Inte heller kan (den uteblivna) traditionen som sådan utgöra ett självständigt argument i valet mellan avtalsprincip och traditionsprincip. 1 1 Se t.ex. Håstad s. 214; Håstad, Lagstiftnings- och forskningsbehov inom sakrätten, SvJT 1988 s. 224 ff. på s. 243; SOU 1995:11 s. 147. 12 Jfr däremot SOU 1995:11 s. 142, där omöjligheten att upplysa allmänheten åberopas. 13 Jfr Mellqvist, Diocletanius vs. Grotius — om den sakrättsliga traditionsprincipens berättigande, SvJT 2010 s. 217 ff. (Mellqvist i SvJT 2010) på s. 240. 14 Se t.ex. prop. 2001/02:134 s. 74. 15 Se t.ex. Dir. 2013:28 s. 2 och NJA 2008 s. 684. 1 6 Håstad s. 210; Cristian von Bar & Eric Clive a.a. s. 4388 ff.; jfr emellertid Göransson s. 636 ff. 17 Mellqvist i SvJT 2010 på s. 241 f; Undén, Sakrätt I, s.47 f. Jfr Helander s. 347. 18 Jfr t.ex. Göransson s. 634 ff.; Mellqvist i SvJT 2010 på s. 239; Johansson, Ändamålsenliga sakrättsmoment — om rådighet, sken och rådighetssken, SvJT 1997 s. 343 ff. (Johansson i SvJT 1997) på s. 347. 1 9 Se t.ex. Håstad s. 213; SOU 1995:11 s. 146 f. 20 Se t.ex. NJA 2008 s. 684. 21 Millqvist, Sakrättens grunder, 6 uppl., Norstedts, 2011 (Millqvist), s. 124. 2 2 Jfr Mellqvist i SvJT 2010 på s. 240. 23 Helander s. 362; Hellner, Speciell avtalsrätt I Köprätt, Stockholm 1982 s. 251; Myrdal s. 49. Se däremot Göransson s. 634 ff. 24 Jfr NJA 2008 s. 684. 25 Dir. 2013:28 s. 5. 26 Göransson s. 639 ff.; Helander s. 359 ff.; Hessler s. 90 och s. 237; Håstad s. 212 f.; Millqvist s. 124; Myrdal s. 40 ff.; Undén s. 47; SOU 1995:11 s. 146 f. 2 7 Helander s. 361; Hessler s. 91; Håstad s. 213. 28 Hessler s. 237; Håstad s. 213. 29 Se dock Håstad s. 212, där en annan uppfattning kommer till uttryck. 30 Se Myrdal s. 43 inklusive not 119. 3 1 Se särskilt Hessler s. 91. 32 Göransson s. 627 ff.; Helander s. 353; Hessler s. 91 och s. 238; Håstad s. 212; Mellqvist i SvJT 2010 på s. 236; Myrdal s. 50; NJA 2008 s. 684; SOU 1995:11 s. 145 f. 33 Mattsson, En återgång till avtalsprincipen?, SvJT 2005 s. 319 ff. (Mattsson i SvJT 2005) på s. 321; Dir. 2013:28 s. 5. 34 Hessler s. 94; Johansson i SvJT 1997 på s. 346; Myrdal s. 50; Undén s. 47; NJA 2008 s. 684. Jfr Helander s. 354. 35 Se t.ex. Hessler s. 94. 36 Jfr SOU 1995:11 s. 152 f. 3 7 Håstad s. 212. 38 Helander s. 351; Myrdal s. 46 med hänvisningar respektive s. 49; SOU 1995:11 s. 145. 39 Här blir lockelsen stor att istället se över alla regler om separationsrätt, för man kan vända på steken och fråga sig exempelvis varför inte köpare av lösöre inte ska få separationsrätt redan genom avtalet när detta gäller exempelvis för köpare av fast egendom eller byggnad på annans mark eller i samband med vissa registrerade köp eller köp av avverkningsrätt. 40 Håstad s. 210 f.; Dir. 2013:28 s. 2. 41 Prop. 2001/02:134 s. 75; SOU 1995:11 s. 151. 4 2 Jfr Mattsson i SvJT på s. 321 och s. 323. 43 Cristian von Bar & Eric Clive a.a. s. 4388 ff. Se också Mattsson i SvJT 2005 på s. 320.
Hänvisas från p. 3 (s. 1053)
3.Nämnda konfliktfall bör inte lösas genom hänvisning till att köparen blivit ägare genom avtalet, utan efter en värdering av de praktiska konsekvenser som olika lösningar kan antas leda till. Med andra ord bör ett teleologiskt angreppssätt anlitas vid avgörandet, vilket inte utesluter att de praktiska konsekvenserna värderas med ledning av olika uppfattningar om rättvisa (tillsammans med andra utgångspunkter för värderingen). Om ett sådant teleologiskt angreppssätt används, blir det en form av cirkelresonemang om avtalsslutet som sådant används som ett självständigt argument till stöd för avtalsprincipen — dvs. argument av karaktären att borgenärsskydd eller avtalsprincipen ska gälla eftersom avtal ingåtts eller överlåtelse ägt rum). Denna tämligen självklara iakttagelse leder till ståndpunkten att en argumentation till stöd för avtalsprincipen inte bör kunna begränsas till enbart en kritik riktad mot de påstådda fördelarna med traditionsprincipen (och vice versa). En sådan argumentation förklarar inte varför avtalsprincipen skulle vara att föredra. Avtalsprincipen kan inte anses utgöra en av naturen given lösning som ska bilda utgångspunkt vid utformningen av regler om borgenärsskydd.s. 1053