Närliggande

4.Borgeke läser NJA 2016 s. 763 som ett förtydligande av att den uppfattade sannolikheten för den aktuella följden eller omständigheten — vad gärningsmannen i ögonblicket har trott eller antagit — som huvudregel är avgörande för om uppsåt har förelegat eller inte. Samtidigt nedtonas av Borgeke betydelsen av andra omständigheter vid bevisningen av uppsåt. Jag själv är enig med honom om att den uppfattade sannolikheten i allmänhet har avgörande betydelse som bevisfaktum för likgiltighet. Att så är fallet framgår redan av NJA 2004 s. 176. HD uttalade i det avgörandet att ”såväl faktisk sannolikhet som vad som kan utrönas om gärningsmannens uppfattning om sannolikheten, i allmänhet tillhör de viktigaste bevisfaktorerna för bedömningen av om förverkligandet av effekten eller förekomsten av omständigheten för gärningsmannen inte kan antas ha utgjort ett relevant skäl för att avstå från gärningen vid gärningstillfället”. Borgeke framhåller också att HD i 2004 års fall uttalade att ”uppsåt inte kan anses föreligga när risken enligt gärningsmannens föreställning inte var avsevärd”. I NJA 2016 s. 763 uttrycker HD samma sak utan negationer: ”som tidigare har sagts fordras i allmänhet för likgiltighetsuppsåt att risken för effekten enligt gärningsmannens föreställning var avsevärd”.s. 183