1.Det geografiska tillämpningsområdet för YGL:s reglering är en fråga som står i centrum för Arlewinfallet. Två fall från Högsta domstolen (nedan HD) rörde en situation som var snarlik den i Arlewinfallet. Båda HD-fallen gällde en och samma person som ansåg sig utsatt för förtal på grund av uttalanden i ett program i TV3. Företaget Strix Television AB (nedan Strix) hade producerat programmet. Det hade sänts direkt från en studio i Stockholm via en kommunikationssatellit till Storbritannien och därifrån via satellit direkt och oförändrat tillbaka till tv-publiken i Sverige. Personen väckte talan och yrkade på skadestånd av dels två programledare, dels Strix i egenskap av principalansvarig arbetsgivare för programledarna.s. 325
2.Fallet prövades av HD en första gång i NJA 2002 s. 314. De svarande hade yrkat att rätten skulle avvisa käromålet på grund av rättegångshinder. De ansåg att talan, i den mån den alls skulle prövas enligt svensk rätt, skulle behandlas som ett yttrandefrihetsmål enligt YGL. Avgörande blev därför definitionen av YGL:s tillämpningsområde i 1 kap. 6 § andra stycket YGL (vår kurs.): ”I fråga om radioprogram som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige gäller vad som i denna grundlag föreskrivs om radioprogram i allmänhet.” HD anförde att det avgörande är om programverksamheten bedrivs i Sverige eller i utlandet. Detta beror i sin tur på var bestämmandet över programinnehållet utövas. I målet sändes programmet först till TV3 i London och detta bolag stod för programverksamheten. HD kom därför fram till att 1–9 kap. YGL inte var tillämpliga. Därefter anförde HD avslutningsvis: Regleringen avgränsar Sveriges jurisdiktion i det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet och kan inte anses innebära någon otillåten diskriminering av företag som bedriver programverksamhet utanför Sverige.s. 325
3.Den i HD gjorda invändningen att H. A. och B. W. åtnjutit meddelarfrihet enligt 10 kap. 2 § YGL och att till följd härav något rättsligt ansvar inte kan utkrävas gäller en fråga om det skadeståndsrättsliga ansvaret för yttrandena och inte en fråga om processhinder (jfr NJA 1999 s. 275). Den skall därför inte prövas nu utan i den fortsatta rättegången. Detta innebar alltså att de svarandes invändning om att det förelåg hinder mot rättegång ogillades. Tingsrätten stod därmed inför uppgiften att inleda en prövning enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Prövningen kom emellertid inte att omfatta Strix. Eftersom käranden byggde sin talan mot Strix på att det hade principalansvar för programledarna kom deras ansvar och meddelarfrihet att behandlas separat i en mellandom.s. 325
4.Tingsrättens mellandom i denna fråga prövades av HD i NJA 2005 s. 884. HD slog fast att meddelarfriheten gäller för medverkande i tvprogram. Vidare konstaterade HD att meddelarfriheten som huvudregel även gäller för sändningar från utlandet och att inte något undantag var tillämpligt i detta fall (10 kap. 1 och 2 §§ YGL, med hänvisning till 13 kap. 6 § TF). Detta innebar enligt HD att programledarna inte kan åläggas skadeståndsansvar vid svensk domstol för de uppgifter de lämnade i TV3:s sändning av programmet ’Efterlyst’ den 30 oktober 1997. Detta gäller oberoende av att den meddelarfrihet som således gäller inte motsvaras av någon möjlighet att utkräva ensamansvar för ett eventuellt brott mot YGL.s. 326