1.Yttrandefriheten är en av grunderna för det demokratiska samhället. Den finns i våra grundlagar, i Europakonventionen och i EU-stadgan. Men samtidigt görs det i dessa rättsakter en skillnad mellan yttranden som är centrala för det demokratiska meningsutbytet och yttranden i näringslivet. En analys av CRA-förordningens tillämplighet här i riket i ljuset av yttrandefriheten måste ta hänsyn till inte bara att yttrandefriheten tillhandahåller ett skydd, men det är också nödvändigt att reflektera lite mer över vilket rättighetsskydd som är aktuellt och hur det kan komma att aktualiseras.s. 46
2.Genom NJA 2007 s. 227 har ett klargörande steg tagits mot att integrera unionslagstiftningen i den svenska konstitutionella grundstrukturen. EU-förordningar ska gälla som lag i riket och ska även behandlas som lag i regeringsformens bemärkelse. Så som skyddet för yttrandefriheten reglerats i Sverige — och i Europa — åtnjuter lagstiftaren ett betydande utrymme för att i lag reglera och, i förekommande fall, begränsa yttranden i näringslivet. Om det rör sig om yttranden av utpräglat kommersiell natur, som ett kreditbetyg, är ett förbud mot blandade meddelanden som innehåller opinionsbildande och nyhetsförmedlande inslag tillåtet. Det innebär att den mycket begränsade regleringen i CRA-förordningens rekommendationsförbud förmodligen inte ska anses vara otillåten, varken enligt svensk grundlag eller enligt EU-stadgan. Det är även uppenbart att det är svårt att finna stöd för påståendet att det föreligger ett kompetensöverskridande från lagstiftaren när det gäller rekommendationsförbudet. I en svensk kontext blir steget mellan skyddet för åsiktsbildningen i 1 kap. 1 § regeringsformen och rätten att begränsa yttranden i näringslivet i 2 kap. 23 § regeringsformen — som kan tillämpas i det aktuella sammanhanget — helt enkelt för långt. Därmed saknas förutsättningar för slutsatsen att 10 kap. 6 § regeringsformen har åsidosatts.s. 47
3.En undersökning av den lagstiftning som är föremål för Dan Hanqvists diskussion, visar avslutningsvis att EU:s lagstiftningsprocess idag är integrerad med den svenska både i politiska och rättsliga sammanhang. Riksdagens subsidiaritetsprövning och Europaparlamentets betydelse för lagstiftningsprocessen har också haft en omedelbar inverkan på de frågor som diskuterats här. Det beror på den förändrade lagstiftningsprocessen efter Lissabonfördraget. Paradoxalt nog innebär det också att den lagändring som Dan Hanqvist kritiserar hårdast — införandet av rekommendationsförbudet vid kreditbetyg på statspapper i 2013 års ändringar — uppvisat högst grad av legitimitet i form av de folkvaldas inflytande på lagstiftningsprocessen, jämfört både med den ursprungliga förordningen och 2011 års ändringar.s. 47