Stycket

2.Det sätt som han valde att föra sin talan på kan ha betydelse för vilka slutsatser som kan dras av fallet. Som bakgrund till Europadomstolens dom ska därför processen i de svenska domstolarna först sammanfattas. Arlewin angav i sin stämningsansökan till tingsrätten att målet skulle handläggas enligt allmänna processuella regler eftersom YGL inte var tillämplig. Vid muntlig förberedelse i målet åberopade han emellertid 5 kap. 1 § YGL (med vidare hänvisning till TF och brottsbalken). Tingsrätten uppfattade att han gjorde gällande att ansvar i första hand skulle utkrävas enligt YGL och i andra hand enligt brottsbalken. Med hänvisning till ovan refererade NJA 2002 s. 314 beslutade tingsrätten att avvisa talan till den del den grundade sig på YGL. Rätten angav att frågan om ansvar enligt brottsbalken skulle avgöras efter huvudförhandling. Före denna förhandling överklagade Arlewin tingsrättens avvisningsbeslut. Inte heller hovrätten ansåg emellertid att YGL var tillämplig utan avslog överklagandet. I stället för att gå vidare med huvudförhandling i tingsrätten återkallade han då sin talan. Det får förmodas att han inte såg någon utsikt till framgång på grund av det sätt som meddelarfriheten hade tolkats i ovan refererade NJA 2005 s. 884.s. 326