Stycket

3.Det är också på detta område som Högsta domstolen enligt min åsikt har varit som mest benägen att ta för sig av normbildningsmakten. Jag tänker då främst på ”Sju år från åtal till tingsrättsdom” NJA 2005 s. 462, som Dag deltog i, och ”Det förlorade medborgarskapet” NJA 2014 s. 323. Båda rättsfallen har, vart och ett på sitt sätt, förändrat Sveriges konstitutionella karta genom att kränkning av grundläggande medborgerliga rättigheter genom domstolspraxis sanktionerats med ideellt skadestånd. Det rör sig inte om särskilt överraskande eller långtgående rättighetsförstärkningar, även om de i sig är materiellt sett intressanta. Det mest framträdande med fallen är, som jag ser det, i stället att de visar att rättsutveckling av det slaget kan åstadkommas genom avgöranden av de högsta domstolarna. Och så måste det nog vara.s. 422