- Jfr den föredragande revisionssekreterarens förslag i NJA 2002 s. 314.
- Fallet prövades av HD en första gång i NJA 2002 s. 314. De svarande hade yrkat att rätten skulle avvisa käromålet på grund av rättegångshinder. De ansåg att talan, i den mån den alls skulle prövas enligt svensk rätt, skulle behandlas som ett yttrandefrihetsmål enligt YGL. Avgörande blev därför definitionen av YGL:s tillämpningsområde i 1 kap. 6 § andra stycket YGL (vår kurs.): ”I fråga om radioprogram som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige gäller vad som i denna grundlag föreskrivs om radioprogram i allmänhet.” HD anförde att det avgörande är om programverksamheten bedrivs i Sverige eller i utlandet. Detta beror i sin tur på var bestämmandet över programinnehållet utövas. I målet sändes programmet först till TV3 i London och detta bolag stod för programverksamheten. HD kom därför fram till att 1–9 kap. YGL inte var tillämpliga. Därefter anförde HD avslutningsvis: Regleringen avgränsar Sveriges jurisdiktion i det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga regelsystemet och kan inte anses innebära någon otillåten diskriminering av företag som bedriver programverksamhet utanför Sverige.
- Det sätt som han valde att föra sin talan på kan ha betydelse för vilka slutsatser som kan dras av fallet. Som bakgrund till Europadomstolens dom ska därför processen i de svenska domstolarna först sammanfattas. Arlewin angav i sin stämningsansökan till tingsrätten att målet skulle handläggas enligt allmänna processuella regler eftersom YGL inte var tillämplig. Vid muntlig förberedelse i målet åberopade han emellertid 5 kap. 1 § YGL (med vidare hänvisning till TF och brottsbalken). Tingsrätten uppfattade att han gjorde gällande att ansvar i första hand skulle utkrävas enligt YGL och i andra hand enligt brottsbalken. Med hänvisning till ovan refererade NJA 2002 s. 314 beslutade tingsrätten att avvisa talan till den del den grundade sig på YGL. Rätten angav att frågan om ansvar enligt brottsbalken skulle avgöras efter huvudförhandling. Före denna förhandling överklagade Arlewin tingsrättens avvisningsbeslut. Inte heller hovrätten ansåg emellertid att YGL var tillämplig utan avslog överklagandet. I stället för att gå vidare med huvudförhandling i tingsrätten återkallade han då sin talan. Det får förmodas att han inte såg någon utsikt till framgång på grund av det sätt som meddelarfriheten hade tolkats i ovan refererade NJA 2005 s. 884.
Rättsfall
NJA 2002 s. 314
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2002 s. 314
BibTeX
@misc{nja-2002-s-314,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2002 s. 314}},
year = {2002},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
8 hänvisningar i 1 artiklar · 8 stycken/fotnoter