Stycket

4.Om man däremot utgår från en extensiv begreppstolkning av ren förmögenhetsskada skulle X:s förmögenhetsförlust utan tvekan utgöra ren förmögenhetsskada. För finsk del skulle skadan då få bedömas enligt ersättningsförutsättningarna i FiSkL 5:1 och — om någon av dessa förutsättningar uppfylls — utifrån inte minst adekvanshänsyn. I NJA 1988 s. 62 ersattes sakskadan såsom adekvat orsakad. Avgörande torde ha varit att elkabeln skadats på endast några få hundra meters avstånd från X:s fabrik och att elkabeln försåg endast X med ström. Jag ser inget bärande skäl för att adekvansläran borde ha lett till en annan bedömning med avseende på X:s förmögenhetsförlust. Men som en konsekvens av SvSkL 1:2 blev till denna del i stället de snävare principerna för behandlingen av tredjemansskador styrande.s. 633