1.Det kan diskuteras i vilken utsträckning den svenska rätten innehåller en allmän associationsrätt. Ett nödvändigt villkor för att så ska vara fallet är att det finns associationsrättsliga normer som är tillämpliga på alla eller i vart fall ett flertal associationsformer. I svensk rätt saknas lagregler med så generell räckvidd. Spörsmålet handlar därför om det finns oskrivna rättsnormer av allmän associationsrättslig karaktär, exempelvis utvecklade genom generaliseringar av lagregler för speciella associationsformer som aktiebolag och ekonomiska föreningar.s. 653
2.Utan tvivel är att svensk rätt erkänner vissa allmänna associationsrättsliga normer. Exempel på detta är likhetsprincipen samt förbudet mot uppenbart syftes- eller verksamhetsfrämmande beslut. En annan är samtyckesprincipen.Den innebär att associationsmedlemmar — aktieägare i aktiebolaget, bolagsmän i personbolaget eller föreningsmedlemmar — har rätt att samtycka till associationsbeslut som är oförenliga med medlemsskyddsnormer. Inom aktiebolagsrätten kallas samtyckesprincipen ibland ”SAS-principen”. Som nedan utvecklas ger emellertid redan det enskilda samtycket upphov till åtskilliga rättsverkningar inom ramen för förhållandet mellan å ena sidan den samtyckande medlemmen och å andra sidan associationen samt övriga aktörer såsom styrelseledamöter och andra medlemmar. I en situation när flera medlemmar samtycker utgör samtyckesprincipens rättsverkningar ett aggregat av individuella rättsverkningar inom ramen för de samtyckandes rättsförhållanden till associationen och övriga aktörer.s. 653
3.Fram tills helt nyligen var det emellertid oklart hur samtyckesprincipen förhåller sig till associationens rätt till skadestånd för skador som orsakats av beslut som samtliga medlemmar samtyckt till. NJA 2013 s. 117 har i detta hänseende klarlagt bilden. Närmare bestämt följer av rättsfallet att associationens rätt till skadestånd av aktörer är nödvändigt villkorad av att inte samtliga associationsmedlemmar samtyckt till det skadebringande beslutet B. Har samtliga medlemmar samtyckt till B uppstår således ingen skadeståndsfordran för associationen. Av det skälet finns inte heller någon fordran som skulle kunna göras gällande i händelse av att associationen senare går i konkurs eller genomgår medlemsväxlingar, t.ex. genom förvärv av aktier i ett aktiebolag. Högsta domstolens ställningstagande har stor principiell betydelse för associationsrätten dels som ett klargörande av att samtliga medlemmars samtycke även sätter det s.k. interna skadeståndsansvaret ur spel, dels som en uttrycklig bekräftelse av det traditionella synsättet att associationsintresset uttömmande består av intressen hos dem som vid varje given tidpunkt är medlemmar i associationen.s. 654