1.I Sverige finns en tradition av att lagstiftning tolkas utifrån lagstiftarens syfte med lagen. Detta finns återgivet redan i Olaus Petris domarregel nr 12: ”Domaren akte i all lag, vad hans uppsåt var som lagen gjorde, annars varder hon missbrukad och vändes till ett annat sinne, än hans mening var som lagen gjorde.” I regel nr 42 återkommer ämnet, då Olaus Petri uttalade ”Den vränger lagen, som icke bliver vid hans mening, som lagen gjorde” och kopplar detta till förbudet mot att vränga lag i domareden. Olaus Petri var dock mest angelägen om att lagen inte skulle ges en strängare innebörd än lagstiftaren hade velat. Detta framgår om man jämför med domarregel nr 18; domare var strängare än lagen för sakörets skull. Inriktningen bekräftas av den grundläggande principen i domarregel nr 10 att ”all lag bör med beskedlighet driven varda: förty högsta rätt är största orätt, och måste nåden vara med rätten”.s. 549
2.Under 1800-talets första hälft kom lagens ordalydelse i fokus för lagtolkningen. Enligt Friedrich Karl von Savigny kunde inte lagstiftarviljan eller syftet med lagen gå utöver ordalydelsen. Tolkningen skulle enligt honom göras utifrån grammatik (den av lagstiftaren använda ordalydelsen utifrån språkets lagar), logik (lagens struktur), historia (hur lagen förhåller sig till det tidigare rättsläget som skulle ändras genom den) och systematik (hur lagen förhåller sig till rättsordningen som helhet). Det ska dock noteras att Savigny också i olika sammanhang tillämpade tolkningsmetoder som gick utanför ordalydelsen.s. 550
3.Mot en lagtolkningsmetod som fokuserar på ordalydelsen står framför allt olika varianter av friare, mer dynamisk tolkning. Motsättningen är känd framför allt från de olika metoderna att tolka den amerikanska grundlagen. Den nyligen avlidne domaren i USA:s högsta domstol Antonin Scalia har således framhållit som sin uppfattning att det är lagtextens ursprungliga betydelse som ska ligga till grund för tolkningen, inte vad lagstiftaren (lagstiftarna) menade med texten och inte heller hur texten skulle kunna tolkas om i ljuset av samhällsutvecklingen.Att han fokuserar på textens ursprungliga betydelse beror på, och får särskilda konsekvenser på grund av, att det är en så gammal text som ska tolkas.s. 550
4.I 1900-talets svenska rättsvetenskap har främst Per-Olof Ekelöf förespråkat en teleologisk lagtolkning. Han konstaterade, med stöd av en artikel av Philipp Heck, att en lagbestämmelse kan ha ett kärnområde där det är klart att den ska tillämpas, men från vilket ändå reduktionsslut kan behöva göras, och ett omgivande vagt område där det är mera oklart om bestämmelsen ska tillämpas. I de klara fallen var utgångspunkten ordalydelsen och bestämmelsens kontext, såsom förarbetena och rättsordningen i övrigt. Den teleologiska metoden avser de svåra fallen (hard cases), som kan lösas om man tar reda på ändamålet med regeln för de klara fallen.s. 550
5.I NJA 2016 s. 3 var det fråga om ny lag och en mycket liten lagändring, där det var ganska klart vad lagstiftaren ville åstadkomma. Om lagtolkning uttalade Högsta domstolen i p. 19 följande: När innebörden av en lagbestämmelse ska fastställas får den tolkas i ljuset av ett flertal olika förhållanden. Ordalydelsen är självfallet det viktigaste tolkningsdatumet. Men också syftet med lagstiftningen, som kan framgå av förarbetena, kan ge viktiga hållpunkter liksom avgöranden i praxis samt uttalanden i den juridiska doktrinen. Att ordalydelsen av lagtexten är det viktigaste underlaget för en tolkning av en lagregels innebörd betyder, att de valda orden sätter en gräns för det genomslag som motivuttalanden kan få. För att det ska kunna göras gällande att det är fråga om en tolkning av en lagbestämmelse måste det krävas, att den tänkta tillämpningen på ett rimligt sätt kan inordnas under lagtexten. Kan den inte det så rör det sig om en analogisk rättstillämpning eller om en rättstillämpning vid sidan av lagen. I p. 20 uppmärksammade Högsta domstolen legalitetsprincipen och analogiförbudet, och i p. 21 vad som uttalats i NJA 2011 s. 89 angående förarbetsuttalandena till 2010 års ändring av 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.s. 551
6.Det viktiga är emellertid att ”de valda orden sätter en gräns för det genomslag som motivuttalanden kan få”. För det fall lagstiftaren inte har gjort en legaldefinition av ett ord torde det få uppfattas enligt vad som är vanligt i allmänt språkbruk eller allmänt juridiskt språkbruk; det ligger då utanför lagstiftarens makt att ge ordet en annan innebörd genom förarbetsuttalanden. Om ordalydelsen inte omfattar det som lagstiftaren ville säga, aktualiseras inte några övriga tolkningsdata. Detta gäller särskilt på straffrättens område, och en sträng inställning från Högsta domstolen är inte heller någon nyhet på det området. Den ursprungliga formuleringen av rekvisiten för brottet grov kvinnofridskränkning ansågs i NJA 1999 s. 102, i strid med vad lagstiftaren hade avsett, kräva att gärningsmannen tidigare hade dömts för aktuella typer av brott. Lagstiftningen ändrades sedermera så att ordalydelsen stämde med syftet.s. 551
7.Vad fakta tillsammans med följd är för ett prejudikat, är ordalydelsen för en lagtext. Man skulle därför kunna sammanfatta lagtolkningen i följande tre punkter:s. 551
8.1. Ordalydelsens. 551
9.2. Kontexten: bl.a. motiven bakom regelns. 551
10.3. Tolkningsregel: vid tvekan det mindre ingripande för den enskilde Högsta domstolen har framhållit ordalydelsens stora betydelse och följer därmed en tradition som går tillbaka till Savignys på ordalydelsen grundade tolkningsmetod. Det är dock viktigt att komma ihåg att Högsta domstolens uttalande är begränsat till ett straffrättsligt sammanhang, där det med hänsyn till legalitetsprincipen också är nödvändigt.s. 551
11.NJA 2016 s. 3 är ett speciellt fall på så sätt att lagstiftaren ville påverka straffmätningspraxis genom att i lag föra in ett ord som förhöll sig inte till lagbestämmelsen i övrigt utan till rättspraxis. Om det är fråga om mer vaga begrepp finns större möjligheter att beakta kontexten, däribland vilket syfte bestämmelsen ska uppnå i de klara fallen. Vid sådan tolkning ska emellertid, enligt NJA 2016 s. 3 p. 20, klar restriktivitet iakttas när det gäller tolkningar av bl.a. lagregler som gäller gränserna för det straffbara området. Som exempel kan nämnas de delvis vaga rekvisiten i brottet ofredande.s. 552