Ramberg under medverkan av Christina Hultmark, Allmän avtalsrätt, 4:e upplagan, Juristförlaget 1996, s. 172 ff. Se även NJA 1983 s. 3 HD s. 71 f. Parterna kan genom en särskild klausul i ett kontrakt träffa avtal om att en viss tolkningsregel ska gälla. Som exempel kan nämnas föreskriften AB 04 kap. 1 § 4 som gäller fall då motstridiga uppgifter lämnats i kontraktshandlingarna. De ska då tolkas på det sätt som medför den lägsta kostnaden för entreprenören. Samuelsson, Entreprenadavtal, Karnov Group Sweden AB 2011, s. 39. Se även Bryde Andersen, Aftaleretten I, s. 328.
Hänvisas från p. 4 (s. 794)
4.Vid avtalstolkning krävs det ofta att domstolarna gör rättsliga bedömningar. Denna tolkningsverksamhet kan vara av olika karaktär. Tolkningen kan ibland innebära en tillämpning av olika tolkningsprinciper som är uppbyggda som vanliga rättsregler. Som exempel på sådana tolkningsregler kan nämnas minimiregeln, oklarhetsregeln, ejusdem generis-regeln, giltighetsregeln. Domstolen ska då ta ställning till om de olika rekvisiten för regelns tillämpning är uppfyllda. Vid tillämpningen av oklarhetsregeln ska domstolen avgöra om en avtalspart ensam är författare till avtalstexten. Vidare ska domstolen bedöma om denna text är så oklar att tolkningsprincipen ska tillämpas. I dessa fall kan man anse att det rör sig om vanlig rättstillämpning. Det kan då krävas att domstolen tar ställning både till faktafrågor och till rättsfrågor. Som exempel på en faktafråga kan nämnas att det råder tvist om en eller båda parter faktiskt varit författare till avtalet. En rättsfråga om författarskapet kan uppkomma om en avtalspart kan anses som ensamförfattare om denne obestridligen utformat ett avtalsutkast som andra parterna ändrat eller justerat endast i några få avseenden. Rättsligt sett kan det då ha betydelse om avtalstvisten ligger inom eller utom ramen för den utkaststext som ändrats eller reviderats. En annan tolkningsregel innebär att skrivet går före tryckt. Ibland hävdas det att det som är skrivet går före det som sagts. Detta är knappast en civilrättslig tolkningsregel, utan något som följer av en bevisbörderegel eller av bevisvärdering.s. 794