Stycket

6.Det viktiga är emellertid att ”de valda orden sätter en gräns för det genomslag som motivuttalanden kan få”. För det fall lagstiftaren inte har gjort en legaldefinition av ett ord torde det få uppfattas enligt vad som är vanligt i allmänt språkbruk eller allmänt juridiskt språkbruk; det ligger då utanför lagstiftarens makt att ge ordet en annan innebörd genom förarbetsuttalanden. Om ordalydelsen inte omfattar det som lagstiftaren ville säga, aktualiseras inte några övriga tolkningsdata. Detta gäller särskilt på straffrättens område, och en sträng inställning från Högsta domstolen är inte heller någon nyhet på det området. Den ursprungliga formuleringen av rekvisiten för brottet grov kvinnofridskränkning ansågs i NJA 1999 s. 102, i strid med vad lagstiftaren hade avsett, kräva att gärningsmannen tidigare hade dömts för aktuella typer av brott. Lagstiftningen ändrades sedermera så att ordalydelsen stämde med syftet.s. 551