Stycket

4.Om det tidigare fanns något utrymme att tolka 18 kap. 8 a § RB som att ersättning för rättslig rådgivning är en form av schablonersättning till vinnande part för nedlagt arbete i processen, får det genom NJA 2007 s. 579 och RH 2005:75 anses klarlagt att så inte är fallet samt att ersättning enligt denna kostnadspost i vilket fall inte ska utgå till bolag när det är fråga om tvister inom ramen för deras kärnverksamhet. För en enskild som aldrig tidigare blivit instämd i domstol är det emellertid inte lätt att hävda sin rätt mot ett större bolag som utöver kapital, ränta och kostnader även begär ersättning för rättslig rådgivning. Även om rättegångskostnadsyrkanden — såvida de inte är medgivna — enligt 18 kap. 14 § 2 st. RB ska prövas ex officio av domstolen ser man inte sällan att ersättning för rättslig rådgivning döms ut även till stora bolag i rutinmål, till synes utan närmare prövning, när svaranden inte gör någon invändning härom. Konsekvensen av att bolagen tvärtemot nämnda praxis regelmässigt yrkar ersättning för rättslig rådgivning är att enskilda belastas med ett mer omfattande rättegångskostnadsansvar än vad lagstiftaren avsett. Lagtextens något otydliga utformning leder till att grundtanken bakom 8 a § — att ombudskostnader inte ska ersättas — i viss utsträckning kringgås. Att yrkanden om ersättning för rättslig rådgivning framställs rutinmässigt och ibland felaktigt vinner bifall har dessutom medfört en olycklig brist i rättstillämpningens enhetlighet. 3.3 Svaranden pressas till förlikning eller medgivande Till skillnad från käranden har inte svaranden någon möjlighet att själv ta ställning till om och när han vill inleda eller delta i en rättsprocess efter att ha tagit hänsyn till de kostnader och den tid som en tvist i princip oundvikligen medför. När svaranden är delgiven stämning eller föreläggande att svara på det överlämnade betalningsföreläggandet är processen igång. Även om käromålet är svagt och svaranden har mycket goda möjligheter att vinna framgång med ett bestridande har han att ta ställning till om det är värt att driva målet till en slutlig rättslig prövning, eller om det av ekonomiska skäl är klokare att helt eller delvis gå med på kärandens krav. Vissa av de olägenheter som är förknippade med att genomgå en rättslig process kommer svaranden aldrig helt ifrån, men i ett ordinärt tvistemål kan en vinnande svarande som huvudregel i vart fall få ersättning enligt 8 § för den tid och de kostnader som tvisten medfört. I förenklade tvistemål får svaranden däremot full ersättning enligt 8 § för tid och kostnader endast i de sällsynta fall då käranden inlett onödig rättegång eller fört processen på ett försumligt sätt i enlighet med reglerna i 3 och 6 §§.s. 162