Här kan hänvisas till NJA 2004 s. 176, särskilt s. 196. Det kan diskuteras om det eventuella uppsåtet med hypotetiskt prov på detta sätt fortfarande har aktualitet. Det främsta skälet för att låta det hypotetiska provet ”leva” är att det, som ett test på uppsåt, kan minska risken för att likgiltighetsuppsåtet får ett alltför vidsträckt tillämpningsområde. Det måste ju kunna sägas att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade skulle ha handlat på precis samma sätt om hen gjorde, om hen hade varit säker på att t.ex. effekten skulle inträffa. Annars kan det knappast påstås att gärningsmannen var likgiltig inför inträffandet av effekten eller förekomsten av gärningsomständigheten. Se också not 22.
Hänvisas från p. 9 (s. 385)
9.Likgiltighetsuppsåtet kan sägas ha ersatt eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov. Genom likgiltighetsuppsåtet dras alltså gränsen mellan uppsåt och (medveten) oaktsamhet. Likgiltighetsuppsåtet förutsätter, precis som eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov, ett resonemang i två led. Först måste det konstateras att gärningsmannen var medvetet oaktsam, dvs. insåg att effekten kunde inträda eller att gärningsomständigheten kunde föreligga. I ett andra led ska det prövas om gärningsmannen var likgiltig inför förverkligandet av effekten eller förekomsten av gärningsomständigheten. Endast om det var så att inträffandet av effekten eller förekomsten av gärningsomständigheten inte utgjorde ett skäl för gärningsmannen att avstå från gärningen föreligger likgiltighetsuppsåt. Eftersom likgiltighetsuppsåtet inte är avsett att utvidga det uppsåtliga området i förhållande till vad som gällde tidigare, dvs. med formeln eventuellt uppsåt med hypotetiskt prov, kan det finnas skäl att använda denna formel som en efterhandskontroll i de fall man har kommit fram till att likgiltighetsuppsåt har förelegat.s. 385