Citat i kontext

3 · DCFR:s användningsområden

1.En viktig funktion med DCFR, oavsett om förslaget leder till en faktisk lagstiftningsharmonisering på hela eller delar av området eller inte, är att de bestämmelser som finns i förslaget följs inte bara av kommentarer som visar hur de föreslagna reglerna är tänkta att fungera utan också av komparativa noter till nu gällande lagstiftning i många europeiska länder. Reglerna i DCFR kan därför tjäna som ett jämförelseunderlag och ibland även som beskrivning av vad som får anses gälla även i Sverige, trots att avtalsbestämmelser på området saknas. De kan också vara till hjälp för avtalsskrivaren när denne är i behov av att identifiera de frågeställningar som bör regleras i ett avtal och välja lämpliga lösningar.s. 935

2.Högsta domstolen har i några fall hänvisat till DCFR. I NJA 2009 s. 672 anförde domstolen, i ett mål som rörde dels frågan om ett återförsäljaravtal som slutits på obestämd tid kunde sägas upp med omedelbar verkan eller med skälig uppsägningstid, dels frågan om den skäliga uppsägningstidens längd, att vägledande för vad som är skälig uppsägningstid i huvudsak bör vara sådana omständigheter som nämns i IV.E.–2:302 DCFR.s. 936

3.I NJA 2010 s. 629, som rörde ett avtalsvite, användes DCFR som källa rörande den splittrade situationen i Europa med avseende på om ersättning ska utgå vid sidan av ett avtalat vite eller om vitet ska anses utgöra exklusiv påföljd när avtalet inte hävs (se p. 11) och som jämförelse beträffande vad som enligt domstolen får anses vara en allmän princip, nämligen att en part, som vill regressa mot annan och som inte har ett längre gående ansvar än den andre, inför betalning till borgenären ska efterhöra om den andre har en invändning som parten kan åberopa mot borgenären, vid äventyr av att regressrätten annars kan falla bort (se p. 17). DCFR användes i NJA 2011 s. 600 på motsvarande sätt som jämförelseunderlag med avseende på frågan om vad som skall krävas för att ett standardvillkor som inte varit föremål för individuell förhandling skall anses införlivat med det enskilda avtalet (se p. 8).s. 936

4.DCFR har också fått ett betydande genomslag i rättslitteraturen och ingår därmed som en del i det som skapar nästa generationers jurister. Eftersom, som talesättet ger vid handen, ”taught law is tough law” finns det skäl att anta att DCFR kommer att spela en roll i juridisk argumentation i framtiden, oavsett vad som händer med förslaget som sådant.s. 936