Närliggande

Se till exempel NJA 1951 s. 5 I och II. 1 1 Se Prop. 2004/05:85 s. 395 och 756. 12 Se Prop. 2004/05:85 s. 395. 1 3 Se Prop. 2004/05:85 s. 395. 1 4 Enligt Nerep och Samuelsson ”bekräftas [i 17:4] vad som i själva verket redan kommit till uttryck i 17 kap. 3 §, nämligen att efterutdelningar är lagliga under de i paragrafen givna förutsättningarna, med komplettering av de formella bestämmelserna i 18 kap.” Nerep, E, Samuelsson, P, Aktiebolagslagen — en lagkommentar del II, s. 236. 1 5 Se Prop. 2004/05:85 s. 756. 1 6 För det följande, se Prop. 2004/05:85 s. 1421. 17 Se Lagrådsremiss. Ny aktiebolagslag (Lagrådsremissen) s. 381 (förslagsrutan). 18 Se Lagrådsremissen s. 737–740. 19 Se Lagrådsremissen s. 109 och 730. 20 Se Lagrådsremissen s. 362, 381, 731 och 738. 2 1 Se närmare min uppsats Begreppet förtäckt värdeöverföring i SvJT 2012 s. 537– 575. 22 Se Bengtsson, Särskilda avtalstyper I, 2 uppl, Norstedts, Stockholm 1980, s. 20 ff. och densamme i SvJT 1962 s. 689 ff., särskilt s. 694. 23 Möjligheten att lösningen på mysteriet skulle stå att finna i den saknade hänvisningen i 17:5 till 17:4 tror jag man kan bortse ifrån. 2 4 Vilken åtminstone analogivis får antas omfatta även klargörandet i 17:4. 25 Prop. 2004/05:85 s. 391–393, 756 m.fl. Jfr NJA 1976 s. 618, 1980 s. 311 och 1990 s. 343. 26 Se Lehrberg, B, Avtalsrättens grundelement s. 177 och 39 (skiss) samt 43. 2 7 Se a.a. s. 48 f. 28 Stöd för en analogisk tillämpning åtminstone vid fastighetsköp finns bland annat i Jordabalkens förarbeten (se Prop. 1970:20 B s. 236; se vidare Westerlind, P, Kommentar till Jordabalken 1–5 kap, Norstedts, Stockholm 1971, s. 404) och i rättspraxis (se uttalanden i NJA 1987 s. 845 I och II). Se vidare t.ex. Prop. 1981/82:165 med förslag till konkurrenslag s. 559. 29 Se t.ex. Prop. 1981/82:165 s. 559. 30 Se t.ex. Prop. 2004/05:85 s. 399 f. Se även NJA 2003 s. 302. 3 1 Prop. 2004/05:85 s. 393. I propositionen hänvisas till Jan Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag (4 uppl. s. 116 f). Det är emellertid tveksamt om Anderssons argumentation i denna fråga är bärande. Visserligen är det helt korrekt att ogiltighet inte alltid har sakrättsliga verkningar och att den kan ha sakrättsliga verkningar i vissa hänseenden men inte i andra, men huvudregeln är ändå att sakrättsliga verkningar inträder och att den som hävdar motsatsen måste anföra hållbara argument för sin ståndpunkt. Se numera Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag s. 212–218. 32 Se även uttalandet i Prop. 2004/05:85 s. 756 samt i litteraturen till exempel Nerep, Samuelsson, Aktiebolagslagen. Del II, 17:6 avsnitt 6.10 om att egendomens värde skall återbäras i det fallet att egendomen förstörts eller överlåtits vidare. Se närmare avsnitt 5 nedan. 33 Se nedan avsnitt 6. 3 4 Se närmare nedan underavsnitt 6.4. 35 Se Prop. 2004/05:85 s. 391–393 och 756. 36 Se särskilt Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag s. 208 ff. 37 Se till exempel Prop. 2004/05:85 s. 756 och Andersson a.a. s. 209. 38 Se närmare diskussionen nedan i avsnitt 8 om huruvida 17:6–7 är exklusivt tilllämpliga i de fall av olovliga värdeöverföringar som omfattas av dem. 39 Parentetiskt kan nämnas att bestämmelsens utformning har gett upphov till en viss terminologisk förvirring. Särskilt har den skapat svårigheter för dem som vill definiera behörighet och befogenhet med referens till huruvida rättsföljden att huvudmannen undgår bundenhet är beroende av medkontrahentens (tredje man) goda tro eller inte. Med en sådan så kallad rättsföljdsdefinition skulle det här vara fråga om ett befogenhetsöverskridande. Rättsföljdsdefinitioner är emellertid sällan särskilt användbara och lagtextens terminologi är helt korrekt. Reglerna om verkställande direktörens behörighet på grund av dennes legala fullmakt är av sådan karaktär att behörighetens omfattning inte kan fastställas utan att hänsyn tas till vad medkontrahenten insett eller bort inse. Ett motsvarande hänsynstagan de till medkontrahentens goda tro görs vid konventionell fullmakt vid tolkningen av fullmakten. 40 Detsamma torde för övrigt gälla med avseende på reglerna om verkan av befogenhetsöverskridande. Även ett befogenhetsöverskridande träffar primärt fullmakten, vilket leder till att den på grund av fullmakten företagna rättshandlingen blir oförbindande på grund av att ett rättshandlingsrekvisit inte är uppfyllt. 41 Se Rodhe, Obligationsrätt, Norstedts, Stockholm 1956, s. 424–426, densamme, Lärobok i obligationsrätt, Norstedts, Stockholm 1986, s. 162–167 och 191 samt Bramsjö, S, Om avtals återgång. En studie över innehållet i återgångspåföljden, Lund 1950, s. 207 ff., särskilt s. 208 f. 42 Nerep, Samuelsson, Aktiebolagslagen. Del II, 17:6 avsnitt 6.10. 4 3 Se Prop. 2004/05:85 s. 756 och i litteraturen Nerep, Samuelsson, Aktiebolagslagen — en lagkommentar. Del 2, 17:6 avsnitt 6.10. 44 Se också NJA 1980 s. 311. 45 Se Prop. 2004/05:85 s. 756 och i litteraturen Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag s. 209. 46 Denna önskan har kanske delvis sin grund i att rätten till återkrav vid förtäckt vinstutdelning i äldre rätt grundades på analogi till den för (formenlig) vinstutdelning till aktieägare gällande regeln (12:5 i 1975 års aktiebolagslag). 4 7 Se Prop. 2004/05:85 s. 756. 48 Se Prop. 2004/05:85 s. 756 med hänvisning till Lindskog i SvJT 1992 s. 98 och Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag, 4 uppl., s. 114. Se även Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kapitlet. Kapitalskydd och likvidation, 2 uppl., Juristförlaget, Stockholm 1995, s. 124 f. 49 Se Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag s. 208 not 459. 50 Se även uttalandet i Prop. 2004/05:85 s. 756 om att egendomens värde skall återbäras i det fallet att egendomen förstörts eller överlåtits vidare. 5 1 Se Prop. 1975:103 s. 486. 52 Se även Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kapitlet. Kapitalskydd och likvidation, s. 122 ff., särskilt not 50, som utgår från att återbäring enligt 12:5 1975 års aktiebolagslag (där rättsföljden liksom idag var ogiltighet med återbäringsplikt) skall ske på detta sätt. 53 Prop. 2004/05:85 s. 393. 54 Se Prop. 2004/05:85 s. 1420. 55 Formellt mest korrekt är antagligen att i stället uppfatta rättsföljden vid befogenhetsöverskridande så, att inget bindande avtal kommit till stånd på grund av att ett rättshandlingsrekvisit inte är uppfyllt (en giltig och verksam fullmakt), men det spelar antagligen inte så stor roll i praktiken. Se härom Lehrberg, Avtalsrättens grundelement s. 169 f. 5 6 Se Lindskog, Aktiebolagslagen 12:e och 13:e kapitlet. Kapitalskydd och likvidation, s. 126 och 128. Se även Lindskog i JT 1992–93 s. 99 ff. 57 Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag s. 208–212. 5 8 Se avsnitt 7.4 och 7.7–7.9. 5 9 Beträffande de överväganden som legat till grund för bestämningen av nivåerna för de subjektiva rekvisiten, se Prop. 2004/05:85 s. 398 f. 60 Se avsnitt 3.4 ovan. 6 1 Prop. 2004/05:85 s. 759. 62 Se Prop. 2004/05:85 s. 395. 6 3 Se Prop. 2004/05:85 s. 758. På detta sätt uppfattades också rättsläget enligt äldre rätt, s. 396. 64 Lehrberg, Avtalsrättens grundelement, 2 uppl., Institutet för Bank- och Affärsjuridik, Uppsala 2006, s. 311 f. 65 Se närmare om rättsvillfarelse i kontraktsrättsliga sammanhang Lehrberg, Förutsättningsläran, Iustus Förlag, Uppsala 1989, s. 381–384 m.fl. 6 6 För det anförda, se Prop. 2004/05:85 s. 758. Se också lagrådets yttrande, Prop. 2004/05:85 s. 1420. 6 7 Se Prop. 2004/05:85 s. 757. I förarbetena nämns ”en styrelseledamot som har föreslagit stämman att den skall besluta om en olaglig värdeöverföring”. 68 Ibidem. 69 Ibidem. Förarbetena skiljer inte mellan medverkan till upprättande och medverkan till fastställelse när exemplen ges. I texten görs en sådan åtskillnad, men det bör noteras att den inte är hårfin. 70 Ibidem. Se föregående not. 7 1 Prop. 2004/05:85 s. 396. 72 Prop. 2004/05:85 s. 397. 73 Prop. 2004/05:85 s. 397–399. 74 Prop. 2004/05:85 s. 398. Det kan dock anmärkas att någon begränsning till organledamöter och aktieägare inte framgår av “det föregående”. Se även nästa fotnot. 75 Se Prop. 2004/05:85 s. 757. 7 6 Naturligtvis kan man också tänka sig den situationen att ett avtal, som innefattar en överföring av värden från bolaget och som ingås av en anställd eller annan fullmäktig som inte är aktieägare eller formell befattningshavare under sådana förhållanden att det inte är fråga om en värdeöverföring i aktiebolagslagens mening, senare blir behörigen godkänt av till exempel styrelsen. I så fall torde styrelsens godkännande normalt enligt vanliga principer om ratihabition få verkan ex tunc, med påföljd att avtalet blir att betrakta som en olovlig värdeöverföring. 77 Denna ståndpunkt är i och för sig inte nödvändig. Undantag från den anställdes ansvarsbegränsning gäller således för falsus procurator (handlande utan erforderlig fullmakt) enligt 25 § avtalslagen. 7 8 Se Prop. 2004/05:85 s. 758. 7 9 Se Prop. 2004/05:85 s. 398 och SOU 1997:168 s. 85 f., jfr SOU 2001:1 s. 112. 80 Prop. 2004/05:85 s. 398. 8 1 Se Prop. 2004/05:85 s. 758. 82 Se Prop. 2004/05:85 s. 398 och SOU 1997:168 s. 85 f., jfr SOU 2001:1 s. 112. Se även i äldre rättspraxis NJA 1997 s. 418 och 1999 s. 426. 83 Se underavsnitt 7.7 ovan. 8 4 Se Prop. 2004/05:85 s. 758. 8 5 Se närmare Lehrberg, Bankernas rådgivningsansvar. I uppsatser i bankrätt, Norstedts Juridik, Stockholm 2002, s. 258 ff., och i rättspraxis avseende äldre lag NJA 1976 s. 618 och NJA 1997 s. 418. 86 Det bör dock framhållas att jag är tveksam till om det så kallade Kone-fallet, NJA 1987 s. 692, som blivit något av ett paradexempel i detta sammanhang, ger grund för annat än kontraktuellt skadeståndsansvar. 87 I rättsfallet NJA 1997 s. 418 uttalades att (den äldre) aktiebolagslagens utformning och systematik fick det att framstå som naturligt att uppfatta lagens bestämmelser som ”en till skydd för bolagets kapital i det närmaste uttömmande reglering av följderna av ett handlande i strid med dessa”. Jfr NJA 1999 s. 426. 8 8 Prop. 2004/05:85 s. 755. Här verkar finnas ett korrekturfel. Reglerna om behörighetsöverskridanden (och befogenhetsöverskridanden) finns i 8:42. I 8:41 stadgas om vissa generella inskränkningar i ställföreträdarnas kompetens. 89 Prop. 2004/05:85 s. 760. 90 Jan Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag s. 205 f. 91 Möjligen blandar Andersson själv ihop sådana grunder med olika typer av värdeöverföringar. Se a.a. s. 204 f. Att en värdeöverföring (här vinstutdelning) är av en viss typ är en sak, att den är oförbindande, ogiltig eller overksam på en viss grund är en annan. 92 Jan Andersson, Kapitalskyddet i aktiebolag s. 205–207 m.fl., är av motsatt uppfattning och menar i stället (uttalat med syfte på vindikationsproblematiken) att ”[e]n ansvarsgrund är mer än tillräckligt” (a.a. s. 215) och att ”parallella grunder för ansvar [är] ’overkill’” (s. 216). Man undrar om inte orden ”mer än” kommit med av misstag. 9 3 Till exempel kan inte en rättshandling som är ogiltig på grund av tvång enligt 29 § avtalslagen ta åt sig giltighet bara för att avtalet inte kan hävas på grund av fel enligt 39 § köplagen. 94 När det handlar om andra former av värdeöverföringar än vinstutdelning blir naturligtvis andra kapitel än 18 kapitlet i stället relevanta. 95 Jfr Andersson a.a. s. 206.

Hänvisas från p. 12 (s. 456)