Hela artikeln

1.1 Inledning .................................................................................. 822 1.1 Disposition och forskningsläge ......................................... 822 1.2 De juridiska tidskrifterna fram till år 1916 ....................... 824 1.3 Svensk Juristtidnings syfte: 1916 års anmälan .................. 830 1.4 Grundare, ordförande och redaktörer ............................ 832 1.5 Logotyp, typografi, bilder och språk ................................ 836 1.6 Indelningen i ämnesområden .......................................... 837 2 Fyra nedslag: 1925 – 1955 – 1985 – 2015 ................................ 838 2.1 År 1925: Mellankrigstid ..................................................... 838 2.2 År 1955: Folkhem och kallt krig ....................................... 841 2.3 År 1985: Marknadsekonomi och början till politisk avspänning .................................................................................... 843 2.4 År 2015: Den senaste fullständiga årgången .................... 845 2.5 Några kommentarer .......................................................... 848 3 Något om de olika ämnesområdena ....................................... 849 3.1 Processrätt .......................................................................... 849 3.2 Civilrätt ............................................................................... 853 3.3 Straffrätt ............................................................................. 857s. 821

2.3.4 Rättshistoria ....................................................................... 859s. 822

3.3.5 Konstitutionell rätt ............................................................ 861s. 822

4.3.6 Nordisk rätt och Europarätt .............................................. 864s. 822

5.4 Iakttagelser inom några teman ............................................... 865s. 822

6.4.1 Politik och juridik i teori och praktik ............................... 865s. 822

7.4.2 Kris och krig ....................................................................... 868s. 822

8.4.3 Formerna för lagreform .................................................... 870s. 822

9.4.4 Tidsbilder från juristernas yrkesliv ................................... 871s. 822

10.4.5 Bilagor och anknytande skrifter ....................................... 875s. 822

11.4.6 Tekniska landvinningar ..................................................... 876s. 822

12.5 Sammanfattande slutsatser ...................................................... 877s. 822

13.5.1 Rättsreform, rättsdebatt och rättskultur ........................... 877s. 822

14.5.2 Den historiska framtiden .................................................. 879s. 822

Inledning

1.1.1 Disposition och forskningsläge Svensk Juristtidning (SvJT) utkom med sitt första nummer år 1916 och firar således i år sitt hundraårsjubileum. Närmare bestämt inföll 100-årsdagen den 12 april 2016. Detta är ett försök att teckna en bild av hundraåringens tillkomst och utveckling. Som en utgångspunkt finns den anmälan, som redaktionen gjorde i det första häftet och som angav syftet med tidskriften. I anmälan förhöll sig redaktionen till det omgivande nordiska tidskriftslandskapet, och det temat får också inleda denna text tillsammans med en översikt över SvJT:s föregångare. Därefter kommer anmälan att granskas något närmare, och något kommer att sägas om de ledande personerna bakom tidskriften.s. 822

2.Jag har valt ut några årgångar som diskuteras närmare, så att likheter och skillnader över tid blir tydliga. Jag kommer också att diskutera några av de förekommande ämnesområdena närmare. I den avslutande analysen kommer 1916 års anmälan att ställas mot nutida förhållanden. Jag har inte haft tillfälle att använda de delar av SvJT:s arkiv, omfattande Karl Schlyters redaktörstid, som finns i Strafflagberedningens arkiv på Riksarkivet. Framställningen är också översiktlig på så sätt att det är närmast ogörligt att inom ramen för en text av denna omfattning göra en djupgående analys av tidskriftens innehåll genom åren. I så fall hade det varit lämpligare att välja ut ett enskilt rättsområde. Det är inte heller möjligt att mer än i undantagsfall sätta in de diskussioner som förts i sina kontexter av annan utgiven litteratur och debatter i andra fora. Snarare är inriktningen att försöka ge en överblick över vilka frågor som har diskuterats och vilka meningsmotsättningar som har kommit till uttryck i själva tidskriften. Praktiskt har arbetet gått till så att jag har gått igenom SvJT årgång för årgång och kompletterat denna genomgång med sökningar i innehållet på hemsidan www.svjt.se.s. 822

3.Vid SvJT:s olika jämna födelsedagar har olika återblickar publicerats. Inför tioårsjubileet publicerades en notis med bland annat Föreningens för utgivande av Svensk Juristtidning stadgar. Till 20årsjubileet publicerades en notis med uppgifter om bland annat styrelse och redaktörer och återgavs kort hur jubileet omtalats i Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Nya Dagligt Allehanda, Upsala Nya Tidning och Sydsvenska Dagbladet samt i Helsingforstidningen Svenska Pressen och danska Berlingske Tidende. Vid 30årsjubileet gjorde Karl Schlyter en kort återblick på den första årgången. Vid 40-årsjubileet skrev kommerserådet jur.dr Siegfried Matz en utförlig artikel om hur SvJT startade. Han fann att de ursprungliga riktlinjerna för SvJT:s redigering hade stått sig genom åren. Vid 50-årsjubileet fanns dels en kort notis med formella uppgifter, dels en betraktelse av professorn i Oslo Carl Jacob Arnholm över de första 50 årens innehåll. Vid 70-årsjubileet skrev Stig Strömholm en betraktelse över tidningens utveckling och till 75-årsjubileet skrev han en artikel om tidningens förändring. Någon mer omfattande historisk överblick har dock inte skrivits tidigare.s. 823

4.Professor Kjell Å Modéer har i festskriften till Per Henrik Lindblom analyserat den omvärldssyn svenska jurister fick genom framför allt SvJT åren 1935–1955. I detta häfte bidrar han med en analys av SvJT under Karl Schlyters redaktörstid. I minnesskriften till Tore Almén har Anders Knutsson skrivit om Tore Almén, och Stig Strömholm har skrivit om Alméns insatser för SvJT.s. 823

5.Den 17 mars 2016 presenterades volymen Svensk Juristtidning 100 år. Dess syfte är framåtblickande, men flera av författarna har i sina bidrag återknutit till tidningens historia. Under år 2016 har några bidrag med historiska återblickar publicerats; Johan Danelius uppsats om SvJT och det nordiska juridiska samarbetet, Charlotta Falkmans uppsats om påståendedoktrinen och Hans Danelius uppsats om SvJT och de finska krigsbarnen. Mikael Mellqvist ansluter till dessa artiklar med betraktelser av vad som tilldrog sig under SvJT:s 100-årsjubileumsdag: ”Etthundra år — tolv spikar inslagna mellan evigheten och mikrosekunden”. Vidare är detta, jubileumsårets sista, häfte vikt för texter om tidningens historia. 1.2 De juridiska tidskrifterna fram till år 1916 Under 1800-talet påbörjades fyra juridiska tidskrifter i Sverige. Innehållet utgjordes av rättspraxis och juridiska artiklar, varvid rättsfallsreferaten oftast tog överhanden.s. 824

6.Den första av dessa tidskrifter var Juridiskt arkiv (Juridiskt arkif med dåtida stavning), som utgavs åren 1830–1862 av hovrättsassessorn i Skånska hovrätten, sedermera justitierådet Carl Schmidt. En allt större del av artikelmaterialet utgjordes av artiklar av Carl Joseph Anton Mittermaier, professor i Bonn och sedan Heidelberg åren 18191867. Mittermaier var en av utgivarna av Kritische Zeitschrift für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft des Auslandes, som utgavs i 28 band åren 1829–1856. Han engagerade sig för den liberala rättsstaten och ägnade sig främst åt straffrättsliga och straffprocessuella reformer, och i dessa avseenden finns en tydlig länk mellan honom och Carl Schmidt. En stor del av artiklarna i Juridiskt arkiv handlade om påföljdssystemet och om formerna för straffverkställighet. En klassisk processuell fråga — ackusatoriskt eller inkvisitoriskt förfarande i tvistemål — togs upp till diskussion i form av en översatt tysk text. Det uppmärksammades att yngre domare hade börjat tillämpa en allt mer ackusatorisk processordning. Ur skriften Über das Wesen und die Bedeutung des Strafrichter-Amtes &c., Marburg 1832, publicerades artikeln ”Om brottmålsdomarens moraliska egenskaper”, som handlar om domaretik och — med nu aktuell terminologi — bemötandefrågor. I vissa avseenden behandlar artikeln de etiska krav som ställdes på rannsakningsdomaren, och i de delarna är den mer intressant för dagens åklagare. Men själva de moraliska egenskaperna saknar inte aktualitet. Domaren skulle iaktta:s. 824

7.1. ett orubbligt sinne för sanning och rätt, samt ovillkorlig aktning förs. 825

8.lagens. 825

9.2. självständighet, mod och karaktärsstyrkas. 825

10.3. välde över sig själv, saktmod, lugn och tålamods. 825

11.4. skarpsinnighet, klokhet, själsnärvaros. 825

12.5. drift, oförtrutenhet, ihärdighets. 825

13.6. humanitet och människokärlek Juridiska föreningens tidskrift utkom i 23 häften åren 1850–1861, och samme Carl Schmidt var en av föreningens grundare och tidskriftens redaktör. Det svenska artikelmaterialet i Juridiskt arkiv kom att föras över till föreningstidskriften, varvid Juridiskt arkiv allt mer dominerades av rättsfallsreferat. Detta hindrade dock inte att det fanns rättsfallsreferat i Juridiska föreningens tidskrift också. Innehållet i Juridiska föreningens tidskrift dominerades dock av överläggningar i aktuella frågor. De olika lokala avdelningarna och centralavdelningen hade diskussionsmöten, som refererades i tidskriften. T.ex. diskuterades år 1850 om ogift kvinna borde få rätt att vid viss ålder själv råda över sig och sitt gods. Strävan efter lagreform i Sverige blev föremål för en artikel i två delar, och den (som det numera kan uppfattas) eviga frågan om förhållandet mellan teori och praktik i juristutbildningen analyserades i en översatt artikel av kanslirådet Jäger i Tübingen under rubriken ”Om domares och advokaters bildning”. En annan fråga som skulle komma att bli föremål för mycken fortsatt diskussion var frågan om lagprövningen, som lyftes in genom en översatt artikel av dr A. Vollert i Weimar: ”Må domaren tillämpa en lag, som blivit utfärdad utan ständernas enligt statsförfattningen erforderliga samtycke?” Senare i samma årgång finns referat av diskussionerna vid föreningens årsmöte år 1855, som uppenbarligen hållits innan Vollerts artikel publicerats — dessa diskussioner handlade om frågan om en förordning kunde ha företräde framför lag. Centralavdelningen stannade för att en förmedlande tolkning mellan de motstridiga föreskrifterna kunde lösa problemet. Också frågan om vad som krävs för övergång av äganderätt till köparen diskuterades vid föreningens möten, och frågan föranledde även artiklar av dåvarande adjunkten G. Broomé, som hävdade att tradition var nödvändig, och signaturen ”—s—n”, som diskuterade äganderättsövergången vid köp av fast egendom.s. 825

14.Professorn i Lund, sedermera justitierådet Christian Naumann utgav åren 1864–1888 Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning, vanligen kallad Naumanns tidskrift. När den första årgången utkommit skrev Christian Naumann ett förord. Han uttryckte sin beundran för Carl Schmidts engagemang för ämbetsmannabildningen och vetenskapen i Sverige. Han förklarade att han ville fylla den lucka som Juridiskt arkiv efterlämnat och publicera prejudikat och uppsatser. Bland innehållet kan nämnas en diskussion om prejudikaträtt. Denna diskussion hade påbörjats i en artikel av signaturen —t— i Juridiska föreningens tidskrift om att lag inte kunde åsidosättas genom prejudikat även om lagen var föråldrad. Diskussionen återkom i olika årgångar av Naumanns tidskrift genom signaturerna —oo— ”Om prejudikater”, och —t— ”Om enhet i domslut och om s.k. prejudikater” samt genom återgivandet av en notis i norska Retstidende som ursprungligen hade publicerats i Ugeskrift for Lovkyndighet. Att diskussionen togs upp vid den tidpunkten har sin särskilda betydelse eftersom Högsta domstolens rättsfall på vice häradshövdingen G. B. A. Holms initiativ började publiceras på ett mer systematiskt sätt år 1874 i NJA I och då det vid samma tid vidtogs lagstiftningsåtgärder för att uppnå enhet i rättskipningen. Dessa lagstiftningsåtgärder medförde att Högsta domstolen kunde döma i plenum och att avgöranden där en rättsgrundsats antagits skulle antecknas i Högsta domstolens minnesbok. Wilhelm Uppström tog i en lång följetong upp frågan om muntlig rättegång i tvistemål. Signaturen —oo— bidrog med en genomgång av ett antal olika rättssymboler.s. 826

15.Frågan inställer sig förstås vilka —oo— och —t— var. Gustaf Broomé, professor i stats- och processrätt i Lund, använde signaturen —oo—. Signaturen —t— har i Juridiska Föreningens tidskrift inte ansetts kunna tydas. I Naumanns tidskrift syftade den på Pehr Gistrén, och det är rimligt att anta att den syftade på honom även i Juridiska föreningens tidskrift. Gistrén var född år 1813 och utnämndes år 1858 till kanslist i Justitierevisionsexpeditionen.s. 826

16.År 1874 påbörjade som redan nämnts G. B. A. Holm utgivningen av Nytt juridiskt arkiv, vars avdelning I redan från början ägnades helt åt Högsta domstolens samtliga avgöranden. Schmidt och Naumann hade endast publicerat rättsfall i urval. Avdelning II, som påbörjades år 1876, innehöll rättsvetenskapliga artiklar och redogörelser för ny lagstiftning. De rättsvetenskapliga artiklarnas andel av innehållet minskade efterhand, och de förekom sedan SvJT grundats inte alls i NJA II. Det finns dock intresse att nämna något om artikelinnehållet i NJA II. Fokus låg på processrätt, civilrätt och straffrätt. År 1884 publicerades i sammandrag Nya Lagberedningens förslag till ny rättegångsbalk, och utöver processrättsliga frågor i svensk rätt publicerades uppsatser om tysk och österrikisk civilprocessrätt; de sistnämnda visar reformsträvandenas inspirationskällor. Bland övriga länder kan nämnas unionsbrodern Norge, ett land åt vilket flera artiklar ägnades, och — kanske mer förvånande — Egypten, vars internationella, s.k. blandade domstolar väckte intresse. Den tidens tekniska och sociala utveckling antyds av artiklar om realkredit åt enskilda järnvägars byggnadslån och om ”Föreningen för gift qvinnas eganderätt”, som syftade till förändring av lagstiftningen om makars egendomsförhållanden. Frågan om äganderättens övergång vid köp hade som sagt diskuterats i Juridiska föreningens tidskrift, och den diskuterades även i Naumanns tidskrift och NJA II. Den immateriella äganderätten — immaterialrätten — togs upp till diskussion. Apropå 100-årsjubileer finns i NJA II 1889 nr 1 en redogörelse för Högsta domstolens sådana firande, då Oscar II själv var med i Högsta domstolen och dömde konungsdom. Själva rättsfallet finns i NJA 1889 s. 220. Det framgår att konungen med sina två röster förenade sig med tre justitieråd, varvid fyra justitieråd röstades ned.s. 827

17.Redogörelsen visar att SvJT har en förhistoria. På ett sätt grundades något nytt år 1916, Sveriges ”första moderna juridiska tidskrift”. Men på ett annat sätt fortsattes något redan påbörjat. Artiklar inom främst process-, civil- och straffrätt hade delvis parallellt och delvis med korta avbrott publicerats i Juridiskt arkiv, Juridiska föreningens tidskrift, Naumanns tidskrift och NJA II, och år 1916 skedde den sista överlämningen av stafettpinnen till SvJT.s. 828

18.Sedan år 1897 fanns (och finns) Statsvetenskaplig tidskrift för den svenska statsvetenskapliga och statsrättsliga debatten, och sedan år 1888 fanns (och finns) Tidsskrift for Rettsvitenskap (tidigare stavning Tidsskrift for Retsvidenskab) som främsta organ för den nordiska juridiska debatten. Tidsskrift for Rettsvitenskap kan, måhända ännu tydligare än NJA II, uppfattas som en länk mellan Naumanns tidskrift och SvJT. Nämnas kan att Karl Schlyter engagerade sig i tidskriften med notiser och en uppsats.s. 828

19.När SvJT grundades år 1916 framhölls särskilt att frågor som föll inom statsvetenskapens eller nationalekonomins områden inte skulle behandlas i SvJT, eftersom det fanns andra publikationer för de ämnesområdena. Att Tidsskrift for Rettsvitenskap fanns hindrade emellertid inte SvJT från att i stor omfattning publicera material från och om de andra nordiska länderna. Skatterätten och förvaltningsrätten togs inte upp i särskilt stor utsträckning i SvJT, brister som kompenserades år 1934 respektive 1938 när Svensk Skattetidning och Förvaltningsrättslig tidskrift började ges ut. I den senare tidskriftens anmälan framhölls bland annat att den hade en funktion att fylla vid sidan om SvJT. Här ska också nämnas att ytterligare juridiska tidskrifter har börjat publiceras på senare tid. De som ligger närmst SvJT:s inriktning är Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet och Europarättslig tidskrift, som började ges ut år 1989 respektive 1998.s. 828

20.Att det fanns en lucka som behövde fyllas när SvJT började ges ut bekräftas av att en annan tidskrift för juridiska uppsatser — Juridisk tidskrift — år 1916 började ges ut av häradshövdingen, f.d. hovrättsrådet Einar Bergelmer. Bergelmer fick emellertid snabbt anledning att överväga om det fanns utrymme för två parallella tidskrifter, och efter att ha övervägt att inrikta sin tidskrift till att bli ett organ för underdomstolarna beslutade han att lägga ned projektet, delvis på grund av personliga skäl. Det har sagts att SvJT var en mer motståndskraftig typ av tidskrift eftersom den, till skillnad från Schmidts arkiv, Naumanns tidskrift och Bergelmers tidskrift, inte var lika starkt knuten till en viss person. Det ligger något i detta, men det ska noteras att Juridiska föreningens tidskrift hade en förening i ryggen som i den bästa av världar hade kunnat fortleva trots Carl Schmidts död. Att SvJT gjorde just detta — överlevde trots Tore Alméns död genom att vara organiserad som en förening — beror uppenbarligen på att det fanns fler ledande personer i redaktionen och föreningen, såsom Karl Schlyter. Därtill kom att SvJT:s förening hade försetts med betydande ekonomiska bidrag från olika intresserade personer.s. 828

21.Det var inledningsvis en känslig fråga hur initiativtagarna till SvJT skulle agera i förhållande till den äldre svenska och nordiska juristgenerationen. Presidenten i Svea hovrätt Ivar Afzelius var mycket engagerad i Tidsskrift for Rettsvitenskap, som den nya tidningen kunde uppfattas som en konkurrent till. Han medverkade dock i första årgången av SvJT. Något om förhållandet till tre betydande jurister i denna den äldre generationen kan sägas genom de minnesord som togs in i SvJT. År 1921 avled Francis Hagerup och Ivar Afzelius. Ivar Afzelius skrev först minnesorden över Francis Hagerup, betydande norsk författare inom inte bara civilrätt utan även straffrätt och processrätt. År 1887 hade Hagerup grundat Tidsskrift for Retsvidenskab. Han var inte bara rättsvetenskapsman utan även justitieminister, statsminister, stortingsman och diplomat. Senare år 1921 blev det professorn, justitierådet, ordföranden i lagberedningen Wilhelm Sjögrens tur att skriva minnesorden över Ivar Afzelius, processrättsvetenskapsman, justitieråd, president i Svea hovrätt, som ”sökt hävda tolkningens frihet, rättens humanitet och domens konkreta rättvisa”. Och år 1929 skrev justitierådet Birger Ekeberg (se om honom nedan i avsnitt 1.4.1.) minnesorden över Wilhelm Sjögren — ”en av de rikaste begåvningar, svensk rättsvetenskap haft att uppvisa” men samtidigt blygsam och tillbakadragen. Wilhelm Sjögren hade diskuterat domstolarnas rättsskapande makt i ”Domaremakt och rättsutveckling”, lagtolkningsfrågor i ”Fiduciariska lösöreköp” (dvs. säkerhetsöverlåtelser) och lagstiftningens uppgifter i ”Arvslagstiftning”. 1.3 Svensk Juristtidnings syfte: 1916 års anmälan Det första häftet i den första årgången av SvJT började med en anmälan. Det konstaterades att det i grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan länge funnits juridiska tidskrifter ”med det dubbla ändamålet att giva referat av intressanta rättsfall och lämna plats åt uppsatser och meddelanden i juridiska ämnen”. NJA hade begränsats till rättsfall från Högsta domstolen (NJA I) och artiklar om nya lagar (NJA II). Det innebar att det saknades en publikationsform för avgöranden från lägre domstolar och för juridiska uppsatser. Det var denna lucka SvJT skulle fylla. 1.3.1 Hovrättstidning Enligt anmälan hade redan tjugo år tidigare, alltså vid 1890-talets mitt, tanken väckts att en ”hovrättstidning” skulle utges ”under medverkan av ett antal bisittare i överrätterna”. Behovet hade ökat; en överklagandereform skulle innebära att ”ett stort antal, kanske hälften av alla till hovrätterna fullföljda tvistemål och brottmål komma att där avdömas i sista instans”. Denna reform, införande av summa revisibilis, dvs. ett krav på att en tvist skulle handla om ett visst lägsta belopp för att målet skulle få föras till Högsta domstolen utan prövningstillstånd, hade Karl Schlyter arbetat med. NJA I skulle alltså inte längre ge en fullständig överblick över svensk rättspraxis. Därför var SvJT:s ena huvudsakliga uppgift att meddela referat av alla juridiskt intressanta hovrättsavgöranden. Denna uppgift kom att omprövas när Högsta domstolen år 1971 blev en renodlad prejudikatinstans med ett generellt krav på prövningstillstånd. Frågan var hur hovrättspraxis skulle redovisas i tiden därefter, bland annat med tanke på urvalet av fall. Resultatet blev att från och med 1980 publiceras hovrättsfallen av Domstolsverket i en separat publikation, Rättsfall från hovrätterna. Vad som emellertid finns kvar i SvJT är de synnerligen användbara rättsfallssammanställningarna — analyser av rättsfall, där de sätts in i sina sammanhang och diskuteras. 1.3.2 Vetenskaplig förankring Det andra huvudsyftet med SvJT var att ”tillgodose behovet av en facktidskrift, där teoretiska och praktiska jurister kunna framlägga sina tankar i juridiska spörsmål, vare sig dessa angå tolkning av gällande rätt eller aktuella ämnen på lagstiftningens område”. I varje häfte skulle det, hoppades redaktionen, finnas ”en eller flera uppsatser, behandlande civilrättsliga, processrättsliga eller straffrättsliga ämnen”. Den tonvikt vid processrättsliga frågor som kommer att diskuteras närmare i det följande kan säkert också delvis knytas till etiketten ”hovrättstidning”, liksom även civilrätten och straffrätten. Som kommer att framgå i det följande blev just dessa rättsområden de väsentliga.s. 829

22.I anmälan angavs vidare att ”av den speciella privaträttens grenar komma handels- och försäkringsrätten att särskilt uppmärksammas”. Om behovet av en tidskrift som behandlar civilrättsliga, processrättsliga och straffrättsliga ämnen är mera tidlöst, ser man här en mer tidsanknuten inriktning. Både handelsrätten och försäkringsrätten ökade i betydelse och väckte ett större intresse under det tidiga 1900talet. 1.3.3 Aktuella spörsmål och notiser Under rubriken ”Aktuella spörsmål” publicerades kortare artiklar, ofta med praktisk anknytning. Där kunde rättsliga frågor kort diskuteras, men även artiklar om bland annat förhållandena i andra nordiska länder kunde tas upp. Denna avdelning vidareutvecklades sedan med vinjetter som ”Från gången tid” och ”Från det praktiska rättslivet”. Lagförslag och kommittébetänkanden skulle anmälas i tidskriften. Även notiser om verksamheten i olika juristföreningar och om lagstiftningsarbetet och den judiciella förvaltningen skulle publiceras. Redan från början skulle recensioner publiceras av ny litteratur inom civilrätt, processrätt eller straffrätt. Tidvis upptar recensionerna en mycket stor del av innehållsförteckningarna.s. 831

23.Notiser om utnämningar till domarämbeten med mera har hela tiden förekommit. Från början angavs även vilka som avlagt juris kandidatexamen vid universiteten, en rapportering som pågick till och med år 1968 avlagda examina och därefter upphörde ”på grund av platsbrist”. Antagna ledamöter i Sveriges advokatsamfund angavs från och med de som antagits år 1950. 1.3.4 Nordisk förankring I anmälan angavs att meddelanden från ”utlandet, särskilt våra närmaste grannländer, rörande lagstiftning, litteratur och rättskipning, som kan vara av större intresse för svenska jurister” skulle publiceras. Det fanns korrespondenter i de andra nordiska länderna som skulle förse redaktionen med material. Redan från början fanns vinjetten ”Ur grannländernas tidskrifter”, där nyheter från de andra nordiska länderna sammanfattades kort. 1.3.5 Svensk Juristtidning och Deutsche Juristen-Zeitung Tidigt publicerades referat av vad som diskuterats i juridiska tidskrifter utanför Norden. I den första årgången nämndes bland annat Deutsche Juristen-Zeitung och dess huvudsakliga innehåll. Denna notis åberopades av Karl Schlyter 30 år senare för att påvisa SvJT:s utländska förebild. På motsvarande sätt hade som redan nämnts Carl Schmidt inspirerats av Mittermaiers Kritische Zeitschrift für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft des Auslandes.s. 831

24.År 1923 publicerades ett slags recension av Deutsche Juristen-Zeitung — recensionen inleddes med en redogörelse för den förödande verkan Första världskriget haft för de tyska juridiska tidskrifterna. På grund av stegrade framställningskostnader och ämbets- och tjänstemäns reducerade köpkraft kunde tidskrifterna inte fortsätta sin utgivning. Birger Ekeberg framhöll att Deutsche Juristen-Zeitung, som under senare år torde ha varit ”den viktigaste förmedlaren mellan tyskt och svenskt rättsliv”, var hotad. Det framgår även av denna recension att Deutsche Juristen-Zeitung och SvJT till innehåll och upplägg påminde om varandra. Ekeberg uppmanade SvJT:s läsare att prenumerera — den som gjorde det bidrog ”även att moraliskt och ekonomiskt stödja ett företag, som i sanning förtjänar att räddas från undergång”. Även en insamling startades i Sverige.s. 832

25.År 1934 rapporterades att Otto Liebmann, som grundat och utgivit Deutsche Juristen-Zeitung, drog sig tillbaka. Han lämnade även sitt förlag. Deutsche Juristen-Zeitung togs över av Adolf Baumbach och sedan av Carl Schmitt, och förlaget togs över av C. H. Beck. Vad som inte utsades var vad det egentligen handlade om, nämligen att Otto Liebmann, eftersom han var jude, blev fråntagen förlaget och inflytandet över tidskriften. 1.4 Grundare, ordförande och redaktörer 1.4.1 Från 1916 till 1960-talet I 1916 års SvJT bestod redaktionen av justitierådet Tore Almén, hovrättsrådet Gustaf Appelberg, professor Birger Ekeberg, advokaten och vice häradshövdingen Gösta Huselius samt hovrättsrådet Karl Schlyter. Professor N. Alexanderson, professor A. Kôersner och advokaten C. Ljungholm var suppleanter. Fyra verksamhetstyper var alltså representerade — Högsta domstolen, hovrätterna, vetenskapen och advokatväsendet. Detta återspeglar en erfarenhet initiativtagarna hade gjort av föregångarna: SvJT lades ”på en mycket bred basis” och stöddes av intresserade kretsar inom domar- och advokatvärlden samt hade anknytning till åklagarväsendet och bank- och försäkringsväsendena. Redaktionsmedlemmarna bodde alla i Stockholm, eftersom ”redaktionsarbetet ansetts kräva” detta, men det fanns representanter — borgmästare, häradshövdingar, professorer och advokater med flera — för olika utanför Stockholm bosatta juristgrupper som hade lovat medverka. För insamlingen av hovrättsfall var en ledamot i var och en av de då tre hovrätterna ansvarig.s. 832

26.Tore Almén och Karl Schlyter räknas som SvJT:s grundare, och Tore Almén har angetts på titelbladet såsom grundare från häfte 2 för år 1919. Tore Almén (1871–1919), som var jur. dr i civilrätt i Uppsala, författare till den berömda kommentaren till köplagen samt under åren 1915–1918 justitieråd, ”åtnjöt [---] en sådan auktoritet inom de ledande juristkretsarna, att han framstod som den självskrivne ledaren för ett sådant företag som juristtidningen”. När Tore Almén avled år 1919 i lunginflammation efter spanska sjukan var han bara 47 år gammal. ”Då Tore Alméns varma hjärta upphörde att slå, då brusto ock många ljusa förhoppningar om nya rika inslag i svensk rättsutveckling”; så inledde Birger Ekeberg minnesorden. Ekeberg skrev om SvJT att huruvida tidskriften ”hunnit växa sig nog stark att kunna med heder bestå hans stöd förutan får framtiden utvisa”.s. 833

27.Den andre grundaren var Karl Schlyter, låt vara att han angetts som grundare på titelbladet först år 1952, då han trätt ut ur redaktionen. Karl Schlyter (1879–1959) var hovrättsråd, häradshövding, konsultativt statsråd och justitieminister samt president i Hovrätten över Skåne och Blekinge. Han var huvudredaktör och ansvarig utgivare för SvJT 1916–1951, dock var Birger Ekeberg ansvarig utgivare medan Schlyter var statsråd 1921–1923. År 1920 trädde Birger Wedberg in i redaktionen. När Schlyter åter blev statsråd 1932 blev Ivar Strahl ansvarig utgivare. Genom Karl Schlyter finns en koppling till de tidigare tidskrifterna, inte minst till Juridiskt Arkiv. Kopplingen består i att båda tidskrifterna på sin respektive tid engagerade sig för lagreform särskilt inom straffrätten, och båda redaktörerna hade en anknytning till den skånska hovrättens engagemang för den liberala rättsstaten som kan spåras tillbaka till Casper Ehrenborghs tid. Vid Karl Schlyters död höll Ragnar Bergendal ett anförande vid jordfästningen som togs in i SvJT tillsammans med minnesord av Birger Ekeberg, Stephan Hurwitz, Brynolf Honkasalo, Thordur Eyjólfsson och Ole F. Harbek. Karl Schlyters biografi har skrivits av Jan-Olof Sundell. Sundell har hävdat att det redan under Schlyters tid i Skånska hovrätten 1906– 1910 hade ”blivit hans önskedröm att skapa en svensk juridisk tidskrift”. Sundell har också kunnat konstatera att Schlyter såg som sin uppgift som redaktör att inte bara redigera insända bidrag utan också uppmanade vissa personer att skriva om vissa ämnen. Enligt den senare redaktören Bengt Lassen var till och med den övervägande delen av materialet under Schlyters tid beställt av redaktionen.s. 833

28.När SvJT firade sitt 50-årsjubileum uttalade redaktören Sten Rudholm, att redaktionen trodde att ”läsarnas önskemål om en god juridisk facktidskrift bäst tillgodoses, om SvJT fortsätter på den väg som under tidskriftens första halvsekel stakats av — för att här nämna de främsta — Almén, Schlyter, Wedberg och Ekeberg”. Almén och Schlyter har redan presenterats närmare. Almén var ordförande i föreningen för utgivande av SvJT 1916–1919, och sedan följde Birger Wedberg 1920–1940, Birger Ekeberg 1940–1960 och Harry Guldberg 1961–1967.s. 834

29.Birger Wedberg (1870–1945) var justitieråd och en av de aderton i Svenska Akademien; han efterträdde där på stol nr 1 juristen, diplomaten och historikern Carl Bildt och efterträddes av Birger Ekeberg. Minnesorden skrevs av Nils Alexanderson. Han framhöll att Wedbergs liv var ”rikare på innehåll än de allra flestas, bräddat ej blott av nitiskt och skickligt fyllda ämbetsplikter, utan ock av fritt påtagna lärda mödor, allt sammanhållet av en helgjuten, nobel och originell personlighet”. Han hade inte bara ägnat sig åt lagstiftningsverksamhet och dömande verksamhet utan också omfattande rättshistorisk och kulturhistorisk forskning, bland annat om Högsta domstolens historia perioderna 1789–1809 och 1809–1844. Hur hann han allt detta? Det kan synas ofattbart, skriver Alexanderson, eftersom mycken arkivforskning krävdes. ”Men den som otaliga gånger sett honom i samma ögonblick som högsta domstolens session var ändad skynda ut i tamburen, gripa sin rock och kränga den på sig i trappan — för att icke förlora en dyrbar sekund av de korta timmar Riksarkivet ännu stod öppet — förstår det något bättre. Nulla dies sine linea!” Nulla dies sine linea — ingen dag utan en rad.s. 834

30.Birger Ekeberg (1880–1968) var professor, justitieminister, justitieråd, president i Svea hovrätt, riksmarskalk och en av de aderton i Svenska Akademien. I akademien efterträdde han Birger Wedberg och efterträddes av Sture Petrén. Vid hans död uttalade Sten Rudholm att Ekebergs ”insatser i svenskt och nordiskt rättsliv har en bredd och ett djup som saknar motstycke”. Minnesord skrevs också av O. A. Borum, Olavi Honka, Árni Tryggvason och Carl Jacob Arnholm. Ekeberg var riddare av Serafimerorden och förde ett talande vapen — i fält av guld en från ett treberg uppväxande ek, allt grönt. Vapnet återger alltså efternamnet i bildform, men en kulle med en ek ger också tydliga associationer till en tingsplats. Valspråket, som finns både på serafimerskölden och under presidentporträttet i Svea hovrätt, var Ex lege libertas (Ur lagen friheten). ”I all sin knapphet ger dessa ord mycket av Birger Ekeberg. De innehåller också ett budskap och en maning”, skrev Sten Rudholm.s. 835

31.År 1952 hade Karl Schlyter efterträtts som redaktör av Bengt Lassen, som stannade på posten till år 1962. Hovrättsrådet, lagbyråchefen och verkställande direktören Bengt Lassen (1908–1974) började sin juristbana i skånska hovrätten men följde Karl Schlyter till Stockholm och justitiedepartementet, där han slutade som lagbyråchef. Han tillträdde år 1953 befattningen som chef för Norstedts förlag, ”en syssla som alltsedan G. B. A. Holm ansetts förbehållen särskilt framstående jurister och ämbetsmän”. Bengt Lassen var emellertid den sjätte och sista i den raden. Hans ”ibland litet underfundiga sätt att dela med sig av kunskaper och synpunkter” kan kanske förklara uttalandet i samband med Karl Schlyters 75-årsdag att det ”blivit lugnare på SvJT sedan” Karl Schlyter lämnat det aktiva arbetet inom redaktionen — för sina underlydande var Schlyter enligt Lassen ”en krävande men stimulerande och lärorik husbonde”. 1.4.2 Från 1960-talet till 1980-talet Harry Guldberg var ordförande 1961–1967, och Sten Rudholm var redaktör 1962–1967, då han efterträdde Harry Guldberg som ordförande. Rudholm var ordförande till utgången av år 1983, då han efterträddes av Stig Strömholm. Anders Knutsson var redaktör 1967– 1972, och därefter följde Hans Danelius 1972–1984.s. 835

32.Harry Guldberg (1890–1981) var justitieråd och sedan president i Svea hovrätt 1950–1957. Han har skrivit sin självbiografi, och Sten Rudholms minnesord beskriver hur Guldberg ännu på sin 90-årsdag hellre ville höra nyheter från domstolarna än tala om sig själv. Harry Guldberg var riddare av Serafimerorden och förde ett vapen som både var talande och innehöll symboler för rättskipningen. Nederst finns ett treberg av guld, och däröver rättvisans svärd och balansvåg. Som hjälmprydnad finns en lyra, vilken erinrar om att Guldberg var ledamot av Musikaliska akademien.Sten Rudholm (1918–2008) var justitiekansler, president i Svea hovrätt 1967–1983 och riksmarskalk. Han var en av de aderton i Svenska akademien. Där efterträdde han Sture Petrén och efterträddes av författaren, kulturskribenten och litteraturforskaren Lotta Lotass; härigenom bröts traditionen att en jurist innehade stol nr 1. När Sten Rudholm dog år 2008 var han den siste svenske icke-kunglige serafimerriddaren. I serafimerskölden, målad av den framstående kyrkokonstnären och heraldiska konstnären Bengt Olof Kälde, finns en sparre, åtföljd ovan av två grankvistar och nedan av rättvisans svärd och balansvåg. Valspråket är Vis et verba (Styrka och ord).s. 836

33.Både Anders Knutsson (1931–) och Hans Danelius (1934–) blev efter tiden som redaktörer justitieråd. 1.4.3 Från 1980-talet Professor Stig Strömholm blev ordförande år 1983 och sedermera rikskriminalchefen Jörgen Almblad (1943–2014) blev redaktör år 1984. Departementsrådet, sedermera expeditionschefen, generaldirektören, rikspolischefen och lagmannen Stefan Strömberg (1950–) tillträdde som redaktör år 1990. År 2002 slogs funktionerna som styrelseordförande och redaktör samman till en, och till det uppdraget utsågs Stefan Strömberg. Samtidigt lämnade Stig Strömholm redaktionen. År 2013 delades dessa uppdrag åter upp. Stefan Strömberg fortsätter som ordförande, medan departementsrådet Charlotte Kugelberg är redaktör. 1.5 Logotyp, typografi, bilder och språk Under de första 50 åren höll sig SvJT till en logotyp och en typografi, som försiktigt modifierades år 1966. År 1989 gjordes en mindre justering. År 1990 datoriserades tryckprocessen, vilket förkortade produktionstiden. En viktig ändring som både är av typografisk och innehållsmässig karaktär gjordes år 1997, då artiklarna försågs med sammanfattande och intresseväckande ingresser. År 2016 infördes åter en ny logotyp.s. 836

34.I de tidiga årgångarna fanns bilder med främst i form av porträtt när ett häfte utgjorde en festskrift. Sedan kom notiser om nya justitieråd, regeringsråd, presidenter och professorer att från halvårsskiftet 1946 förses med porträtt och mer utförlig biografisk information. De första porträtterade var Karl Schlyters efterträdare som president i Skånska hovrätten Ivar Wieslander och justitierådet Hjalmar Karlgren.s. 837

35.Några exempel på andra bilder kan nämnas. År 1958 fanns bilder med på de nya tingshusen i Lund och Eslöv. År 1964 fanns i anslutning till Svea hovrätts 350-årsjubileum en bild på sigillet på hovrättens lottningsask. År 1971 fanns i anslutning till skånska hovrättens 150årsjubileum en bild på hovrättsbyggnaden. Sedan denna period med ökat antal bilder har bildantalet minskat igen.s. 837

36.Så gott som alla artiklar i SvJT har varit på svenska, med undantag för en del på danska och norska och några enstaka artiklar på engelska, tyska och franska. I fråga om artiklarna på engelska, tyska och franska har det från början varit fråga om artiklar av utländska författare som tillåtits skriva på sitt modersmål, men på senare tid har allt oftare svenska forskare skrivit artiklar på engelska, sannolikt ofta för att de tillkommit i kontexten av ett internationellt projekt eller en internationell konferens.s. 837

37.År 2013 har SvJT börjat twittra (@juristtidningen) och på en ny hemsida (www.svjt.se) har alla uppsatser, artiklar och notiser lagom till 100-årsjubileet publicerats i fulltext. 1.6 Indelningen i ämnesområden I årgångarna 1916–1935 var innehållsförteckningen indelad i Uppsatser, Rättsfall, Litteratur, Aktuella spörsmål, Från det praktiska rättslivet, Notiser och Översikter. År 1918 tillkom Från främmande rätt. Nekrologer kunde också förekomma som rubrik, och emellanåt fördes inlägg från sammankomster samman till en särskild rubrik i innehållsförteckningarna. Rättsfall från hovrätterna fick en särskild paginering år 1918. År 1924 påbörjades avdelningen Svensk juristtidnings lagsamling, också med separat paginering, vilken innehöll en översikt över ny lagstiftning.s. 837

38.År 1936 infördes ämnesindelade förteckningar. Ämnena vars. 838

39.1. Rättshistorias. 838

40.2. Privaträtt (först indelad i Förmögenhetsrätt och Familjerätt)s. 838

41.3. Straffrätts. 838

42.4. Processrätts. 838

43.5. Statsrätt, förvaltningsrätt och finansrätt (år 1983 ändrad till Offentligs. 838

44.rätt)s. 838

45.6. Främmande rätt (snart ersatt med Internationell rätt samt Nordisks. 838

46.och främmande rätt)s. 838

47.7. Blandad juridik (eller Allmän och blandad juridik)s. 838

48.8. Biografis. 838

49.9. Bibliografi Därefter följde Anmäld litteratur samt Notiser.s. 838

50.Rubriken Juristutbildning och arbetsförhållanden tillkom år 1945 men försvann igen år 1959.s. 838

Fyra nedslag: 1925 — 1955 — 1985 — 2015

1.När man går igenom hundra årgångar av SvJT från början till slut är det lätt att man missar de successiva förändringar som har skett. Om man i stället gör nedslag i årgångar med visst tidsmässigt mellanrum, framträder vissa skillnader desto tydligare. Jag har valt att göra nedslag år 1925, 1955, 1985 och 2015. Det är trettio år — vilket kanske kan sägas motsvara en juristgeneration — mellan varje årtal. År 1925 hade SvJT kommit igång ordentligt och årgången är representativ för mellankrigstiden. Årgången 1955 är representativ för folkhemstiden och det kalla krigets tid. Årgången 1985 är representativ för marknadsekonomins begynnande dominans och början till en politisk avspänning mellan öst och väst. År 2015 är den senaste fullständiga årgången av SvJT när detta skrivs — om den är representativ för en tidsperiod får framtiden utvisa. 2.1 År 1925: Mellankrigstid År 1925 leddes Sverige av en socialdemokratisk minoritetsregering, först till den 24 januari 1925 ledd av Hjalmar Branting och därefter av Rickard Sandler. Civilrättsprofessorn Östen Undén var utrikesminister i båda regeringarna. Hovrättsrådet Torsten Nothin var justitieminister, sedan blev han generaldirektör för Kungl. Lantmäteristyrelsen. Karl Schlyter var konsultativt statsråd i Sandlerministären. Hjalmar Branting avled senare under året och efterträddes som partiledare av Per Albin Hansson. AB Radiotjänst började med regelbundna sändningar. Ett stort ekumeniskt kyrkomöte hölls i Stockholm, lett av ärkebiskop Nathan Söderblom. Hitler publicerade ”Mein Kampf”.s. 838

2.År 1925 trädde också 1923 års lag om kvinnors behörighet att inneha statstjänst och annat allmänt uppdrag i kraft (den s.k. behörighetslagen). Kvinnor blev härmed likställda med män, utom när det gällde prästtjänster samt militära och civilmilitära tjänster. Beträffande domartjänsterna gjordes ett särskilt undantag, genom att regeringen bemyndigades meddela särskilda bestämmelser. I en ny domsagostadga infördes i 24 § en bestämmelse om vissa krav på erfarenhet för den notarie som skulle förordnas att hålla allmänt tingssammanträde. En del av den erfarenheten kunde för manliga notarier utgöras av ett halvt års tjänstgöring i hovrätt eller såsom ledamot i större rådhusrätt, men för kvinnor var den meriten ett obligatoriskt krav för förordnande.s. 839

3.SvJT omfattade detta år 504 sidor. Rättsfall från hovrätterna omfattade inklusive ordregister 96 sidor. SvJT:s lagsamling omfattade 69 sidor. Kvinnliga författare hade förekommit tidigare i SvJT, men år 1925 fanns ingen kvinnlig författare med.s. 839

4.Bland de mest framträdande uppsatserna kan nämnas Birger Wedberg: ”Om testamentsvittnen. En rättsfallsstudie”, Martin Fehr: ”Mäklarens rättsliga ställning”, E. Marks von Würtemberg: ”Om arbetet på folkrättens utbyggande”, Axel Hägerström: ”Kriminalpsykologiska reflexioner” och Birger Ekeberg: ”Förtida arvs inverkan på arvsskattens beräkning”. Wedbergs uppsats om testamentsvittnen innehöll utförliga historiska redogörelser. Ett häfte delades ut till deltagarna vid det trettonde nordiska juristmötet i Helsingfors och innehöll artiklar som anknöt till överläggningsämnena: Lauri Cederberg: ”Om gäldenärs skadeståndsskyldighet vid försummad penningbetalning, med särskild hänsyn till valutaförändring”, Martin Fehr: ”En eventuell nordisk lagstiftning angående skuldebrev”, B. Wieselgren: ”Ifrågasatt ändring av bestämmelserna om skadestånd vid förlust av försörjare”, Thore Engströmer: ”Några ord om opportunitetsprincipen i fråga om åtals anställande”, C. Bærentsen: ”Om Forberedelse i borgerlige Sager før Domsforhandlingen ifølge den danske Retsplejelov”, E. Alten: ”Saksforberedelsen i Norge” och Gösta Eberstein: ”Om den s.k. vetenskapliga äganderätten”. Redogörelser för diskussionerna meddelades också, då det kunde förväntas dröja innan förhandlingarna trycktes.s. 839

5.Bland andra artiklar och notiser märks följande. Den framstående advokaten Otto Mannheimer avled. Svensk författningssamling firade 100-årsjubileum. Ny dansk litteratur samt dansk och norsk lagstiftning presenterades. Innehållet i grannländernas tidskrifter sammanfattades. Juristutbildningen debatterades. En svensk litteraturförteckning omfattande juridisk litteratur utkommen under 1924 och första hälften av 1925 publicerades.s. 840

6.Justitieombudsmannen hade inspekterat Askims domsaga, där Karl Schlyter som häradshövding hade försökt att så långt möjligt föregripa rättegångsreformen. JO uttalade: ”Det slog mig genast med vilket levande intresse förhandlingarna från ordförandestolen leddes, ett intresse som hade förmåga att sprida sig ej blott till envar av nämndens ledamöter utan jämväl till parter och ombud.” Processreformer utan lagändring var ett återkommande tema under året.s. 840

7.Det finns en stor mängd små notiser om t.ex. olika juridiska föreningar, utnämningar, avlagda juridiska examina, hovrätternas divisionsindelningar och SvJT:s tioårsjubileum. Man kan på så sätt få reda på bland annat att man i Östersunds juristklubb hade fått höra auditören Ernst Fontell berätta om ”Några intryck och minnen från en tjänstgöring vid Scotland Yard”, att man i Juridiska föreningen i Uppsala hade fått höra professor Paul Vinogradoff tala om ”Revival of Natural Law” och extra ordinarie hovrättsnotarien Karl Olivecrona om ”David Nehrman-Ehrenstråle: En storman i svensk juridik”, att Juristföreningen för Skåne och Blekinge sammanträdde på Hotel Savoy i Malmö för att diskutera sin upplösning men beslutade att föreningen skulle bestå, att ny president utsetts i Åbo hovrätt, att Karl Schlyter utnämndes till konsultativt statsråd i ministären Sandler och att det fanns en ledig plats som förste notarie i Östra härad i Blekinge län (fri bostad med eldning och lyse i tingshuset).s. 840

8.Bland materialet som rör omvärlden utanför Sverige märks, som redan nämnts, material från det trettonde nordiska juristmötet. I övrigt finns artiklar och notiser om förhållanden i de nordiska länderna. I fråga om länder utanför Norden begränsar sig bidragen till ett om engelsk lagstiftning om minderårigas rättsförhållanden, ett om Deutsche Juristen-Zeitung och ett om en svensktalande affärsjurist i Wien. 2.2 År 1955: Folkhem och kallt krig År 1955 styrdes Sverige av en koalitionsregering bestående av socialdemokraterna och bondeförbundet. Tage Erlander var statsminister och Östen Undén åter utrikesminister. Justitieminister var Herman Zetterberg, senare president i Svea hovrätt. Sverige folkomröstade om en högertrafiksomläggning; 83 procent röstade nej. En obligatorisk sjukförsäkring trädde i kraft. Det s.k. Brattsystemet med krav på motbok vid alkoholinköp avskaffades. Radion utvidgades med en andra kanal. Året före hade regelbundna TV-sändningar startat.s. 841

9.SvJT omfattade detta år 672 sidor. Rättsfall från hovrätterna omfattade inklusive ordregister 88 sidor. I listan över författare var en överväldigande majoritet män. Inkeri Anttila, Gerd Bodman och Sara Falk — den sistnämnda med flera bokanmälningar och en notis — utgör undantagen.s. 841

10.Bland de mest framträdande uppsatserna kan nämnas Halvar Lech: ”Till debatten om orsaksproblemen”, Håkan Nial och Sigurd Dennemark: ”Förslag till internationell köprättskonvention”, Hilding Eek: ”Några tryckfrihetsrättsliga principspörsmål”, Maths Heuman: ”Om användningen av narkoanalys inom straffprocessen”, Ivar Strahl: ”En allmän rättslära”, Svante Bergström: ”Sakrättsliga spörsmål rörande byggnad å annans grund”, Kurt Grönfors: ”Ogiltighetspåföljden enligt jordförvärvslagen” och Stig Jägerskiöld: ”Medborgarskapet som anknytningsfaktum i internationell privaträtt”. Två av rubrikerna kanske kan verka kryptiska. Med ”orsaksproblemen” åsyftades kausalitetsfrågan i skadeståndsrätten. ”Narkoanalys” är inte analys av narkotika, utan en förhörsmetod där förhör hålls vid avbruten narkos, så att förhörspersonen är dåsig och ”får benägenhet att lämna upplysningar om sig själv och han känner ingen motvilja mot att ge förtroliga uppgifter om omständigheter, som han eljest är benägen att hålla hemliga”. Maths Heuman diskuterade både metodens värde och dess tillåtlighet.s. 841

11.Bland andra artiklar och notiser märks följande. Gustaf Petrén anmälde aktuell litteratur under rubriken ”Administrativa rättssäkerhetsproblem” och inledde med hjälp av en skarpt formulerad fotnot en betydelsefull debatt om lagprövningsrätten (se vidare nedan i avsnitt 3.5.); han rapporterade också att den individuella klagorätten till Europarådets kommission hade trätt i kraft för Sveriges del. Domarnas befordringsgång och juristutbildningens utformning diskuterades. Historiskt mest framträdande detta år är kanske Erik Anners anmälan av Paul Koschakers Europa und das römische Recht, som hade kommit ut år 1953. Verket är en samlad komparativ översikt över den romerska rättens utveckling och verkningar i Europa — komparativ rättshistoria långt innan begreppet som sådant uppfunnits. Anners framhöll att Koschaker inte bara ville framträda som historiker utan också ”undersöka de historiska förutsättningarna för den romerska rättens användbarhet som element i en kommande övernationell rättsordning”. Gustav Olin — tillsammans med sin hustru Carin Olin grundare av Institutet för Rättshistorisk Forskning — avled år 1955. På den allmänna rättslärans område — dock i SvJT:s indelning förd till ”Allmän och blandad juridik” — ska nämnas Ivar Strahls anmälan av och diskussion om Alf Ross Om ret og retfærdighed. En indførelse i den analytiske retsfilosofi, som i likhet med Koschakers verk hade utkommit år 1953. Vilhelm Lundstedt dog år 1955.s. 842

12.Notiser om nordiska förhållanden finns fortfarande, men nu omtalas fler länder, utöver de tyskspråkiga. Bland annat omtalas sovjetmedborgarens befogenhet att förvärva egendom och målbalansen vid amerikanska domstolar. Sakkunnigutlåtandena vid professorstillsättningar refererades; år 1955 var det fråga om professuren i rättshistoria i Lund, i internationell rätt vid Stockholms högskola samt i statsrätt och förvaltningsrätt vid nämnda högskola. Även i denna årgång finns dessutom notiser om olika juridiska föreningar och deras verksamhet, utnämningar, avlagda juridiska examina och hovrätternas avdelningsindelningar. Av föreningsmeddelandena kan återges att man t.ex. i Göteborgs juristklubb hade hört föredrag i vitt skilda ämnen — från ”Mordet på Tsan Shih Lung — en kriminalhistoria från Korea och dess bakgrund” (assessorn Gustaf Ericson) till ”Domstolarnas förlikningsverksamhet” (advokaten Gunnar Bomgren). Bland utnämningar kan noteras att Sara Falk, en av de tidiga kvinnorna på domarbanan, utnämnts till revisionssekreterare.s. 842

13.Utnämningar av t.ex. justitieråd och professorer föranledde notiser med porträtt. I den åtföljande texten angavs vederbörandes födelsetid och -ort, avlagda examina och innehavda tjänster och uppdrag samt publicerade viktigare verk. I 1955 års SvJT presenteras t.ex. justitierådet Torkel Nordström samt professorerna Ole Westerberg och Gerhard Hafström på detta sätt. 2.3 År 1985: Marknadsekonomi och början till politisk avspänning År 1985 var det valår i Sverige. Den socialdemokratiska regeringen, sedan 1982 med Olof Palme som statsminister, satt kvar. Sten Wickbom, med en bakgrund i Svea hovrätt och som generaldirektör för Lantmäteriverket, var justitieminister. Bokförlaget Bra Böcker fick regeringens uppdrag att ge ut Nationalencyklopedin. Mellan EGländerna slutförhandlades den europeiska enhetsakten, så att den inre marknaden kunde bli verklighet den 1 januari 1993. I Sovjetunionen valdes Michail Gorbatjov till generalsekreterare i kommunistpartiet.s. 843

14.SvJT omfattade detta år 794 sidor. Rättsfall från hovrätterna fanns från och med år 1981 inte längre med, sedan Domstolsverket år 1980 hade börjat utge dessa i en egen publikation. I listan över författare var knappt tio procent kvinnor.s. 843

15.Bland de mest framträdande uppsatserna kan nämnas Olle Hoflund: ”BrB 23:2 första stycket” (om medhjälp till brott), Göran Skogh: ”Äganderätten och lagstiftningen om markresurserna”, Lena Dalman: ”Några problem rörande first demand-garantier”, Torgny Håstad och Göran Lambertz: ”Förbättring av företagsintecknad egendom under konkurs. Några följdfrågor i anslutning till det s.k. Minitube-målet” (NJA 1982 s. 900), Bertil Bengtsson: ”Allemansrättsliga komplikationer”, Mats Börjesson: ”Rättskipningens organisation”, Catarina Holtz: ”Den långa vägen till dom i Strasbourg — något om förfarandet inför Europarådets organ för de mänskliga rättigheterna” och Henry Montgomery; ”Rättskipningens organisation”. Äganderätt och allemansrätt var alltså ett tema som ägnades särskild uppmärksamhet detta år, medan ett annat var kredit- och säkerhetsfrågor. Det kan noteras att Lena Dalmans uppsats byggde på ett examensarbete vid Uppsala universitet. Ett annat tema var hur domstolarna skulle organiseras och hur handläggningen av mål vid Europadomstolen gick till.s. 843

16.Bland andra artiklar märks ”Jämställdhetssyftet inom den sociala familjerätten — förr — nu — i framtiden” av Lotta WesterhällGisselsson, en anmälan av Britt-Louise Gunnarsson: ”Lagtexters begriplighet. En språkfunktionell studie av medbestämmandelagen”, ”Vittnespsykologiska aspekter på bevisvärderingsmetodik” av Astrid Holgerson, samt diskussioner om dels folkrättsliga aspekter på affären med ubåten U-137 som hade gått på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona, dels bevisupptagning utomlands som gått till så att en hovrätts ledamöter varit närvarande under bevisupptagning i USA. Sveriges rikes lag fyllde 250 år, Göta hovrätt fyllde 350 år, och en biografi över dess president åren 1836–1856 Lars Herman Gyllenhaal recenserades. Aleksander Peczenik och Åke Frändberg recenserade korsvis varandras arbeten på den allmänna rättslärans område. Man kunde också få reda på något om betydelsen av det gamla straffet ”40 par spö” och om juridikens återupprättande i Kina.s. 844

17.Utrymmet för notiser hade minskat. Man fick således inte längre veta vilka juristföreningar som hade haft möten och vad dessa hade handlat om; detta material hade tunnats ut vid 1980-talets början. Förklaringen till detta var att det ”i en ofantligt mycket större och mer specialiserad juristvärld än den av 1916” hade blivit omöjligt att få tag i materialet på ett fullständigt sätt. ”En ofullständig avdelning av detta slag väcker mer irritation än glädje.” Personalnotiserna fanns kvar, så man kunde se bl.a. att Michael Bogdan blivit professor i civilrätt vid Lunds universitet och att Torgny Håstad och Göran Lambertz förordnats att vara ordförande respektive sekreterare i kommissionslagskommittén. En professor och ett justitieråd — se t.ex. utnämningen av Inger Nyström — presenterades på väsentligen samma sätt som år 1955. Information om rättsutvecklingen i Norden fanns också, t.ex. norsk lagstiftning år 1984. 2.4 År 2015: Den senaste fullständiga årgången År 2015 minns vi kanske bäst för flyktingkrisen; de stora flyktingströmmarna från framför allt Syrien som ledde till beslut om tillfälliga gränskontroller vid inre gräns från och med den 12 november 2015.s. 844

18.SvJT omfattade detta år 878 sidor. I listan över författare var knappt 16 procent kvinnor. Denna siffra är givetvis högre än motsvarade siffror år 1925, 1955 och 1985, men det kanske mest förvånande är att den inte är högre än den är.s. 845

19.En betydelsefull förändring som skett under de senaste 30 åren, närmare bestämt år 1997, är att artiklarna har sammanfattande ingresser. Det finns också en annan förändring gentemot de tidigare nu närmare studerade årgångarna. I de tidigare inleddes varje häfte oftast med en längre uppsats, medan kortare artiklar och debattinlägg följde därefter. Nu kan ett häfte inledas med ett debattinlägg och mer omfattande artiklar komma längre fram. I första häftet finns således artiklar av Fredrik Wersäll: ”Extern adjunktion i överrätt” (ett svar på en artikel av Claes Sandgren och ett led i diskussionen om NJA 2014 s. 482), och Olle Abrahamsson och Henrik Jermsten: ”Myter och missförstånd om TF och YGL i ett EU-perspektiv — replik” (en debatt som samma författare hade inlett föregående år utifrån yttrandefrihetskommitténs slutbetänkande och som hade föranlett synpunkter av Göran Lambertz och Magnus Schmauch; Schmauch återkom i ämnet senare under året). Längre in i häftet finns två längre uppsatser, Anders Ingvarson och Marcus Utterström: ”Tolkning av entreprenadavtal — det köprättsliga kontrollansvaret möter hindersbestämmelserna i AB 04” (som de senare under året följer upp med ”Högsta domstolens intåg i entreprenadrättens slutna rum) och Carl Josefsson: ”Domstolarna och demokratin. Något om syftet med grundläggande rättigheter, europeiseringens konsekvenser och aktivismens baksida”. Den artikeln kommenteras redan i nästa nummer av Joakim Nergelius under rubriken ”Domare på vift?” (varpå Josefsson svarar i häftet därefter) och nästa artikel är en kommentar av Claes Sandgren till Fredrik Wersälls nyss nämnda artikel. Bland uppsatser i det häftet kan nämnas Thomas Larue: ”Riksdagens tillkännagivanden till regeringen”. Christina Ramberg anmäler i artikelform Eric M. Runessons bok om licensavtal och Gustaf Almkvist Lars Holmgårds bok Notarietvistemål. Det tredje häftet inleds med ett diskussionsinlägg av Dag Victor under rubriken ”’Straffmätningsvärde’ och påföljdsval” och något senare följer Sara Hovstadius: ”Innehållskontroll av kommersiella meddelanden i bloggar”. I det fjärde häftet inleder Martin Borgeke med en replik på Dag Victors artikel om det s.k. straffmätningsvärdet, varpå följer en kommentar av Petter Asp till samma artikel. Därefter följer en uppsats av Lena Olsen om ”Näthat i form av hot. Några reflektioner kring elektroniska tjänsteleverantörers ansvar” och två uppsatser i anledning av betänkandet Lösöreköp och registerpant (SOU 2015:18), Patrik Lindskoug: ”Säkerhetsöverlåtelse — pant eller omsättningsköp” samt Dag Mattsson och Henrik Matz: ”Lösöreköp och registerpant”. Exemplen visar att nya tekniska fenomen kräver juridiska bedömningar liksom gamla juridiska frågor kräver nya bedömningar — frågan om traditionsprincipen återkommer senare under året i en artikel av fem författare. De nya tekniska fenomenen återkommer i en annan artikel: Jan Rosén och Claes Granmar: ”Länkning på internet — EU-domstolen i konflikt med internationell rätt”. Häfte 5–6 utgör ett temahäfte i anledning av Dag Victors 70-årsdag och fokuserar föga förvånande på straffrättsliga frågor. Följande häfte inleds med Mårten Schultz: ”Sambandsbedömningar och expertkunskap”, en artikel vars tema anknyter till de ”orsaksproblem” som Halvar Lech diskuterade år 1955, och därefter följer Mosa Sayed: ”Tvångsäktenskap och barnäktenskap — en analys av det svenska rättsläget”. Magnus Schmauch tar under rubriken ”Demokratiskt förankrad normkontroll efter grundlagsreformen? — Koherens, gällande rätt och skapande dömande” utifrån en läsning av Jürgen Habermas: Faktizität und Geltung upp den debatt om domstolarnas förändrade roll som Carl Josefsson hade inlett, varpå Carl Josefsson i samma häfte återkommer med en slutreplik. Det nordiska perspektivet finns med inte bara i Patrik Lindskougs analys av svensk och dansk sakrätt utan också i Björn Sandvik: ”Ren förmögenhetsskada eller allmän förmögenhetsskada? En jämförelse mellan finsk och svensk rätt”. En internationellrättslig och historisk fråga tas upp av Ove Bring: ”Recognition of the Armenian Holocaust and Its Legal Implications — 100 years later”, och Fredrik Bergman presenterar en banbrytande amerikansk dom: ”Obergefell v. Hodges. Domen som legaliserade samkönade äktenskap i USA”. Slutligen ska några domstolsanknutna uppsatser nämnas: Erik Sinander och Gustav Lindkvist: ”Ska svensk domstol utreda innehållet i utländsk rätt?”, Sebastian Scheiman: ”Prejudikats tidsmässiga tillämplighet” och Lars Heuman: ”Är avtalstolkning endast en rättslig verksamhet eller kräver den också bevisbedömningar?”.s. 845

20.I de tidigare här diskuterade årgångarna har funnits en tydlig uppdelning mellan egentliga uppsatser å ena sidan och kortare artiklar och diskussionsinlägg å den andra. Den skillnaden har blivit mindre tydlig, och uppsatser och artiklar har fått samma utformning. Mängden notiser har blivit betydligt mindre, men man kan läsa om ”Juridik och politik i Frankrike”, ”Avtalslagen 100 år” och ”Juridiska biblioteket i Stockholm — obemärkt men utmärkt”. Rättsfallsöversikterna publiceras i särskilda bilagor till vissa häften men utan separat paginering.s. 847

21.Presentationen av nyutnämnda justitieråd är väsentligt torftigare än år 1955 och 1985. Man får beträffande t.ex. Mari Andersson och Leif Gäverth, som utnämnts till justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen, inte reda på många detaljer om deras bakgrund. De får dock fortfarande vara med på bild, till skillnad från nyutnämnda professorer. Att Hans-Gunnar Axberger anställts som och Torbjörn Ingvarsson befordrats till professor i Uppsala omnämns bara helt kort. 2.5 Några kommentarer När det gäller tidskriftens ämnesmässiga innehåll kan konstateras att tyngdpunkten i de undersökta årgångarna har legat på civilrätt, straffrätt och processrätt. Många av artiklarna i de äldre årgångarna rör ämnen som fortfarande aktualiseras. Tydligt är att vissa frågor har tillkommit, ökat i betydelse eller blivit föremål för fördjupat intresse, såsom på 1980-talet frågor om skyddet för äganderätten till mark och på 2010-talet frågor om de juridiska aspekterna av vad som försiggår på internet. Det kan också konstateras att internationell och konstitutionell rätt har ökat i betydelse. Om svensk lagstiftning kunde vara en lösning på många frågor år 1925 och 1955, framgår år 1985 antydningsvis och år 2015 mycket tydligt att internationell och konstitutionell rätt sätter gränser för vad som kan göras eller ställer krav på vad som ska göras.s. 847

22.Jag har redan nämnt att en skillnad mellan å ena sidan 1925, 1955 och 1985 och å andra sidan 2015 är att det i de tidigare årgångarna har funnits en tydlig uppdelning mellan egentliga uppsatser å ena sidan och kortare artiklar och diskussionsinlägg å den andra. Den skillnaden är i årgången 2015 mindre tydlig, och uppsatser och artiklar har fått samma utformning. Dessutom märks att meningsutbytena sker mycket fortare — i ett häfte finns det ofta kommentarer till inlägg i föregående häfte. Datateknikens utveckling både när det gäller sättet att skriva och skicka in artiklar och när det gäller sättning och tryckning förklarar detta. Det har också blivit fler artiklar med mer än en författare — detta har säkert också med teknikutvecklingen att göra, men det kan troligen även förklaras med att forskning blivit mindre av ett ensamarbete för att i stället mer och mer bedrivas i projektform med flera deltagande forskare.s. 848

23.När det gäller personalnotiserna var dessa mer kortfattade år 1925 men utvecklades sedan beträffande t.ex. justitieråd och professorer till små biografier med porträtt. År 2015 finns porträtten kvar för justitieråd men biografierna är åter mer kortfattade. Nyutnämnda professorer omnämns synnerligen kortfattat, vilket möjligen har att göra med att professorer numera inte utnämns med fullmakt utan kan utnämnas genom befordring. Å andra sidan omnämns sedan år 1950 namnen på alla nya advokater.s. 848

Något om de olika ämnesområdena

1.3.1 Processrätt Den första artikeln i det första numret handlade om processrättsreformen. F.d. justitierådet Johannes Hellner återgav de tankar som varit ledande vid utredningsarbetet angående rättegångsreformen. En del känns igen från nu gällande processrätt, såsom muntlighet, omedelbarhet, koncentration och den kontradiktoriska förfarandeprincipen samt behovet av materiell processledning. Även om annat — såsom lagmansrätt som en mer kvalificerad första instans i tvistemål av mer speciell karaktär — inte blev verklighet kan konstateras att nya rättegångsbalken när den trädde ikraft år 1948 byggde på principer som hade diskuterats i flera decennier. Vill man få en levande bild av hur rättskipningen fungerade under gamla rättegångsbalkens tid rekommenderas Eliel Löfgrens Klockorna i Östervåla. Och mot den bakgrunden kan man läsa t.ex. argumenten för ackusations- och muntlighetsprinciperna som ledande grundsatser för den svenska straffprocessen.s. 849

2.Till bevisvärderingen i den nya processordningen hör att vittnespsykologiska insikter blev relevanta. Även parts utsaga som bevismedel diskuterades, med utförlig historisk och komparativ analys. En idé som inte kom att genomföras var att föredragningarna inom hovrättsprocessen, som var skriftlig, skulle vara offentliga. Däremot kom förundersökning i brottmål att införas. Häradsrätter och rådhusrätter bibehölls, men häradsrätterna förändrades på så sätt att de blev permanenta i sin verksamhet och inte längre koncentrerade till tingen. Processrättsreformen avvaktades inte passivt, utan ett stående inslag är ”Processreformer utan lagändring” — mycket kunde av engagerade domare förbättras inom ramen för gällande ordning. Häktningsdomare och handelsdomstolar togs upp till diskussion. Tyska och österrikiska jurister bidrog med ingående upplysningar om hur processrätten gestaltade sig i respektive länder. Svenska jurister som reste utomlands delade med sig av sina intryck av processrätten där.s. 849

3.I avsnitt 3.2. omtalas en debatt mellan Vilhelm Lundstedt och C. G. Björling, i vilken den förres rättsrealistiska synsätt utmanade den äldre teoribildningen. Den debatten hade just hunnit avslutas när Karl Olivecrona inledde motsvarande (sett till innehållet men inte till framställningssättet) utmaning mot den äldre teoribildningen inom processrätten, representerad av Ernst Kallenbergs skrifter. Olivecrona diskuterade sambandet mellan talerätt och materiell rätt som en relikt från naturrätten — staten hade en skyldighet att skydda den enskildes materiella rätt. Bland annat eftersom det kunde tänkas att ena parten inte hade någon rätt men trots detta vann målet, ställdes sambandet enligt Olivecrona på ända — antagandet av rättsskyddsanspråket upphävde sig självt. I stället för rättigheter fanns blott regler om hur domstolarna fungerade.s. 850

4.År 1926 lades processkommissionens betänkande fram. Det föranledde ingående diskussioner i 1927 års SvJT. Karl Schlyter beskrev hur kommissionens arbetssätt hade varit och om hur domstolsorganisationen skulle gestalta sig enligt förslaget. Betänkandet kommenterades av bland andra Ernst Kallenberg samt även från norsk och finsk horisont. Utlåtandena över betänkandet gav upphov till ytterligare diskussion om muntligheten och den fria bevisprövningen. Statsrådet Natanael Gärde anlade år 1931 några synpunkter på rättegångsreformen. Nu var inte den moderna österrikiska civilprocessens betydelse längre lika framträdande, utan den svenska processens historiska egenskaper lyftes fram. Den norska domaren O. Augdahl tog upp Karl Olivecronas teorier om bevisbördans förhållande till den materiella rätten till diskussion. Eliel Löfgren skrev år 1937 om processledningen vid muntlig rättegång och diskuterade sambandet mellan den kontradiktoriska processen där parterna och inte domaren sköter förhören och behovet av advokater som ombud.s. 850

5.Processlagberedningen lade år 1938 fram sitt förslag till ny rättegångsbalk, vilket inte minskade lusten till diskussion i SvJT. År 1939 presenterade revisionssekreteraren Per Santesson den nya domstolsorganisationen. Häradsrätter och rådhusrätter skulle tills vidare bibehållas, men häradsrätterna skulle hålla ting och förberedelsesammanträden kontinuerligt. År 1939 tog revisionssekreteraren Tore Strandberg upp själva underrättsförfarandet till diskussion, bland annat beträffande de olika stegen i målens handläggning. Ernst Kallenberg granskade kritiskt lagförslaget, bland annat när det gällde bevisrätten. Borgmästare och häradshövdingar hade kritiska synpunkter, men det fanns advokater som tog förslaget i försvar. Det fanns också domare som, när nya rättegångsbalken hade antagits år 1942 men ännu inte trätt i kraft, tillämpade de nya principerna och reglerna i förskott, så långt det lät sig göra inom ramen för den gamla rättegångsbalkens regler. Praktiska frågor inför ikraftträdandet, såsom hur protokollföringen skulle skötas, diskuterades också, och en rättegång enligt den nya ordningen spelades upp som pjäs.s. 850

6.I samband med rättegångsbalkens införande — ”en verklig milstolpe på den svenska rättsutvecklingens väg” — diskuterade professorerna Kallenberg och Olivecrona innebörden av olika typer av tvistemålsdomar. Kallenberg kommenterade Olivecronas Domen i tvistemål och menade att kärandens rättskyddsbehov vid fullgörelsedom tillgodosågs genom att svarandens privaträttsliga prestationsplikt bekräftades; en konstitutiv dom å andra sidan ändrade rättsläget, t.ex. en äktenskapsskillnadsdom. Mot denna indelning hävdade Olivecrona att alla domar ändrade rättsläget, såtillvida som en fullgörelsedom ersatte det rättsläge som dittills gällt mellan parterna.s. 851

7.Vad kunde då domare och advokater kräva av varandra under den nya rättegångsbalken? Det diskuterades också. Advokaten Yngve Schartau framhöll bland annat ett ökat krav på neutralitet och opartiskhet från domarnas sida samt advokaternas ökade betydelse när det gällde att förhöra vittnen. Lagmannen Gustaf Lindstedt framhöll bland annat ett ökat krav på att advokater inte ändrade åberopade omständigheter eller bevis i ett sent skede.s. 851

8.Vittnespsykologin hade tagits upp redan i den andra årgången. År 1959 skrev Arne Trankell en längre uppsats om ”Psykologisk bedömning av vittnesutsagor”. Han diskuterade hur psykologernas sakkunskap bäst skulle komma rättskipningen tillgodo.s. 852

9.Nya processrättsliga begrepp har lanserats i SvJT. Robert Boman konstaterade att det i dispositiva mål beror på parternas åberopanden, i vilken mån rättsfakta kan läggas till grund för domen. I tysk doktrin kallades detta Behauptungslast, vilket Boman översatte till åberopsbörda. Thorsten Cars ansåg att det saknades behov av begreppet och att det var vilseledande. Robert Boman kom emellertid att ingående diskutera åberopande och åberopsbörda i sin avhandling, som anmäldes av Sven Larsson. Det torde numera utan vidare kunna sägas att begreppet fyller en viktig processrättslig funktion. Detsamma gäller påståendedoktrinen, som lanserades av Lars Welamson år 1964. Påståendedoktrinens utveckling har i årets SvJT behandlats av Charlotta Falkman.s. 852

10.Thorsten Cars skrev år 1964 en fortfarande användbar uppsats om undanröjande av strafföreläggande. Tore Strömberg analyserade i en postumt publicerad uppsats år 1994 grundligt de fyra begreppen erkänna, förneka, medgiva och bestrida. Grupprättegång var ett initiativ vid 1990-talets mitt som syftade till att möjliggöra viktiga processer som annars inte skulle bli av. Rättegångsbalkens 50-årsjubileum år 1998 uppmärksammades året därpå med några uppsatser, som härrörde från ett jubileumssymposium. Föredömligt tydliga och klargörande beträffande invecklade processuella frågor är Roberth Nordhs två uppsatser om vad som utgör samma sak, den senare med rubriken ”Är det sak samma om saken är densamma eller inte?”. Per Henrik Lindblom gav perspektiv åt domstolsprocessen och dess koppling till verkligheten utanför rättssalen.s. 852

11.Slutligen har under parollen ”En modernare rättegång” (EMR) modifikationer gjorts i den enligt rättegångsbalken gällande omedelbarhetsprincipen i hovrättsprocessen. Reformen mötte kritiska synpunkter av Eric Bylander, medan andra tog den i försvar eller ville ta ytterligare steg.s. 852

12.Sammanfattningsvis kan sägas att reformen av rättegångsbalken har fungerat som en röd tråd genom SvJT:s första 100 år. Från en processordning där man på landet höll ting tre gånger om året och där man hade ett skriftligt hovrättsförfarande, via process präglad av muntlighet, omedelbarhet och koncentration i både tingsrätt och hovrätt, till ett bibehållande av dessa grundprinciper i tingsrätt men med förebringande av förhör genom videouppspelning i hovrätt. Och möjligen är ytterligare förändringar att vänta för bevisupptagning i tingsrättsprocessen, som ett led i förenklandet av hanteringen av stora mål och förkortande av häktningstiderna. Kan man i det som skrivits i SvJT spåra något grundläggande processuellt värde som är oförhandlingsbart vid fortsatta reformarbeten? Det skulle möjligen vara JO:s uttalande om Schlyter som domare i Askim — ”det slog mig”, uttalade JO, ”genast med vilket levande intresse förhandlingarna från ordförandestolen leddes” — ett sådant levande intresse hänger nära samman med det verkliga mötet mellan domare, parter och förhörspersoner i rättssalen. 3.2 Civilrätt På civilrättens område inledde Vilhelm Lundstedt en debatt år 1921 med en artikel under rubriken ”Kan härskande tolkning av 24 § köplagen anses riktig?”. Enligt den bestämmelsen kunde vid leveransavtal säljaren bli ersättningsskyldig för skada på grund av dröjsmål på hans sida, oavsett om säljaren inte varit försumlig. Lundstedt angrep föreställningen att skadeståndsskyldighet principiellt förutsatte culpöst handlande, och att det culpösa i handlandet rättfärdigade skadeståndspåföljden. I stället för att uppfatta skadeståndsskyldighet utan krav på culpöst handlande som ett undantag från principen, var det ”rättsreglernas syftemål ur samhällsnyttans synpunkt” som var avgörande. Samhällsnyttan, den allmänna rättssäkerhetens och omsättningens intressen, hade företräde såväl framför en avvägning av parternas intressen som framför rättsreglernas och rättsprincipernas systematik.s. 853

13.Lundstedts artikel väckte debatt. Justitierådet Gustaf Carlson godtog samhällsnyttan som grundprincip men menade att de historiskt framvuxna reglerna inte utan vidare kunde ändras utifrån överväganden om samhällsnyttan, så länge avtalsparter agerade utifrån det regelverk som fanns. Professor C. G. Björling menade att en del naturrättslärare hade ansett att skadeståndsskyldighet principiellt förutsatte culpöst handlande, vilket också hade fått viss betydelse i tysk doktrin. Han menade emellertid att det principiella synsättet inte hade dominerat i svensk rätt, där skadestånd utan culpa hade historisk hävd. Och han menade att samhällsnyttan visserligen var en god princip, men inte tillräckligt fast för att bygga rättsprinciper på, även om samhällsnyttan preciserades till att avse den allmänna rättssäkerhetens och omsättningens intresse.s. 853

14.Lundstedt bemötte Björling under rubriken ”Fiktion eller sanning i juridiken”. Han menade att begrepp som skuld, rättsstridighet, rättsenlighet, rättigheter och rättsplikter etc. var vidskepligheter, fantomer, och att samhällsnyttan var en ”allmän beteckning för en mängd sinsemellan olika värden av betydelse för det allmänna”. Björling svarade med artikeln ”Rättsvetenskaplig forskning — eller enbart sanningsförkunnelse?” Han påpekade åter att samhällsnyttan inte gav tillräcklig ledning för ett antal svåra rättsliga frågeställningar — det rådde oenighet om vad som var samhällsnyttigt och om hur man skulle nå dithän. Härefter förklarade SvJT:s redaktion debatten avslutad.s. 854

15.Lars Björne har konstaterat att Lundstedts samhällsnyttobegrepp mötte mycket kritik och inte gav ledning vid lösandet av konkreta frågor; kritiken mot andra riktningar tog överhanden över uppbyggandet och konkretiserandet av en egen teori. Viss förvirring i diskussionen både då och senare hör samman med att begreppet realism kan ges olika innebörd — å ena sidan praktisk inriktad juridik i motsats till begreppskonstruktioner, å andra sidan en filosofisk riktning som sysslade med juridikens vetenskaplighet och ville rensa ut icke iakttagbara, metafysiska inslag. Trots att debatten hade förklarats avslutad återuppstod den år 1929, nu mellan Östen Undén och Vilhelm Lundstedt.s. 854

16.F.d. justitierådet Algot Bagge återknöt till diskussionen år 1944, men han satte in den i ett komparativt perspektiv och jämförde svensk rätt med engelsk och amerikansk rätt. Beträffande svensk rätt ansåg han att Lundstedt hade fokuserat på samhällsintresset och Björling och Carlson på den skäliga avvägningen mellan de enskilda intressena. Bagge ansåg att beaktandet av samhällsintresset respektive de enskilda intressena oftast ledde till ungefär samma resultat. I det fåtal fall där det kunde vara oklart om en stränghet mot den avtalsbrytande parten krävdes ur ett allmänt eller ett enskilt intresse, skulle det allmänna intresset, samhällsintresset, enligt Bagge vara utslagsgivande. En utveckling av skadeståndsskyldighet utöver vid culpöst handlande hängde för övrigt samman med ökade möjligheter att försäkra sig mot risk för skadeståndsskyldighet. Ett fristående inlägg på detta tema bidrog Ivar Strahl med år 1947.s. 854

17.Lundstedt återkom med reflektioner över Hägerströms ”Der römische Obligationsbegriff” under rubriken ”Grundläggning av en ny rättsvetenskap”. Denna artikel avslutar han med att uppmana forskarna i romersk rätt att ta till sig Hägerströms tankar: ”Sedan de hämtat sig från den första häpnaden över vad de genom hans arbete fått erfara, skola de förvisso icke kunna tillbakahålla sin beundran för den odödliga bragd, han utfört.”s. 855

18.Immaterialrätten, som på 1870- och 1880-talen hade diskuterats i NJA II, togs upp även i SvJT. Professor Gösta Eberstein diskuterade den rättsliga grunden för patentskyddet, den vetenskapliga äganderätten, rätten till namn samt skådespelares, recitatörers, sångares och musikers ensamrätt till sina prestationer. Den sistnämnda artikeln behandlade skyddet för inspelningar, och Eberstein förutskickade att föreställningar i framtiden skulle kunna överföras genom ”bildradio — det s.k. ögonblickliga seendet”. Den internationella privaträtten blev också föremål för en del bidrag. Sjörätten har diskuterats bland annat av dispachören Kaj Pineus.s. 855

19.Professor Håkan Nial tog år 1940 upp en diskussion om gränsdragningen mellan obligationsrätt och sakrätt, närmare bestämt om nyttjanderätt kunde ha sakrättsligt skydd mot ägarens borgenärer. Diskussionen fortsattes av Gösta Walin. Sakrättsliga problem har genomgående fått ett stort utrymme i SvJT. T.ex. diskuterades säkerhetsöverlåtelse år 1959; av preceptor Svante Bergström beskrevs rättsfiguren som ”impopulär” och ”en ovälkommen gäst”. Han menade att det var en fråga om hur snabbt säkerhetsöverlåtelsen skulle försvinna ur det svenska rättssystemet, vilket var en fråga om hur snabbt lagstiftaren skulle komma att revidera 1845 års lösöresköpsförordning (sedermera namnändrad till lösöresköpslag). Säkerhetsöverlåtelsen togs till försvar av Rolf Dillén, vars inlägg Hjalmar Karlgren kommenterade. Som bekant finns lösöresköpslagen och säkerhetsöverlåtelserna kvar, men diskussionen om fördelarna och nackdelarna med avtalsprincipen och traditionsprincipen har som framgår i avsnitt 2.4. tagits upp igen under år 2015. Stefan Lindskogs tolkning av skuldebrevslagen när det gäller legitimation och sakrättsligt skydd vid överlåtelse av enkla fordringar föranledde debatt vid 1990-talets mitt.s. 855

20.Bulvanköp av fast egendom, ett sätt att kringgå jordförvärvslagen, var ett problem som togs upp till diskussion liksom regleringen av tvesala av fast egendom. Apropå den nya jordabalken tog Anders Agell upp frågan om säljarens ansvar för faktiska fel enligt jordabalken och köplagen.s. 856

21.Arbetsrätten togs upp av utrikesrådet Sture Petrén apropå en avhandling av Svante Bergström. Petrén var kritisk både till Bergströms slutsatser i vissa delar och till den av honom använda terminologin. Bergström svarade med att omnämna Petrén — som hade forskat bland annat om Svea hovrätts historia — som ”bl.a. specialist på 1600-talsjuridik”. Konsumentombudsmannens verksamhet presenterades av honom själv, Sven Heurgren, år 1974, och samma år analyserade Anna Christensen säljföretagets ansvar för försäljarens culpa in contrahendo vid hemförsäljning och andra konsumentköp. Inslagen återspeglar den då aktuella förstärkningen av konsumentskyddet. 36 § avtalslagen hör också hit, och dess tolkning togs upp till diskussion.s. 856

22.Några omdiskuterade civilrättsliga fenomen är förutsättningsläran och obehörig vinst. Axel Adlercreutz provföreläsning för en preceptur (biträdande professur) i civilrätt handlade om ”Verkan av felaktiga förutsättningar vid testamente”, och Bert Lehrberg tog upp förutsättningslärans förhållande till 36 § avtalslagen. Han återkom till förutsättningsläran år 1990. Fenomenet obehörig vinst hade avfärdats av Vilhelm Lundstedt och Jan Hellner, och att rättighetsargument hade avfärdats av bland annat Lundstedt har framgått tidigare i detta avsnitt. För några år sedan har Mårten Schultz ifrågasatt dessa avfärdanden och lyft fram både obehörig vinst och rättighetsargumenten som användbara fenomen.s. 856

23.Standardavtalsrätten har diskuterats i några uppsatser av Ulf Bernitz, först på 1970-talet och sedan utifrån förhållandet mellan svensk standardavtalsrätt och EG-direktivet om avtalsvillkor. AB 72, standardavtalet för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader, diskuterades i ett antal inlägg. Sedan Högsta domstolen har börjat tolka efterföljaren AB 04, har under år 2015 inlägg om detta gjorts (se avsnitt 2.4.).s. 857

24.En fråga som blir allt mer aktuell är hur nya familjeformer påverkar rättsordningen. Ett exempel är ett barnperspektiv på successionsrätten som diskuterades år 2004 av Johanna Schiratzki.s. 857

25.Någon civilrättskodifikation har inte blivit verklighet i Sverige. Äktenskapsbalken, föräldrabalken, ärvdabalken och jordabalken har förnyats under 1900-talet, medan handelsbalken har lappats och lagats med separata lagar i olika frågor — allt från gemensamma nordiska lagar på avtals- och skuldebrevsrättens område till små speciallagar för detaljfrågor. Vissa områden saknar väsentligen lagreglering, såsom entreprenadrätten och delar av sakrätten. Detta ger på delar av civilrättens område ett stort utrymme för rättsbildning genom praxis och doktrin. På civilrättens område har också grundläggande teorifrågor, som rör rättens djupare skikt, kunnat diskuteras.s. 857

26.Om man ska identifiera några utvecklingslinjer kan konstateras att de hätska teoridebatterna på civilrättens område cirkulerade mycket kring Lundstedt. Vidare är vissa frågor i det närmaste eviga och kan spåras tillbaka till 1800-talets tidskrifter, såsom valet mellan avtals- och traditionsprincipen. Vissa frågor har efter hand utifrån förändrade samhällsförhållanden dykt upp i diskussionen, såsom konsumentskyddslagstiftning, standardavtalsrätt och nu familjerättsliga situationer som lagstiftningen inte är tänkt för. 3.3 Straffrätt Vilhelm Lundstedt skrev år 1920 ”Principinledning. Kritik av straffrättens grundåskådningar”, där han ville få bort sådana straffrättsliga teorier som byggde på fiktioner. Denna skrift, som var ett angrepp på Johan C. W. Thyrén fick en mycket kritisk recension av honom, vilken i sin tur bemöttes av Lundstedt; denne framhöll att Thyrén inte hade nämnt att kritiken riktades just mot de thyrénska lärorna. Axel Hägerström skrev samma år en uppsats om naturrätt i straffrättsvetenskapen; rubriken var försedd med frågetecken.s. 857

27.Den av Thyrén förberedda strafflagsrevisionen var också, vid sidan av processrättsreformen, ett ofta återkommande ämne. År 1924 publicerade Gustav Olin en uppsats i tre delar om strafflagsrevisionen. Dagsbotssystemet togs upp till debatt år 1933. Gustav Olin inledde med att presentera dagsbotssystemets huvudprinciper, men han lanserade också ett eget system för uträknandet av dagsboten. Han ville finna en bötessumma som motsvarade en månads fängelse i strafflidande för gärningsmannen. Utifrån den summan kunde sedan dagsboten räknas ut. Gunnar Bendz ansåg att Olins system var intressant de lege ferenda men inte stämde med lagförarbetena. Även Natanael Gärde deltog i diskussionen.s. 858

28.Brottbalksreformen genomfördes genom stegvisa ändringar av strafflagen, varefter brottsbalken som sådan kunde börja tillämpas år 1965. Stegen på vägen sammanfattas bland annat i en artikel år 1953, då Straffrättskommittén lade fram förslag om de särskilda brotten, och år 1957 presenterades Strafflagberedningens slutbetänkande, som behandlade påföljdssystemet. Det sistnämnda betänkandet kommenterades av Harry Guldberg med viss kritik mot att begreppet straff var tänkt att avskaffas. År 1962 antog riksdagen förslaget till brottsbalk, och justitieminister Herman Kling återknöt när han presenterade lagförslaget i SvJT till det uppdrag Johan Thyrén hade fått år 1909 att reformera strafflagen.s. 858

29.Uppsåtsformerna är ett ämne inom straffrätten som lett till omfattande diskussioner. Ivar Strahl och Nils Alexanderson diskuterade år 1945 dolus eventualis. Diskussionen återupptogs på 1960-talet till följd av rättsfallet NJA 1959 s. 63, som var ledande på området fram till dess att likgiltighetsuppsåtet infördes genom NJA 2002 s. 449. Detta har i sin tur diskuterats i stor utsträckning. En annan uppsåtsfråga som diskuterats under lång tid har att göra med straffansvaret vid rus. År 1965 bidrog Stig Jägerskiöld med en rättshistorisk studie i ämnet och samma år diskuterade Ivar Strahl frågan i historiskt och komparativt perspektiv. I NJA 2011 s. 563 fann Högsta domstolen, som bland annat hänvisade till Strahls uppsats, att vanliga krav på uppsåt skulle gälla vid rus, ett avgörande som kom att diskuteras av Madeleine Leijonhufvud, Petter Asp och Magnus Ulväng.s. 858

30.”Billån” — det som numera rubriceras som tillgrepp av fortskaffningsmedel — föranledde omfattande diskussioner innan det nämnda brottet hade införts. Den som tog en bil för att färdas med den men inte tänkte behålla den hade inte tillägnelseuppsåt, vilket fordras för stöld. Den alltmer utbyggda välfärdsstaten föranledde en ny typ av brottslighet — sjukkassebedrägerier. Gäldenärsbrotten diskuterades vid 1980-talets början, och år 1983 kom förslag till nya bestämmelser om förmögenhetsbrott.s. 859

31.Brottsofferperspektivet kom för första gången till uttryck i en artikel av Inkeri Anttila år 1969 under rubriken ”Har vi glömt målsäganden?”.s. 859

32.Fängelsestraffkommitténs betänkande om bland annat införande av straffvärdebegreppet kommenterades av Andrew von Hirsch. Det svårfångade begreppet artbrott anlyserades av Eva Stenborre år 1998, och följande år diskuterade Martin Borgeke olika tillämpningsproblem som artbrotten för med sig; han argumenterade för mer nyanserade bedömningar och för en restriktiv tillämpning av brottslighetens art som skäl för fängelse. Uppsatsen ingick i ett temanummer om påföljdsbestämning till hundraårsminnet av Ivar Strahls födelse.s. 859

33.På straffrättens område har stora delar av diskussionen i SvJT cirkulerat kring den stegvisa reformen av strafflagen fram till införandet av brottsbalken och därefter modifieringen av grundprinciperna för påföljdsbestämning till den straffvärdecentrerade metod som nu tillämpas. Även om straffrätten måste vara väl definierad i lag finns frågor om uppsåtsläran och påföljdsbestämningen som i stora delar kan definieras genom praxis och doktrin. 3.4 Rättshistoria Särskilt i de tidiga årgångarna av SvJT är de artiklar som kan kategoriseras under Rättshistoria fåtaliga. Det innebär inte att det saknades rättshistoriskt material i SvJT, tvärtom. Visserligen ansågs rättshistorieämnet som sådant ”sluta” vid någon tidpunkt före nutiden, där gällande rätt tog vid. Många artiklar på civilrättens, straffrättens och processrättens område innehöll ändå gedigna rättshistoriska och komparativa utredningar även när en aktuell fråga skulle besvaras.s. 859

34.Med 1936 års ämnesindelning av artiklarna fick rättshistorien en mer framträdande plats. Ämnet placerades först i innehållsförteckningen. Det infördes också notiser under rubriken ”Från gången tid”; det första bidraget i den avdelningen handlade om ett svenskt studiebesök i Norges Høyesterett år 1825. De rättshistoriska bidragen handlade ofta om vad som skulle kunna kallas rättens kulturhistoria, som t.ex. lysandet av tingsfrid. Inte minst Birger Wedberg lyfte fram många värdefulla detaljer ur svensk rättshistoria, såsom domsavslutningen ”sådant allt med rätta”. När Jan Eric Almquist blev professor i rättshistoria i Lund och sedan vid Stockholms högskola började han publicera en rad artiklar om olika rättshistoriska ämnen rörande främst 1600- och 1700-talen, såsom svensk rätts införande i de införlivade danska och norska provinserna, David Nehrman och den juridiska undervisningen, Svea hovrätts uppkomst och Kungl. Maj:t som revisionsrätt. I anslutning till processrättsreformen behandlades många rättshistoriska frågor, bland annat 1600talets advokater. Listan över rättshistoriska bidrag blir tydligt längre än vanligt årgångarna 1941–1942 — kanske ett tecken på att det oroliga läget i omvärlden fick juristerna att blicka bakåt.s. 860

35.Några decennier längre fram, på 1960-talet, anas en viss kritik mot rättshistorieämnet och en viss uppgivenhet hos några som värdesatte de historiska perspektiven. Bo Palmgren inledde år 1969 en uppsats om David Nehrman Ehrenstråle med att konstatera: ”Nutidens ungdom vill leva och tänka i nutiden. Framtiden är i våra dagar alltför oviss och oberäknelig. Det förgångna skjuts allt snabbare undan och får över sig ett lager av damm eller mossa. Historia och rättshistoria kan fånga ett fåtal. Men för de flesta blir rättshistorien någonting främmande och förlegat — gamla gubbar, döda årtal och torra papper.” Palmgren fortsatte med att framhålla Nehrman som en ännu aktuell förebild som universitetslärare.s. 860

36.Gerhard Hafström ägnade sin avskedsföreläsning bland annat åt att legitimera rättshistorien som ett ämne vid juridisk fakultet: ”Att söka utforska gällande rätt utan att beakta dess ursprung och framväxt vore som att studera nätverket i ett träds krona men glömma dess stam och rottrådar.” Elsa Sjöholm angrep emellertid år 1979 rättshistorieämnet och förklarade att det var en disciplin i kris. Erik Anners och Kjell Å Modéer delade inte Sjöholms uppfattning. Sjöholm återkom i ämnet, men sedan tystnade debatten fram till år 1996, då Kjell Å Modéer återkom med ett program för rättshistorieämnets uppgifter. Komparativ rättshistoria, rättsvetenskapens historia, de juridiska yrkesrollernas historia och rättsstatens historiska grundvalar är några ledord, aktuella då och fortfarande. Ett exempel på rättshistoriska studier som ger perspektiv på hur rättsregler rör sig mellan rättsordningar är Rolf Nygrens fråga ”Vad är egentligen ’riktigt svenskt’ i den svenska rätten?”. 3.5 Konstitutionell rätt Den offentliga rätten behandlades i Statsvetenskaplig tidskrift och Förvaltningsrättslig tidskrift. Det hindrade dock inte att konstitutionella frågor togs upp i SvJT, även om omfånget inte kan mäta sig med processrätten eller civilrätten. År 1922 gjorde Otto Varenius ett antal ”randanmärkningar” till Robert Malmgrens grundlagsedition. År 1930 presenterade den norske professorn Ragnar Knoph den norska Høyesteretts funktion och ställning, bland annat dess konstitutionella funktion. År 1934 uppmärksammades — vid sidan av tvåhundraårsjubileet av 1734 års lag — trehundraårsminnet av 1634 års regeringsform. Professor Nils Ahnlund framhöll att regeringsformens mest varaktiga betydelse var att den gav en fasthet och fullständighet åt den centrala och lokala, civila och militära ämbetsorganisationen. År 1949 uppmärksammades att en ny tryckfrihetsförordning hade antagits och år 1963 diskuterade Erik Holmberg erfarenheterna av juryrättegången enligt förordningen.s. 860

37.År 1935 publicerades Halvar G. F. Sundbergs installationsföreläsning Förvaltningen och rättssäkerheten. Detta var ett ämne som Sundberg skulle återkomma till vid fler tillfällen, bland annat i SvJT, då han blev mer och mer kritisk till hur rättssäkerhetsgarantierna fungerade. Nils Herlitz ägnade sig åt samma ämnesområde och skrev uppsatsen ”Allmän domstol och administrativ myndighet”. Den är visserligen i SvJT med full rätt inordnad under processrättsämnet, men eftersom den behandlar vad vi idag skulle benämna rätten till domstolsprövning av förvaltningsbeslut tar jag upp den här. Vad Herlitz uttalade — att gränsen mellan allmän domstols kompetens och förfarandet för administrativa besvär drogs genom ”en ofta förbryllande mångfald av specialföreskrifter” — gällde långt fram i tiden. Ole Westerbergs avhandling om administrativ besvärsrätt hör till detta ämnesområde, som var i stort behov av forskning. Dessa bidrag kom i en tid då den gamla administrationen med några få centrala ämbetsverk och lokala befattningshavare med avgränsade uppgifter och befogenheter byggdes ut till en alltmer svåröverskådlig flora av myndigheter men då det ännu skulle dröja länge innan den enskilde kunde kräva domstolsprövning av myndighetsbesluten. Stig Strömholm tog år 1962 upp ämnet under rubriken ”Domstolsprövning av administrativa beslut” med en utförlig genomgång av doktrin och praxis. År 1965 diskuterade Kurt Holmgren reformfrågor inom förvaltningsrättskipningen mot bakgrund av att förvaltningsdomstolarnas struktur inte helt motsvarade behoven; han återkom till frågeställningen år 1972 under rubriken ”Förvaltningsdomstolsreformen”. Att EKMR ställde krav på domstolsprövning av förvaltningsbeslut uppmärksammades av Erik Fribergh år 1986.s. 861

38.År 1955 anmälde Gustaf Petrén aktuell litteratur under rubriken ”Administrativa rättssäkerhetsproblem”. Genom en skarpt formulerad fotnot, som anknöt till en riksdagsdebatt, inledde han en betydelsefull diskussion om lagprövningsrätten: Exc. UNDÉNS påstående att man i vårt land icke satt i fråga att underkasta riksdagsbeslut domstolskontroll (se FK 5/5 1954 nr 17 s. 113) är alltså oriktigt och hör väl till de friheter också en jurist får tillåta sig, då han uppträder som politiker. I den mån grundlagsenligheten av ett riksdagsbeslut ifrågasättes vid domstol, är det dennas sak att pröva en sådan invändning. I sitt anförande framhöll Undén omöjligheten av att få ett riksdagsbeslut om en skattelag domstolsprövat. Exemplet var särdeles olyckligt valt, då som bekant HD just prövat kvarlåtenskapsskattelagstiftningens grundlagsenlighet (se NJA 1951 s. 39). Undén replikerade utförligt och ansåg att domstolarna inte hade någon rätt att bedöma lagars grundlagsenlighet. På detta svarade Petrén att författningsutvecklingen rimligen hade inneburit att domstolarna hade lagprövningsrätt, och han kunde påvisa visst stöd för denna uppfattning i rättspraxis. Han menade att statsmakternas inbördes förhållande inte var detsamma som år 1809. Parlamentarismen hade införts vid sidan av grundlagen, och så även lagprövningsrätten.s. 862

39.Den första debattomgången behandlade, som Uta Bindreiter sammanfattat debatten, frågan om lagprövningens existens; en andra debattomgång skulle handla om dess omfattning. I det skedet fördes emellertid debatten bara delvis i SvJT; en stor del av den fördes i Statsvetenskaplig tidskrift. Gustaf Petrén gjorde emellertid ett avslutande inlägg i SvJT.s. 863

40.År 1959 fyllde 1809 års regeringsform 150 år, vilket uppmärksammades av Nils Herlitz. Ett förslag till ny regeringsform publicerades år 1963. Det diskuterades till innehållet av Nils Herlitz och till den språkliga utformningen av Erik Wellander och Sven Benson. Författningsreformen kom emellertid att genomföras stegvis, och 1972 kunde Nils Herlitz kommentera grundlagberedningens förslag under rubriken ”1974 års regeringsform?”. En översikt över den nya regeringsformen presenterades av Fredrik Sterzel, då grundlagsförslaget hade antagits som vilande. Alla frågor hade emellertid inte lösts — redan samma år konstaterade Nils Herlitz att frågorna om skyddet för fri- och rättigheter och om lagprövningen återstod att lösa. Gustaf Petrén kunde konstatera att domstolarna var något styvmoderligt behandlade i regeringsformen. Något senare uppkom den på senare tid alltmer aktuella frågan om skadestånd för lidande på grund av statens handlande.s. 863

41.År 1987 finns tre uppsatser som tillsammans antyder att kombinationen grundlagsskyddade rättigheter och rätten till domstolsprövning skulle komma att få stor betydelse. Bertil Bengtsson skrev ”Om domstolarnas lagprövning”, Kjell Å Modéer skrev ”En god domare är bättre än en god lag. Om juridiska yrkesroller i ett historiskt perspektiv” och Erik Holmberg skrev ”På spaning efter rättigheterna”. Joakim Nergelius gjorde år 1996 en grundlig analys av förhållandet mellan grundlag och lag i uppsatsen ”Om grundlagstolkning, grundlagsvänlig lagtolkning och åsidosättande av grundlagsstridig lag”. Han återkom följande år till frågan hur de överordnade regelverken skulle få genomslag i praktiken. Som har framgått i avsnitt 2.4. är detta frågor som fortfarande är föremål för livlig debatt och där inte bara rättsvetenskapsmän utan också domare har känt sig manade att ta ställning. 3.6 Nordisk rätt och Europarätt År 1939 publicerades en översikt av Birger Ekeberg av det nordiska lagstiftningssamarbetet. Uppsatsen innehåller en mycket informativ tabell över de lagar som tillkommit i de nordiska länderna efter nordiskt samarbete. Även i de fall det inte var fråga om nordiskt lagstiftningssamarbete fanns ett intresse för de andra nordiska ländernas rättsordningar, t.ex. när det gällde rättegångsreformer.s. 863

42.Det nordiska lagstiftningssamarbetet hade länge en stark ställning, inte minst i SvJT:s spalter. Men detta samarbete kom i en annan position när Danmark skulle bli EG-medlem och den svenska regeringen ville göra reformer i snabbare takt. Statsrådet Carl Lidbom uttalade år 1973 i SvJT: ”Om alla nordiska länder i varje fråga skulle vänta på det land där frågan sist får aktualitet, skulle detta uppenbarligen innebära en mycket effektiv spärr för fortsatt utveckling.” Detta innebar ett angrepp på det nordiska lagstiftningssamarbetet, och i stället kom så småningom det europeiska samarbetet att bli betydelsefullt även för Sverige.s. 864

43.År 1951 bildades Kol- och stålunionen. Det uppmärksammades att det inte var fråga om mellanstatlig internationell rätt utan om ”supranationell rätt”: ”Detta är ett betydelsefullt ögonblick i den europeiska rättsutvecklingen”. Fördraget skulle gälla i 50 år, men det torde — ansåg författaren, Gerhard Simson — inte finnas många som trodde att fördraget skulle vara så länge. År 1960 recenserade Hilding Eek en bok om EEC och år 1964 presenterade Åke Åhström EECdomstolen. Hilding Eek diskuterade år 1971 under rubriken ”Neutralitet, neutralitetspolitik och EEC” förutsättningarna för ett svenskt EEC-medlemskap. Hans Henrik Lidgard tog i två uppsatser upp frågan om frihandelssamarbetet mellan Sverige och EEC. Skapandet av EES togs upp på tidigt 1990-tal, men eftersom Sverige ansökte om EG-medlemskap (nu hade man slutat tala om EEC) år 1991 blev EGrätten en betydelsefull fråga. En viktig fråga var hur domstolarna skulle hantera EG-rätten. Senare har, successivt, EG-rätten och därefter EU-rätten kommit att behandlas både som sådan och som en del av respektive rättsområde i den materiella rätten.s. 864

44.År 1952 ratificerade Sverige EKMR, men Sverige godtog inte Europadomstolens jurisdiktion. År 1961 kunde L. Kellberg rapportera att Europadomstolens två första fall hade anhängiggjorts, men Östen Undén var fortsatt skeptisk till behovet av domstolen. SvJT publicerade år 1969 de internationella konventionerna om mänskliga frioch rättigheter i fulltext, med en inledning av Hans Danelius. Bland dessa fanns EKMR, och Hans Danelius skulle sedan återkommande referera Europadomstolens praxis. Den första uppsatsen i serien utgör en systematisk översikt över rättsfall åren 1961–1990. Därefter inledde han en lång serie sammanställningar av nya fall som tillkommit. Iain Cameron gav praktiska råd om att finna rättskällor.s. 865

45.De internationella inslagen i SvJT speglar — givetvis — de kontaktytor som svensk rätt har haft med andra rättsordningar. När det gäller information om rättsutvecklingen i enskilda länder utanför Norden hade notiser och artiklar behövt räknas för att säkra slutsatser skulle kunna dras. Det är emellertid mitt samlade intryck att intresset inledningsvis var riktat främst mot Norden och Tyskland. Detta intresse har bibehållits, men särskilt Storbritannien, Frankrike och USA har tillkommit. När det gäller faktorer som kan påverka svensk rättsutveckling har fokus kommit att förskjutas från Norden till de gemensamma europeiska institutionerna.s. 865

Iakttagelser inom några teman

1.4.1 Politik och juridik i teori och praktik Inledningsvis ska undersökas hur vissa frågor, som är känsliga ur ett perspektiv av grundläggande mänskliga rättigheter, behandlades i SvJT.s. 865

2.En av de tidiga känsliga frågorna i SvJT:s spalter är steriliseringsfrågan. Professor Ragnar Bergendal presenterade år 1930 ett förslag till steriliseringslag. Dagens läsare reagerar vid omnämnandet av att sterilisering skulle kunna ske enligt betänkandet av ”sjukdomsprofylaktiska (ev. rashygieniska)” skäl. Advokaten Georg Stjernstedt fann i en recension av Olof Kinbergs ”Aktuella kriminalitetsproblem i psykologisk belysning” anledning att citera ett stycke om behovet av ”sterilisering av de eugeniskt, dvs. ur rashygienisk synpunkt” icke önskvärda — tillflödet av dem som var predisponerade för brott skulle stoppas.s. 865

3.Generellt kan sägas att SvJT:s skribenter förhöll sig neutrala till denna typ av nyheter, liksom till de rättsliga förändringarna i Tyskland åren 1933–1945. Under rubriken ”Tysk lagstiftning under kabinettet Hitler” noterades bland annat att befattningshavare som inte var av arisk härstamning skulle ”försättas ur tjänstgöring”. År 1934 finns en redogörelse för ett ”nationalsocialistiskt strafflagsförslag” om bland annat ”rasförräderi”, och det finns också en detaljerad redogörelse för ny lagstiftning mot djurplågeri i Tyskland. Bland annat förbjöds onödigt plågande av djur, såsom ”att tvångsmata fjäderfä med deg eller att rycka loss benen på levande grodor”. På nästa sida beskrivs den tyska Volksgerichtshof, som skulle döma i mål om ”högoch landsförräderi”. I efterhand kan man bara sorgset konstatera att om lagen mot djurplågeri även hade skyddat människor, hade mycket varit vunnet.s. 866

4.Kanske är det tydligaste uttrycket för neutraliteten en artikel av Per Olof Ekelöf år 1941 under rubriken ”Samhällsåskådning och civilprocess”. Han inleder med ett längre citat ur en år 1934 publicerad uppsats av E. Volkmar om omgestaltningen av civilprocessrätten enligt nationalsocialistisk rättsuppfattning, utgiven av den dåvarande tyska justitieministern Hans Frank. Några sidor längre fram lyfter han fram ett annat citat ur samma text, vari uttalas att processrätten måste styras av den nationalsocialistiska gemenskapstanken (”Gemeinschaftsgedanke”) och av en ”Führergrundsatz, der für das Gebiet des Prozessrechts den Richter zum autoritären Führer des Prozessverfahrens erhebt.” Det intressanta här är Ekelöfs kommentar till uttalandet. Han säger att den som är nationalsocialist säkert ansluter sig till uttalandet medan den som inte är det ställer sig kritisk och prövar varje konkret förslag för sig. ”Man må emellertid akta sig för att utan vidare förkasta ett reformförslag endast därför att ingen annan motivering anförts än att detsamma står i överensstämmelse med den nya samhällsuppfattningens grundtankar. Förslaget kan vara ändamålsenligt även om den anförda motiveringen ej tager fasta därpå utan har rent ideologisk karaktär och sålunda vänder sig endast till de troendes skara.” Därefter diskuterar Ekelöf fördelarna och nackdelarna med olika principer för förhållandet mellan domarens och parternas aktivitet i processen. Och slutligen konstaterar han att de tyska reformförslagen egentligen endast bestod i att domaren i högre grad än tidigare skulle övervaka att utredningen blev så fullständig som möjligt, vilket inte var något revolutionerande och inte hade något nödvändigt samband med ”Gemeinschaftsgedanke” och ”Führergrundsatz”. Den metod som Ekelöf använde var således att helt rensa förslagen från den ideologiska kontexten och bedöma dem ur ett renodlat juridiskt perspektiv — utifrån rättsprinciper och praktisk funktion. Året därpå diskuterade Ekelöf förutsebarhet och rättighetsskydd under rubriken ”Rättssamhälle och rättssäkerhet”.s. 866

5.År 1941 tog Ivar Strahl upp en diskussion om idealism eller realism i rättsvetenskapen. Diskussionen fortsattes år 1945 av Frede Castberg under rubriken ”Rett og metafysikk”. Han ställde frågan om rätten måste utgå från vissa metafysiska förutsättningar. Han kunde acceptera Strahls indelning i realism och idealism och att han själv hörde till idealismen. Han menade att begrepp som rättighet, rättsstridighet och rättens giltighet och förbindelsen mellan rätt och metafysik var historiska fakta och socialpsykologiska fenomen. Carl Jacob Arnholm bidrog med metodologiska betraktelser i det häfte som tillägnades Lundstedt. Alf Ross argumenterade för att rättighetsbegreppet skulle begränsas till att beskriva realiteter. År 1956 gjorde Jan Hellner ”några anteckningar om juridik och filosofi”, där han hyllade Hägerström, Lundstedt och Olivecrona för att ha fört in juridiken på nya banor och undersökt om juridiska begrepp motsvarar något som existerar i verkligheten.s. 867

6.En teoretisk diskussion av annan karaktär handlar om lagtolkning och prejudikattolkning — hur det juridiska källmaterialet ska uppfatttas och användas. År 1960 diskuterade Kurt Grönfors ”Ändamålsförskjutning och rättssäkerhet”. Med ändamålsförskjutning menade han fall där lagstiftaren hade haft en typ av fall i åtanke men där samhällsförhållandena ändrats så att samma lag kunde tänkas fylla en ny funktion. Var det ändamålen vid lagens tillkomst som skulle vara avgörande, eller det ändamålsenliga vid tillämpningstidpunkten?s. 867

7.År 1970 publicerade Stig Strömholm en längre uppsats om sociologins betydelse för juridiken. Han fann att juridiken är en normativ verksamhet medan sociologin är en empirisk vetenskap, och han övergick sedan till att undersöka vilken betydelse sociologin kunde ha för lagstiftning, rättstillämpning och rättsvetenskap. Detta ledde sedan till debatt. Rättssociologi hade nämnts första gången i SvJT år 1953 i anslutning till ett reformförslag angående den juridiska utbildningen, och rättsekonomi nämndes första gången i SvJT i anslutning till ett symposium år 1977. Detta är exempel på de olika perspektiv på rätten som kom att utvecklas efter andra världskriget, ofta med ursprung i amerikansk juridisk teori.s. 867

8.Per Eklund var kammarrättslagman och hade disputerat på avhandlingen Rätten i klasskampen, som byggde på den materialistiska historieuppfattningen. Han hade alltså använt marxistisk teori, och den hade mötts med oförståelse och aggressivitet av företrädare med antimarxistisk inställning. Han ville därför utveckla ämnet för SvJT:s läsare, inte minst då Stig Jägerskiöld hade skrivit en kritisk recension. Folke Schmidt uttalade i annat sammanhang att ”ingen politisk tänkare torde ha utövat ett sådant inflytande på samhällsutvecklingen i vårt land som Karl Marx”, nämligen när det gällde tanken att löntagarna kunde vinna makt genom inbördes sammanhållning och att arbetet är den enda värdeskapande faktorn. År 1977 publicerade Jacob W. F. Sundberg texten Legum leges, (lagarnas lagar, dvs. rättskälleläran). Han inledde med att konstatera att marxisterna hade utopiska funderingar om ett samhälle utan rättsordning och konstaterade att alla samhällsordningar inte är rättsordningar, medan Per Eklund i en ny artikel fann att ”rätten är och måste förbli det rådande samhällssystemets fånge”. Sundberg återkom år 1984 med kritik mot marxismen, bristen på rättigheter och högskattesamhället. Rätten betraktades alltså inte bara ur olika teoretiska perspektiv utan också ur politiska perspektiv. Den metod som hade använts generellt under perioden 1933–1945 — att rensa rättsliga frågor från ideologisk kontext och bedöma dem ur ett renodlat juridiskt perspektiv — var under 1970- och 1980-talen inte lika självklar. 4.2 Kris och krig De första årgångarna av SvJT gavs ut under första världskriget. Det är därför inte förvånande att det finns artiklar om frågan huruvida av krig vållad prisstegring kan utgöra giltigt skäl för dröjsmål med fullgörande av leveransavtal.s. 868

9.Den neutralitet som har diskuterats i föregående avsnitt avseende perioden 1933–1945 kunde någon gång brytas igenom. Östen Undén, då universitetskansler, tog tydlig ställning när han under rubriken ”Norges strid för rätten” kommenterade den tyska ockupationsmaktens försök att kuva den norska Høyesterett och övriga domstolar. Undén hänvisade till J. L. Runebergs ”Landshövdingen” i Fänrik Ståls sägner, där ämbetsmannen Wibelius vägrade följa den ryska ockupationsmaktens lagstridiga befallningar — en ikon även för Finlands domare under ofärdsåren vid 1900-talets början. Bengt Lassen lyfte år 1944 fram att sentensen inter arma silent leges, i krig tiger lagarna, syftar på nödvärnsrätten, inte på att lagarna sätts ur spel i krig. Samma år tog docenten Torsten Gihl i en mycket utförlig artikel (96 sidor) upp frågan om staters immunitet vid främmande domstolar till diskussion. Frågan hörde samman med fallet om kvarstadsbåtarna, som är känt för eftervärlden genom att regeringen försökte påverka domstolarna att döma på ett sätt som skulle stämma med neutralitetspolitiken.s. 869

10.År 1944 finns också inslag i SvJT som antyder händelseutvecklingen efter andra världskriget. Den finske professorn och domaren R. Erich skrev en uppsats under rubriken ”Den internationella rättskipningen efter kriget. Några reflexioner”. Han uttalade sig för att Cour Permanente de Justice Internationale borde ha en funktion att fylla, snarare än en av segrarmakterna upprättad domstol. En sådan kom dock, som bekant, att upprättas. Den danska straffrättsprofessorn Stephan Hurwitz, som hade flytt till Sverige, skrev en uppsats ”Om Strafforfølgning i Danmark efter Okkupationen”. Han anknöt där till de planer de allierade hade redan under kriget att ställa krigsförbrytare inför rätta och diskuterade den speciella situationen att det kunde behövas retroaktiva regler, samtidigt som det var just rättsstaten med den typ av rättssäkerhetsgarantier som innebar förbud mot retroaktiv lagstiftning som rättsuppgörelsen skulle återupprätta. Rättsuppgörelsen i framför allt Norge blev sedan successivt föremål för rapporter i SvJT, t.ex. ”Retsoppgjøret i Norge” och ”Domen över Quisling”.s. 869

11.Krigsslutet uppmärksammades genom ett häfte år 1945 tillägnat ”med varm sympati och beundran för deras land de danska och norska jurister som genom sin fosterlandskärlek och ståndaktighet under tunga år hemma och i landsflykt givit ett lysande föredöme”. Häftet inleddes med de danska och norska nationalsångerna och en text av Birger Ekeberg innefattande ett utdrag ur Runebergs ”Landshövdingen”. Efter hand presenterades utdrag ur händelseförloppen, t.ex. ”Norges kamp för rätten” av Birger Ekeberg och en anmälan av Nils Beckman av Jørgen Trolles ”Syv Maaneder uden Politi”. En person som blev betydelsefull för SvJT under efterkrigstiden var Gerhard Simson, som hade fått lämna sitt domarämbete i Tyskland; han kom till Sverige och blev kansliråd och förmedlade efter kriget kunskaper i utländsk rätt i Sverige och i svensk rätt i Tyskland.s. 869

12.När det gäller kriser efter andra världskriget kan nämnas att flygplanskapningen på Bulltofta år 1972 och Norrmalmstorgsdramat år 1973 föranledde inlägg om den statliga nödrätten.s. 870

13.Det som har diskuterats i detta avsnitt är beroende på läget i omvärlden koncenterat till vissa tidsperioder. Vad som är särskilt intressant är att den politiska neutraliteten som har diskuterats i föregående avsnitt bröts vid angreppet på norska Høyesteretts oavhängighet. Att en ockupationsmakt försökte sätta sig över ett lands domstolars bundenhet till grundlag och lag väckte till liv tydliga ställningstaganden som hade gjorts tidigare och där rättsstatens krav var djupt förankrade i rättskulturen. 4.3 Formerna för lagreform Den kanske mest tydliga inriktningen i de tidiga årgångarna är engagemanget för lagreform. Hjalmar Westring skrev år 1919 en uppsats under rubriken ”Om revisionen av vår allmänna lag”. Där stödde han planen att reformera den allmänna lagen balk för balk. Han diskuterade reformbehovet på de olika balkarnas områden, och det var egentligen bara på utsökningsområdet som reformbehov inte förelåg. Här finns en koppling till en av uppsatserna i NJA II, närmare bestämt en artikel av C. A. Reuterskiöld om det systematiska värdet av balkindelningen i 1734 års lag.s. 870

14.Åke Holmbäck tog år 1941 under rubriken ”Lag och balk” åter upp frågan till principiell diskussion. Han konstaterade att en balk är en huvuddel av en lag, även om faktiskt C. J. Schlyter — landskapslagarnas utgivare — hade ansett att en balk kunde stå för sig själv och inte behövde vara en del av en lag. Att en lag kan vara balkindelad är inget unikt för Sveriges rikes lag utan har också förekommit bland annat i den medeltida lagstiftningen och i 1667 års sjölag, som gällde till år 1864. Holmbäck noterade att 1909 års förslag till jordabalk avsågs ersätta jordabalken i 1734 års lag. Motsvarande skedde verkligen år 1920, när 1734 års giftermålsbalk ersattes med en ny. Riksdagen föreskrev uttryckligen att giftermålsbalken i Sveriges rikes lag skulle ha ny lydelse. Det var första gången en ny balk infördes i 1734 års lag, denna gång som en ersättning för en gammal balk med samma namn. Därefter har flera gånger gamla balkar ersatts och nya tillkommit — rättegångsbalken, föräldrabalken, ärvdabalken, brottsbalken, jordabalken, utsökningsbalken, äktenskapsbalken; den senaste är miljöbalken, som år 1998 enligt riksdagsbeslut fördes in efter jordabalken i Sveriges rikes lag.s. 870

15.Besynnerligt nog har C. J. Schlyters sätt att se på balkar som något som kan vara fristående från en lag kommit till heders beträffande socialförsäkringsbalken, som år 2010 utfärdats utan att enligt riksdagsbeslut tas in i Sveriges rikes lag. I lagbokseditionen har den trots detta placerats sist i Sveriges rikes lag i stället för i bihanget. Ett annat förslag, framlagt av Gösta Walin år 1948, var att samla lagar i balkar, ett slags formalisering av lagboksdispositionen; detta stannade vid en idé.s. 871

16.Tvåhundraårsjubileet av 1734 års lag uppmärksammades år 1934 med en högtidssammankomst på Riddarhuset. Talen trycktes i SvJT. Men inte nog med det. Professorn i rättshistoria i Uppsala K. G. Westman hade lett en kommitté som hade redigerat Minnesskrift ägnad 1734 års lag, ett omfattande verk i fyra band som fortfarande är väl värt att konsultera. Ett band innehåller ett faksimiltryck av lagen, ett band är på finska och två band innehåller en rad uppsatser på svenska. ”Åtgärder i äldre tid för spridande av kännedom om lagarnas innehåll” är temat för en artikel, där det bland annat tas upp att uppläsningen av lagar i kyrkorna inte upphörde helt förrän år 1894. 4.4 Tidsbilder från juristernas yrkesliv Att domare och rättsvetenskapsmän hade ett forum i SvJT angavs redan i anmälan. I SvJT:s redaktion var också advokatväsendet redan från början representerat. På 1910-talet hade visserligen Sveriges advokatsamfund varit verksamt några decennier men hade ännu inte den ställning det fick med nya rättegångsbalken år 1948. I en recension av Fr. Stang Lunds Sakførergjerningen diskuterade advokaten Otto Mannheimer år 1917 ett antal frågor som fortfarande är av relevans — advokatens oavhängighet, kunskaper och lojalitet med klienten.s. 871

17.Kvinnors möjlighet att iklä sig juridiska yrkesroller infördes sent; först ut var emellertid advokatväsendet. En av Sveriges första kvinnliga advokater Eva Andén höll år 1917 ett anförande i andra kammarens plenisal om förslaget till lag om barn utom äktenskap. Anförandet publicerades i SvJT. Jur.kand. Märta Björnbom Romson publicerade år 1921 en artikel om gift kvinnas släktnamn.s. 872

18.När kvinnliga domare sedan kommer på tal är drottning Kristina ett exempel som anförs — hon hade ju på sin tid domsrätt i högsta instans. Jan Eric Almquist undvek inte att försöka analysera vilka skillnader det kunde tänkas bli mellan kvinnors och mäns dömande. En av de tidiga kvinnliga domarna som medverkade i SvJT är Sara Falk, som bidrog med många bokanmälningar och notiser. År 1973 var hon revisionssekreterare och skrev en artikel om Nedre justitierevisionens upphörande och ombildning till Högsta domstolens kansli.s. 872

19.Årtalet 1968 ger vissa associationer, vilket bekräftas i SvJT: Harry Guldberg skrev då en artikel under rubriken ”Ungdomens revolt, våldet och rättsordningen”. Han menade att tidens människor ”upplever en samhällsutveckling av snabbare förlopp än som förekommit under någon tidigare generation”. Året efter inleddes första häftet av SvJT med en artikel av Gustaf Petrén om demonstrationsrätten.s. 872

20.Några tidsbilder om förhållandena i rättssalen kan man också få. År 1918 framgår i korthet att Föreningen Sveriges Stadsdomare hade engagerat sig i att ta fram en domardräkt. Detta var vid den tid då domaruniformerna allt mer kom ur bruk. Ledamöterna i Rådhusrätten i Stockholm hade den 28 april 1916 fastställt en modell för en domardräkt ”att användas av de rådhusrättens ledamöter, som därtill vore villiga”. Dräkten utgjordes ”av en toga utav svart tyg med bräm av svart vattrat siden”. Det förväntades att dräkten skulle spridas inom Stockholms rådhusrätt och sedan till övriga stadsdomstolar i landet. Så blev uppenbarligen inte fallet. Frågan om domardräkter och deras utformning togs emellertid upp återkommande då och då. Håkan Strömberg diskuterade år 1997 argument för och emot en domardräkt och konstaterade att en sådan nog skulle te sig främmande i dagens samhälle.s. 872

21.En annan tidsbild från år 1918 är ett i korthet omnämnt cirkulär om att parter och deras biträden skulle få möjlighet att sitta ned i rättssalen, ”då de ej äro i förhör eller utföra talan”. Motsatsvis ansågs de böra stå upp då de agerade inför rätten. Sessionssalarnas inredning togs upp vid fler tillfällen. År 1969 gjordes en återblick som visar att det fanns ett visst motstånd mot att låta parter och ombud ha stolar att sitta på, eller att låta de tilltalade sitta på ”de anklagades bänk”.s. 873

22.Domaretiska frågor har tagits upp bland annat i anslutning till domareden och domarreglerna. Det torde vara unikt i världen att en uppsättning domarregler under så lång tid kunnat vägleda domare i deras etiska ställningstaganden. Det är därför inte konstigt att reglerna återkommande fått uppmärksamhet i SvJT. År 1941 hade en del av domarreglerna översatts till tyska, men Birger Wedbergs försök att inte få domarreglernas innehåll att stå i bjärt kontrast till den nationalsocialistiska rätten kräver mycket av sådan ”god vilja” han själv nämner.s. 873

23.En del skribenter har sett tillbaka på äldre förhållanden. Som exempel kan nämnas Carl Em. Bengtssons minnen från tingsresor i Övre Norrland på 1890-talet, C. V. Spens minnen från sin tid som notarie i fyra domsagor under Göta hovrätt, Ejnar Hörstadius minnen från Svea hovrätt från sekelskiftet, Louis Améens postumt publicerade minnen från Svea hovrätt 1888–1898, Bengt Hjerns postumt publicerade minnen från notarietiden 1944–1946, och Gösta Walins minnen från sin tid i bland annat Svea hovrätt och Högsta domstolen. C. V. Spens redogjorde också för ett mål från 1850-talet, som visar på problemen med den legala bevisteorin. I ett mål från det tidiga 1800-talets Lund fungerade Esaias Tegnér som författare av en vedhuggares inlaga, och C. J. Schlyter fungerade som rättegångsombud i ett annat mål. Det första ”jättemålet” omtalades år 1953. Det var ett brottmål som skulle kräva huvudförhandling i flera månader, kanske ett halvår eller mera.s. 873

24.År 1971 presenterades ett förslag till domstolsverk, som skulle syssla med domstolsadministration och ADB-system men också med att förordna hovrättsassessorer och anställa fiskalsaspiranter. Gustaf Petrén riktade skarp kritik mot förslaget och framhöll bland annat att riksdagen velat begränsa verkets befogenheter. Verket kom inte att fullt ut organiseras enligt det första förslaget. I samband med verkets införande upphörde den lokala självbestämmanderätten över tingshusbyggnaderna genom specialkommunen tingshusbyggnadsskyldige, något som uppmärksammades i ett flertal böcker. Domstolsadministrationens utformning kom åter upp till diskussion år 1992 apropå nya utredningsförslag.s. 874

25.Så kallade apokryfiska balkar var ett ämne som togs upp då och då. Det är texter som skrivits med 1734 års lag som stilistisk förebild men i andra ämnen. T.ex. en gästabudsbalk från år 1759: ”1 kap. 1 §. Den där gästabud hålla vill, bjude i rätter tid vänner sina. Ej må någor senare bjuda, än då mat å bordet inburen är.” Apropå just den balken kan nämnas, att festtal och bordsvisor också har tryckts i SvJT, som t.ex. efter det sextonde nordiska juristmötet i Oslo i augusti 1934. Denna lite mer lättsamma typ av juridiska skrifter har efter 1930-talet kommit att försvinna. Kanske beror det på att Birger Wedberg hade ett särskilt sinne för att presentera denna typ av material, kanske beror det på att det inte passade stämningsläget under och efter andra världskriget.s. 874

26.Gösta Walin torde vara den som publicerat sig i SvJT med längst tidsmässigt avstånd — 66 år — mellan första och sista inlägg. Han skrev först i SvJT 1935 om reform av trafikförsäkringen. De två följande åren skrev han inlägg om rätt att säga upp intecknad gäld, och han medverkade därefter då och då. Hans sista inlägg publicerades i SvJT år 2001 och handlade om överlåtelse av bostadsrätt.s. 874

27.Till och med de konungar som regerat under SvJT:s hundra år har medverkat i tidningen genom att de har fått sina tal tryckta. Gustaf V höll tal vid Göta hovrätts 300-årsjubileum och vid invigningen av Hovrätten för Övre Norrland. Kronprisen, dvs. sedermera Gustaf VI Adolf, har på motsvarande sätt fått sina tal vid invigningen av Hovrätten för Nedre Norrland och Hovrätten för Västra Sverige tryckta. Vid doktorspromotionen i Lund den 31 maj 1951 var Gustaf VI Adolf närvarande, och Karl Olivecrona höll en föreläsning på temat ”Straffets vara eller icke vara”. Även Carl XVI Gustafs tal vid Göta hovrätts 350-årsjubileum finns återgivet. Talen har, uttryckligen eller underförstått, kretsat kring temat ”Land skall med lag byggas”. Kungalängden kan utsträckas bakåt: Oscar II hade ju på sin tid dömt en gång i Högsta domstolen, och kronprins Oscar (I) hade år 1816 följt föredragningarna i Svea hovrätt, låt vara att han enligt sentida betraktare hade bort få följa något intressantare mål.s. 874

28.Några fonder har sedan länge varit knutna till SvJT, och dessas tillgångar och medelsanvändning har återkommande rapporterats. Det handlar om Tore Alméns minnesfond, Harry Axelson Iohnsons fond för rättsvetenskaplig forskning, Birger Ekebergs fond. Vid 1980-talets mitt har emellertid rapporteringen om dessa fonders verksamhet upphört i SvJT.s. 875

29.Det kan konstateras att det finns ett rikhaltigt material om ämnen som jag inte har berört närmare i denna uppsats. Om man vill studera 100 års diskussioner om juristutbildningens utformning, 100 års diskussioner om domarrekryteringen, eller hitta information om det juridiska föreningslivet i en viss stad eller region, finns ett rikhaltigt material i SvJT att ösa ur. 4.5 Bilagor och anknytande skrifter Emellanåt har SvJT publicerat festskrifter eller samlingshäften avseende uppsatser presenterade vid symposier och konferenser. Tidningens tredje häfte år 1931 utgjorde en festskrift till professor Johan C. W. Thyrén på hans 70-årsdag. År 1931 publicerades också en separat festskrift tillägnad presidenten juris doktor herr friherre Erik Marks von Würtemberg. År 1934 utgavs under ledning av en särskild organisationskommitté Minnesskrift till 1734 års lag. År 1937 utgjorde sjunde häftet skrifter tillägnade Ernst Trygger. År 1941 tillägnades första häftet f.d. justitierådet jur.dr Birger Wedberg med varmt tack för 21 års arbete inom redaktionen. År 1952 tillägnades ett häfte Vilhelm Lundstedt på 70-årsdagen, med en hyllande inledning av Karl Olivecrona. År 1969 tillägnades ett häfte av SvJT Ivar Strahl på 70årsdagen. Under senare år, från och med år 1999, har SvJT ordnat symposier på Häringe slott i aktuella ämnen. Inläggen från dessa har publicerats i SvJT, första gången år 2000 på temat ”Lagstiftaren i en internationaliserad värld”.s. 875

30.År 1924 publicerade Birger Wedberg i en bilaga till SvJT texten ”Om föredragning”. Han anknöt till Louis De Geers skrift ”Om den juridiska stilen” och konstaterade att till skillnad från skrivandet inom domstolarna så saknade talandet inom domstolarna utförlig behandling i svenskt tryck. Konsten att föredra, och konsten att åhöra föredragning, är alltjämt aktuella ämnen. Under den intresseväckande rubriken ”Juridik och erotik” finns en bilaga till 1926 års SvJT. Birger Wedberg har där presenterat en berättelse ur verkliga livet som det tedde sig i södra Halland vid 1800-talets början, närmare bestämt i överstelöjtnanten Jacob von Voigtlenders hushåll. Frågan var om han skulle ge sitt samtycke till dotterns giftermål, och under rubriken ”Giftomans samtycke” har berättelsen också blivit roman, författad av Ingrid Hesslander. 4.6 Tekniska landvinningar Också de tekniska landvinningarnas relation till rättsordningen och de juridiska yrkesrollerna har diskuterats. År 1917 hade det efter viss tvekan klarlagts att karbonpapper var tillräckligt pålitligt för att användas vid framställandet av flera exemplar av småprotokoll vid domsagokanslierna. År 1938 rapporterades om ett försök med ”elektrisk ljudupptagning i rättegång”. En ”dubbel telediphon” hade anslutits till på dombordet placerade mikrofoner, som fångade upp ljud vilket registrerades på vaxcylindrar. Maskinskriverskor — som ”i mikrofonhjälmar avlyssnade de vid förhören upptagna cylindrarna” — skrev sedan ut förhören. Det normala pappersformatet ändrades år 1946 till A4 — tidigare användes det större folioformatet.s. 876

31.Vad som nu kallas digitalisering kallades från början ADB, automatisk databehandling. Detta begrepp omnämndes först år 1966 apropå inskrivningsväsendets rationalisering. År 1969 publicerade Peter Seipel en uppsats i två delar om hur ADB-teknik kunde tänkas bli använd inom rättsordningen och om automatiserad informationssökning. År 1973 rapporterades att amerikanska högsta domstolen hade avgjort frågan om programmering av datorer var patenterbar; svaret var nekande. Frågan om ”gränsöverskridande förtal i Cyberspace” togs upp av Michael Bogdan år 1997. Föga kunde man då ana hur omfattande diskussionen om näthat skulle komma att bli. Se t.ex. Lena Olsens uppsats år 2015 om ”Näthat i form av hot” med reflektioner kring elektroniska tjänsteleverantörers ansvar.s. 876

Sammanfattande slutsatser

1.5.1 Rättsreform, rättsdebatt och rättskultur De som startade SvJT hade anledning att vara osäkra på företagets framtid. Tidigare svenska juridiska tidskrifter hade inte överlevt sina grundare. Att SvJT har överlevt beror på att tidningen har drivits av en engagerad krets personer som har sett till att säkra successionen genom att hela tiden knyta till sig yngre redaktörer och redaktionsmedlemmar.s. 877

2.SvJT skulle vara en hovrättstidning. Det har den också varit, dels genom att fram till år 1980 publicera rättsfall från hovrätterna, dels genom att ta upp frågor inom processrätt, civilrätt och straffrätt som hör till de allmänna domstolarnas och därmed hovrätternas jurisdiktion. Verksamma domare, åklagare och advokater har också bidragit till uppsatserna i SvJT. SvJT skulle ha en vetenskaplig förankring. Det har den också haft, inte bara genom forskares bidrag till tidskriften utan också genom den samverkan mellan teori och praktik som SvJT möjliggjort.s. 877

3.Kopplingen mellan teori och praktik, vetenskaplig förankring och hovrättstidning, är särskilt tydlig på rättsreformernas område. Rättegångsreformen var inte bara en teoretisk lagstiftningsprodukt utan också något som skulle omsättas i praktiken, delvis innan lagstiftning hade genomförts. De successiva straffrättsreformerna har också utgjort ett växelspel mellan teorier om återanpassning och straffvärde och de praktiska erfarenheterna av de olika synsätten. Allt detta har kommit till uttryck i SvJT:s spalter. Det har inte bara varit fråga om lagreform utan också om rättsreform, som är mitt första sammanfattande ledord. Även rättsregler utöver lagbestämmelserna i strikt mening har reformerats i doktrin och praxis, och de grundläggande förändringarna har sedimenterat ned i rättens djupare skikt. Med hjälp av artikel 6 EKMR har slutligen processuella grundprinciper fått en konstitutionell ställning.s. 877

4.Lundstedts och Olivecronas rättsrealistiska angrepp på den äldre konstruktiva teorin ger å ena sidan intrycket av att en ny tid var kommen; invecklade, ornamenterade fiktioner skulle rensas bort och nya tydliga konstruktioner byggas i stål och betong. Men om man återvänder till den debatt mellan Lundstedt och Björling som diskuterats i avsnitt 3.2. skulle den nästan kunna iscensättas som en teaterpjäs, där Björling sitter tillbakalutad i en länstol trygg i sin mångåriga erfarenhet, medan Lundstedt står framför honom, uppjagad, vilt gestikulerande, frustrerad över att alla inte ser det ljus han skådat. Det är, som Björling med all rätt påpekar, så att ytterligare tydlighet skulle vara önskvärd beträffande vad i den gamla teorin som borde ändras. Nyligen har Mårten Schultz svurit i den rättsrealistiska kyrkan genom att börja diskutera rättighetsargument. En annan debatt, också den med en hög grad av intensitet, är den mellan Petrén och Undén om lagprövningen som har diskuterats i avsnitt 3.5. Och år 2015 har, som nämnts i avsnitt 2.4., en intensiv debatt pågått om domarrollen — en debatt som anknyter både till frågan om existensen av rättigheter och till frågan om lagprövningen och annan normkontroll. Exemplen är tillräckliga för att motivera rättsdebatt som det andra sammanfattande ledordet.s. 877

5.Här och där, framför allt i avsnitt 4.4, har rättskulturella fenomen nämnts. Vissa frågor är mindre, andra större. Här ryms betydelsefulla förändringar men också viktiga fenomen som under lång tid varit bestående i rätten. I vissa avseenden kan vi känna igen oss i äldre tiders domare, åklagare, advokater och professorer; i andra avseenden framstår de som komna ur en helt annan värld. Detta gäller både de inslag i SvJT som redan från början rörde rättshistoria och sådana som med tiden har kunnat bli föremål för rättshistorisk forskning. Inte minst neutraliteten i förhållande till Tyskland åren 1933–1945 och reaktionerna på ockupationsmaktens angrepp på Høyesterett ger oss anledning att ställa frågan hur vi själva skulle ha agerat. Vilka rättsliga erfarenheter och värderingar, vilket rättskulturellt bagage hade de som då reagerade på ett visst sätt? Vilka rättsliga erfarenheter och värderingar, vilket rättskulturellt bagage har vi i en senare tid — vad styr vårt sätt att handla om en ny krissituation uppkommer? Det tredje ledordet är rättskultur.s. 878

6.I ett tal den 6 oktober 2016 talade Lord Sumption, domare i Storbritanniens högsta domstol, över ämnet ”The Historian as Judge”. Han pläderade för att domare behöver historisk kunskap: There is, I think, a broader sense in which history supports a judge’s role. It is a prodigious source of vicarious experience. We are all, I am sure, familiar with the tired journalistic cliché that judges are out of touch with real life because they are middle class and, by the standards of our society, quite comfortably off. The truth is that everybody is out of touch with real life. This is because real life is too vast and too varied for more than a small part of it to be experienced by any one man or woman. We need several lives, but we are granted only one. This is not just a problem peculiar to judges. It is as true of the noble lord who rules the state as it is of the noble lord who cleans his plate, or the aristocrat who banks at Coutts and the aristocrat who cleans his boots. In the nature of things most experience is vicarious, not personal. History enables us to understand many things about humankind, which we cannot hope to experience personally. Of course, its value would be very limited if we were all that different from our ancestors. But one of the things that one learns from our three millennia of recorded history is that humanity does not really change very much. What changes is not its basic instincts and desires but its capacity for giving effect to them. Indeed, one of the abiding tragedies of mankind is surely that its technical and organisational capacities have expanded so much faster than its moral sensibilities. Lord Sumption — som i egenskap av historiker har skrivit fyra volymer om hundraårskriget — sade också att han ofta tillfrågas om hur han får tid till historiska studier vid sidan av sin dömande verksamhet. Det var samma fråga som ställdes i minnesorden till Birger Wedberg (se ovan avsnitt 1.4.1). Om svaret apropå Wedberg var av praktisk natur — nulla dies sine linea — är Lord Sumptions svar mer av en maning: Every well-rounded professional should have room for at least one consuming interest other than the one that earns them their living. 5.2 Den historiska framtiden Volymen Svensk Juristtidning 100 år hade ett framåtblickande syfte, men flera av författarna återknöt i sina bidrag till tidningens historia. Mårten Schultz kallade det ”dumdristigt” att sia om framtiden — av lätt insedda skäl, eftersom man genom att sia om framtiden blir ett lätt byte för de senare generationer som lever i sagda framtid och kan bedöma prognosernas korrekthet. Stig Strömholm ansåg vid SvJT:s 70-årsdag att det fanns underlag för en försiktig optimism och tillförsikt inför framtiden. Det kan konstateras att den prognosen var riktig. Och jag tror att den är riktig även om den skulle uttalas på nytt idag. Vad sedan den tekniska utvecklingen för med sig är svårare att säga. SvJT publiceras i fulltext på internet, vilket underlättar spridningen och sökbarheten. Grunden för SvJT har i 100 år varit de tryckta häftena som samlas till vackra inbundna volymer. Åtminstone jag föredrar att söka digitalt men att läsa på papper. Om 100 år kanske det anses lika märkligt som karbonpapper, vaxcylindrar och mikrofonhjälmar (jfr avsnitt 4.6).s. 878

7.Om man avslutningsvis ska hitta ett enda citat ur SvJT, som på en gång sammanfattar tidningens fokus på lagstiftningsverksamhet och dömande verksamhet, på rättens historia och reform av rätten, på spänningen mellan realism och idealism, och på det nordiska samarbetet, väljer jag följande inledning till en uppsats av Ole Lando, först i tidningens 51 årgång: Det er lovgiverens ideal at skabe regler, som kan anvendes mekanisk og som dog altid vil føre til retfærdige resultater. Dette ideal er det vanskeligt at virkeliggøre. Lovgiveren står da ofte over for spørgsmålet: Skal en lovbestemmelse blot være en vejledning, en standard, eller skal den være en stiv regel. Bliver den en standard, kan den regelmæssighed, som bestemmelsen skal sikre, kun manifestere sig ved visse tendenser, men der kan gives et stort spillerum til skønnet og til den konkrete billighed. Bliver den en stiv regel, vil man sikre regelmæssigheden, men på bekostning af skønnet og den konkrete retfærdighed.s. 879

8.Dommeren står over for samme problem, når han skaber regler på områder, hvor ingen skreven lov findes. Hans problem er også det samme, når han fortolker lovene. En bunden fortolkning sikrer regelmæssighed, en fri fortolkning tillader en skønsudøvelse. Særlig svært har han det i tilfælde, hvor en skreven lov klart kræver sig anvendt, men hvor billighed kræver noget andet. Her har dommeren ikke altid fulgt loven. I nogle tilfælde har han taget sig en utilladt skønsbeføjelse, for at den konkrete retfærdighed kunne ske fyldest.s. 880