Exempelvis presidenten för Hovrätten över Skåne och Blekinge anlägger detta synsätt i sitt yttrande till HD i målet NJA 2014 s. 482: ”Ordningen med adjungerade ledamöter från andra yrkesområden under längre tid än bara för något enstaka mål är bl.a. ett led i ansträngningarna att bredda basen för anställning av ordinarie domare. […] Samtidigt tillförs domstolen erfarenheter från de andra yrkesområdena.” Tf. kammarrättspresidenten M. Andersson menar att det är ett andrahandssyfte att adjunkterna ska föra in kunskaper; Advokaten nr 6 2014 s. 17.
Hänvisas från p. 4 (s. 92)
4.Wersäll gör en pessimistisk bedömning av konsekvenserna av HD:s beslut (NJA 2014 s. 482) för systemet med extern adjunktion: ”Frågan är om det finns något större utrymme kvar för sådan tjänstgöring.” Skälet är att de adjungerade ledamöternas fördjupade kunskaper inte kommer domstolen till godo om de inte får döma inom sina specialområden. Han framhåller dock inledningsvis adjungeringens syfte att bredda basen för rekryteringen av domare och påpekar i samma anda att ”[…] extern adjunktion har visat sig vara ett bra sätt för att meritera sig för en domartjänst.” Det är därför inte helt lätt att förstå hans pessimistiska bedömning. Huvudsyftet för extern adjunktion över en längre tid brukar anses vara att bredda rekryteringsbasen, vartill kommer syftet att tillföra domstolen erfarenheter från andra yrkesområden.Det anses av bl.a. kammarrätterna att en adjungerad ledamots lämplighet för domaryrket kan bedömas, fastän ledamoten inte dömer inom sitt specialområde, och att denne kan meritera sig för en domartjänst genom en sådan adjunktion. Detta synsätt anses tydligen inte relevant av Svea hovrätt; det kan möjligen förstås så att hovrätten fäster större vikt vid adjunktens förmåga att fullt ut ta ansvar för domstolens kvalitetsgranskning av den lägre instansens avgöranden.s. 92