1.Samtyckesprincipen är en grundläggande associationsrättslig norm som möjliggör för enskilda medlemmar att sätta sina rättigheter ur spel med avseende på individuellt bestämda associationsbeslut. Föreligger samtycke från alla vars rättigheter berörs av ett beslut följer att beslutet är tillåtet i medlemsskyddshänseende. Givet att det inte heller strider mot någon annan associationsrättslig norm är beslutet i absolut mening associationsrättsligt tillåtet och medför i så fall de rättsverkningar som är kopplade till rättsenliga associationsbeslut av det aktuella slaget.s. 659
2.En omedelbar följd av samtyckesprincipen är t.ex. att det inte uppstår någon skadeståndsfordran hos samtyckande medlemmar gentemot någon som medverkat till tillkomsten eller verkställandet av ett beslut som orsakat medlemmarna skada. Samtycket utesluter med andra ord uppkomsten av externa skadeståndsfordringar. Däremot har principen inga konsekvenser för det interna skadeståndsansvaret, dvs. ansvaret gentemot associationen. Sådana frågor kräver ett ställningstagande till det grundläggande spörsmålet om hur associationsintresset ska uppfattas. För att samtliga medlemmars samtycke ska sätta associationens rätt till skadestånd ur spel krävs att associationsintresset exklusivt består av intressen hos de som vid varje given tidpunkt utgör medlemmar i associationen. Så är fallet enligt Högsta domstolen.s. 659
3.I likhet med de omständigheter som var uppe till bedömning i NJA 2013 s. 117 har analysen hitintills fokuserat på situationer där samtycke till ett beslut föreligger vid beslutstidpunkten. Men slutsatserna blir i sak identiska i situationer där samtycke ges efter beslutstidpunkten. Samtyckesprincipen medför inte bara att medlemmar kan eliminera sina rättigheter med avseende på förestående associationsbeslut, utan även ifråga om tidigare fattade och eventuellt redan verkställda beslut. I det senare fallet medför samtycket att den eventuella externa skadeståndsfordran som uppkommit för den samtyckande medlemmen upphör att gälla. På motsvarande sätt upphör associationens eventuella skadeståndsfordran att gälla om samtliga medlemmar i efterhand samtycker till det skadebringande beslutet.s. 660
4.Bilden kompliceras men förändras inte i sak av om medlemsväxlingar skett i en association, inom vilken ett för associationen skadebringande beslut fattats. Låt oss kalla det skadebringande beslutet B och tidpunkten för dess fattande och verkställande T. Associationens rätt till skadestånd har i så fall satts ur spel genom medlemssamtycke om och endast om det före eller efter T finns någon tidpunkt T1, sådan att samtliga personer som då är medlemmar, verkningsfullt har samtyckt till B. Om T1 inträffar innan T har ingen skadeståndsfordran uppstått för associationen och om T1 inträffar efter T upphör en eventuell skadeståndsfordran att gälla. I situationer när T1 inträffar efter T kan det även finnas tidigare medlemmar som utträtt i tidsintervallet mellan T och T1 och som aldrig samtyckt till B. Eftersom dessa var medlemmar vid T och aldrig har samtyckt till B kan de alltjämt ha skadeståndsfordringar på grund av indirekta skador som B orsakat dem, trots att associationens skadeståndsfordran satts ur spel genom samtliga medlemmars samtycke. B kan däremot inte ha orsakat medlemmar som utträtt innan T någon indirekt skada eftersom dessa inte var medlemmar när associationens skada uppkom. Av samma skäl kan B inte heller ha orsakat medlemmar som inträtt efter T indirekt skada.s. 660
5.Sammantaget bekräftar NJA 2013 s. 117 den traditionella bilden av associationsrätten som ett privaträttsligt område med sina rötter i värden som privat äganderätt och individuell rättslig autonomi. Detta synsätt motsätter sig inte att rättsordningen slår vakt om andra värden och intressen som knyter an till associationsrättslig samverkan. Däremot medför det att sådant rättsskydd bör utformas genom inskränkningar — till skillnad från omdefinieringar — av associationsintresset. Sådana inskränkningar tillhandahåller sidorestriktioner för beslutsfattandet och kan placeras såväl inom som utanför den associationsrättsliga lagstiftningen. I den mån lagstiftaren t.ex. skulle vilja utöka skyddet för framtida medlemmar inom en viss associationsform bör alltså med detta synsätt ett sådant skydd tillhandahållas genom specifika lagregler snarare än genom att inkludera framtida medlemmar i den intressentkategori som definierar associationsintresset.s. 660