1.Rättspraxis utvecklas med fördel genom ett växelspel mellan domstolarna, särskilt HD, och doktrinen. Därför är inlägg av den typ som har föranlett denna replik av stort värde. Min reflektion är väl att skillnaderna i åsikter nog är mindre än de kan verka när man läser Dag Victors artikel. Den av honom citerade meningen i kullagerdomen, NJA 2014 s. 559 p. 14, att bedömningen av om fängelse måste väljas med hänsyn till brottslighetens straffvärde i praktiken mestadels [min kursivering] torde bestämmas utifrån längden av det straff som skulle dömas ut, om fängelse hade valts som påföljd (det s.k. straffmätningsvärdet), är väl en bekräftelse på detta. Att det i tillägget till domen sägs att ”utgångspunkten [min kursivering] är att ett alternativ till fängelse ska väljas om inte straffmätningsvärdet motsvarar fängelse i ett år eller mer” avviker, som jag ser det, knappast från HD:s domskäl i p. 14.s. 290
2.Det kan förstås inte uteslutas att det finns en skillnad mellan Dag Victors och min syn på behovet av att regler av den typ som finns i 29 kap. 5 § BrB får ett tydligt genomslag vid påföljdsbestämningen. För egen del anser jag, som har framgått, att billighetsskälen är viktiga och att det inte sällan är berättigat att de ges en betydande inverkan.s. 291
3.I detta sammanhang kan det kanske finnas anledning att peka på att lagstiftaren genom 2010 års ändringar i bl.a. 29 kap. 2 och 3 §§ BrB har öppnat för ett större hänsynstagande till försvårande och förmildrande omständigheter och därmed en ökad spännvidd vid straffvärdebedömningen av brott i allmänhet (prop. 2009/10:147 s. 26 ff.). HD har i rättsfallet NJA 2012 s. 826 p. 64 ansett att det ligger i linje med den lagändringen att låta olika typer av billighetsskäl få ökad betydelse vid påföljdsbestämningen.s. 291
4.Det är viktigt att domstolarna vid påföljdbestämningen beaktar alla de faktorer som är relevanta i sammanhanget. Som Dag Victor nämner har det funnits, och finns kanske fortfarande, områden där domstolarna har fokuserat alltför mycket på endast en straffvärdepåverkande omständighet. Det är självfallet angeläget att HD försöker motverka olika typer av förenklade resonemang. Idealet är en nyanserad bedömning där alla på saken inverkande faktorer ges den tyngd som de har. Att domstolarna laborerar med presumtioner i sitt tänkande behöver, som jag ser det, inte betyda att man förlorar nyanserna. Däremot vinner man i allmänhet en ökad stadga och enhetlighet i bedömningarna.s. 291