Stycket

2.Justitierådet Stefan Johansson var skiljaktig och anförde, till stöd för sin skiljaktiga mening, just att ett angrepp av det slag den tilltalade hade gjort sig skyldig till är ägnat att orsaka en persons död. Det kan också nämnas att HD i NJA 1996 s. 509 (dvs. före 2004 års förändring av uppsåtsläran) dömde för mord i ett fall där den tilltalade hade stuckit en 10 cm lång kniv i bröstet på en annan människa. I domskälen yttrade HD att ”[s]kadans art liksom det sätt på vilken den tillfogats [den stuckne] visar att [den tilltalade] vid knivsticket i vart fall måste ha varit helt likgiltig för om [den stuckne] skulle dö eller ej.” Av detta skäl kunde den tilltalade enligt domstolen inte undgå ansvar för uppsåtligt dödande. Åtminstone för en person som inte har tagit del av bevisningen i 2016 års fall (vilket jag inte har gjort) tycks den skiljaktiga meningen ha mycket goda skäl för sig. Vid en läsning av majoritetens domskäl kan man få intrycket att det hänsynslösa i beteendet i sig inte har påverkat uppsåtsbedömningen, som istället är helt inriktad på vad till tilltalade trodde i gärningsögonblicket. Av dessa skäl är det också svårt att utläsa särskilt mycket ur avgörandet om vilka risktaganden som ska anses vara så hänsynslösa att de kan föranleda slutsatsen att uppsåt har förelegat trots att en uppfattade sannolikheten har varit låg.s. 188