1.Enligt inarbetad rättspraxis gäller som bekant i svensk rätt sedan länge traditionsprincipen som huvudregel i fråga om förvärvarens skydd mot överlåtarens borgenärer vid köp av lösöre. Principen, som anses indirekt följa av lösöreköpslagen, utgår från att en överlåtelse blir gällande mot överlåtarens borgenärer först när egendomen har kommit i förvärvarens besittning. Om lösöret lämnas kvar hos överlåtaren, kan det då trots att det är betalt tas i anspråk för betalning av dennes skulder. Frågan om en övergång — eller i själva verket snarare en återgång — till en avtalsprincip har varit aktuell en tid. Avtalsprincipen anses normalt innebära att förvärvaren får sakrättsligt skydd redan i och med köpeavtalet. I många andra rättssystem gäller någon form av avtalsprincip.s. 1044
2.Under en rad år väcktes regelbundet motioner i riksdagen som gick ut på att man borde utreda en övergång till avtalsprincipen. I motionerna hänvisades bl.a. till att den svenska sakrätten var dåligt anpassad till läget i andra länder och till nya finansieringsformer. Motionerna avslogs huvudsakligen med uttalanden om att traditionsprincipen var fast förankrad och att ett frångående av kravet på besittningsövergång kunde få vittgående och svåröverblickbara konsekvenser (se särskilt bet. LU 1987/88:1, där lagutskottet hade remitterat motionen och redovisar sin bedömning utförligt).s. 1044
3.Mot bakgrund av diskussionen i riksdagen och synpunkter från Konsumentombudsmannen behandlade regeringen frågan om en övergång till avtalsprincipen just för konsumentköpens del vid beredningen av en ny konsumentköplag (prop. 1989/90:89 s. 26 f.). Föredragande statsrådet var inte berett att förorda att traditionsprincipen övergavs på bara konsumentområdet; den mera grundläggande frågeställningen om det var befogat att generellt införa en avtalsprincip förutsatte ytterligare överväganden och analyser som fick göras i annat sammanhang. Riksdagen hade ingen annan uppfattning (bet. 1989/90:LU35). När riksdagen något år senare igen behandlade motioner om en generell övergång till avtalsprincipen, underströks att det måste krävas tungt vägande skäl för att en ändrad ordning skulle kunna övervägas och att det inte fanns några sådana skäl (bet. LU1992/93:LU2).s. 1044
4.Men diskussionen gick vidare. Sedan Konsumentverket och konsumentvägledare hade framhållit att traditionsprincipen orsakade återkommande problem inom vissa branscher, tog regeringen upp frågan om man borde göra avsteg från traditionsprincipen vid konsumentköp i direktiven till den utredning om vissa andra konsumentfrågor som tillsattes 1993 (SOU 1995:11, med justitierådet Torkel Gregow som särskild utredare). I utredningen var man från näringslivshåll tveksam till bara en partiell förändring. Utredningen diskuterade ingående följderna av en övergång till avtalsprincipen för alla sorters köp och konstaterade att en generell övergång skulle medföra endast ett fåtal följdändringar. Eftersom frågan inte ingick i utredningens uppdrag, lämnades emellertid inte något sådant förslag. Utredningen föreslog att avtalsprincipen infördes för konsumentköpens del. Förslaget fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen; flera remissinstanser ville hellre se en större reform.s. 1045
5.I samband med genomförandet av EU:s konsumentköpsdirektiv valde regeringen att ändå förslå att avtalsprincipen skulle gälla för konsumentköpen, utifrån det beredningsunderlag som hade lämnats av utredningen om konsumenträttsliga frågor. Vid sin granskning av förslaget framhöll Lagrådet att det fanns underlag för att överväga en generell övergång; trots vissa betänkligheter hade Lagrådet dock inget att invända mot att man genomförde den mera begränsade reform som föreslogs. Regeringen gjorde emellertid bedömningen att det inte fanns tillräckligt stöd för att utreda en mer omfattande övergång till avtalsprincipen (prop. 2001/02:134). En avtalsprincip kunde för konsumentköpens del motiveras av sociala skäl och rättvisehänsyn, men enligt regeringen var traditionsprincipen grundläggande i svensk rätt och besittningskravet hade betydelse på åtskilliga områden. För att det ska finnas anledning att överväga en annan generell ordning måste det enligt vad regeringen uttalade krävas att det föreligger tungt vägande skäl och att påtagliga samhällsekonomiska fördelar skulle stå att vinna med en sådan reform. Riksdagen anslöt sig till regeringens uppfattning (bet. LU 2001/02:33). Lagstiftningsarbetet ledde alltså till att det i konsumentköplagen togs in en ny 49 § som föreskriver en avtalsprincip vid konsumentköp.s. 1045
6.Samtidigt lämnade regeringens och riksdagens ställningstagande öppet för att det kunde finnas anledning att ta upp frågan om en större reform på nytt. De aktuella uttalandena i propositionen och utskottsbetänkandet kunde på ett sätt också förstås som uttryck för en mer positiv hållning än tidigare: om påtagliga fördelar skulle kunna vinnas genom en övergång, fanns det skäl att utreda frågan.s. 1045
7.Främst verkstadsindustrin fortsatte därför att verka för en utredning om en generell övergång till avtalsprincipen. På uppdrag av näringslivet utarbetade f.d. justitierådet Anders Knutsson en promemoria med skäl för och emot en övergång och med redovisning av de lagstiftningsfrågor som aktualiserades, en promemoria som gavs in till Justitiedepartementet 2004 för att underlätta övervägandena där. I departementet var man väl inte negativ till en utredning, men det var svårt att få någon större entusiasm för saken; det gällde särskilt mot bakgrund av den politiskt synnerligen svåra beredningen av en ny förmånsrättsordning som pågick under de åren. Först när det även från Högsta domstolen hade påtalats behov av överväganden om en generell övergång, inleddes ett arbete med att bereda direktiv till en utredning (se Torgny Håstads tillägg i NJA 2008 s. 684). Nu fanns det också i regeringen ett politiskt intresse av att se i vilken utsträckning grundläggande förmögenhetsrättslig lagstiftning av olika slag kunde användas för att uppnå mera allmänna näringspolitiska mål.s. 1046
8.Det är i korthet bakgrunden till regeringens beslut i mars 2013 att tillsätta en kommitté som ska utreda om en generell övergång till avtalsprincipen nu bör göras (Dir. 2013:28).s. 1046