Närliggande

7.I NJA 2004 s. 176 nämnde HD (med hänvisning till det tidigare avgörandet NJA 2002 s. 449) några exempel på bevisfakta för likgiltighet (utöver både faktisk och uppfattad sannolikhet): hänsynslöst beteende, upprörd sinnesstämning och/eller gärningsmannens intresse i gärningen. HD betonar samtidigt att vilka faktorer som är relevanta, och deras betydelse, varierar med omständigheterna i det konkreta fallet. Borgeke använder termen ”likgiltighetsmarkörer” för dessa ytterligare bevisfakta. Han menar att det finns en tendens i praxis att tyngdpunkten i domstolarnas uppsåtsbedömningar efter 2004 års fall i praktiken har lagts på likgiltighetsmarkörerna. Förekomsten av en sådan markör — snarare än den uppfattade sannolikheten — utgör således ofta avgörande bevisfaktum för gränsdragningen mellan uppsåt och medveten oaktsamhet. Istället för att fokusera på vad gärningsmannen har trott i en viss situation, får förekomsten av exempelvis gärningsmannens intresse i saken alltså fälla avgörandet till den tilltalades nackdel.s. 184