Jag bortser här, för enkelhets skull, från möjligheten att också 29 kap. 7 § brottsbalken är tillämplig i ett visst fall. Jfr härom NJA 2000 s. 314 samt Borgeke, Att bestämma påföljd för brott, 2 uppl., 2012 s. 291 f. och Victors artikel s. 179 (som talar om att det närmast är fråga om ”en generell justering av presumtionsnivån med hänsyn till ålder”).
Hänvisas från p. 2 (s. 293)
2.Som en riktlinje för när straffvärdet är så högt att det på den grunden finns skäl att vid påföljdsvalet välja fängelse har i förarbetena angivits att så är fallet när straffvärdet uppgår till 12 månader eller mer. Fråga har då uppstått hur detta riktvärde ska hanteras i situationer där straffvärde (andra stycket) och billighetsskäl (första stycket) står emot varandra. Kan straffmätningsvärdet (som alltså i denna situation betyder straffvärde minus billighetsskäl) — dvs. huruvida det överstiger eller understiger 12 månader — användas som en indikation på om straffvärdet utgör ett tillräckligt starkt skäl för att bryta presumtionen mot fängelse?s. 293