2 · Revisionspaketets bestämmelser

1.Den unionsrättsliga bakgrunden till stadgandet i 9 kap. 16 a § ABL består av revisorsförordningen och ändringsdirektivet. Det övergripande syftet med de nya reglerna är framförallt att förbättra revisionskvaliteten, stärka revisorernas opartiskhet, självständighet och objektivitet samt att öka allmänhetens förtroende för årsredovisningar och annan extern redovisning. Förordningen föreskriver i artikel 16.6 första stycket följande: Avtalsvillkor som det granskade företaget överenskommer med en tredje part och som begränsar bolagsstämmans valfrihet eller valfriheten för medlemmar av det företaget som avses i artikel 37 i direktiv 2006/43/EU till vissa kategorier eller förteckningar över lagstadgade revisorer eller revisionsföretag vad gäller utnämningen av en specifik lagstadgad revisor eller ett revisionsföretag som ska utföra lagstadgad revision av det företaget är ogiltiga. Enligt artikel 16.6 andra stycket i revisorsförordningen ska företag av allmänt intresse dessutom direkt och utan dröjsmål informera behörig myndighet, om tredje part försöker införa ett sådant avtalsvillkor eller på annat otillbörligt sätt försöker påverka bolagsstämmans beslut om val av lagstadgad revisor eller revisionsföretag. Ändringsdirektivet stadgar i artikel 1.30 att revisorsdirektivet i artikel 37.3 ska föreskriva det följande: Alla avtalsklausuler som begränsar bolagsstämmans valfrihet eller valfriheten för ledamöter av det granskade företaget i enlighet med punkt 1 till vissa kategorier eller förteckningar över lagstadgade revisorer eller revisionsföretag när det gäller utnämning av en viss lagstadgad revisor eller ett visst revisionsföretag för att utföra den lagstadgade revisionen av företaget ska vara förbjudna. Alla sådana befintliga klausuler ska vara ogiltiga. Både förordnings- och direktivbestämmelsen hänvisar till artikel 37.1 i revisorsdirektivet, i vilken det uttalas att lagstadgad revisor (eller revisionsföretag) ska utses av aktieägarna, delägarna eller medlemmarna på den granskande enhetens stämma. Sammantaget innebär detta att bägge bestämmelserna säkerställer bolagsstämmans och aktieägarnas valfrihet med avseende på revisorsval i aktiebolag. I likhet med EUförordningar i allmänhet är förordningsbestämmelsen direkt tillämplig i svensk rätt, men i gengäld begränsar den sig till att avse företag av allmänt intresse,det vill säga noterade företag och vissa finansiella företag. Direktivbestämmelsen gäller däremot alla företag som omfattas av krav på lagstadgad revision och har följaktligen ett mycket vidare tillämpningsomfång.s. 125

2.Den svenska språkversionen av direktivbestämmelsen föreskriver att de utpekade avtalsklausulerna ska vara förbjudna och att alla befintliga sådana klausuler ska vara ogiltiga. Likalydande krav följer även av de danska, engelska, franska, italienska, litauiska och tyska språkversionerna. Lydelsen med dess krav på förbud och ogiltighet föranleder frågan om direktivbestämmelsen kräver något mer än att avtalsklausulerna ska vara ogiltiga. Analytiskt är det viktigt att skilja mellan förbudsregler och ogiltighetsregler. Att ett visst avtalsvillkor är ogiltigt innebär inte nödvändigtvis att det är förbjudet och att ett visst avtalsvillkor är förbjudet innebär inte nödvändigtvis att det är ogiltigt. Exempelvis kan det till och med vara straffbart att ingå en viss typ av avtal utan att avtalen, om de ändå träffas, är ogiltiga. Men det finns även ett vidare förbudsbegrepp, i enlighet med vilket ogiltigheten av ett avtalsvillkor under vissa omständigheter kan sägas innebära att villkoret är förbjudet. Ogiltigheten betraktas då som en sanktion för överträdelser av ett implicit förbud.s. 126

3.Frågan blir då hur direktivbestämmelsen ska tolkas i detta hänseende. Om direktivet använder det snäva förbudsbegreppet följer att det kräver av den nationella rätten att de utpekade avtalsklausulerna både förbjuds och förklaras vara ogiltiga (varvid ogiltighet inte i sig implicerar förbud). Eftersom 9 kap. 16 a § ABL inte innehåller något förbud och tiden för implementering gått ut strider svensk rätt i så fall mot direktivet. Nerep, Adestam och Samuelsson ifrågasätter i linje med detta om svensk rätt uppfyller direktivets krav på att förbjuda villkoren. Även enligt min mening är rättsläget på denna punkt oklart. För egen del anser jag dock övervägande skäl tala för att direktivbestämmelsen använder det vida förbudsbegreppet och att civilrättsliga ogiltighetsregler följaktligen är tillräckliga för att uppfylla direktivets krav, förutsatt att ogiltigheten enligt nationell rätt ska beaktas ex officio.s. 127