Stycket

5.Rättsfallet är inte helt lättolkat i denna del, eftersom processrättshandlingen, och dess återkallelse, ser ut att ha tillagts äganderättsförändrande effekt. Antingen menade HD att ett taleavstående alltid har effekten äganderättsöverföring i och för sig, i vilket fall rättsfallet hamnar i konflikt med NJA 2004 s. 777, eller så skall den initiala äganderättsförändringen endast uppfattas så att konkursgäldenären får (kommissions)talerätt över en tillgång som äganderättsligt tillkommer konkursboet. I det senare fallet är prejudikatet att konkursboet som huvudregel förlorar sin rätt att göra ett taleövertagande (och omvandla processen till en sakägarprocess) när instansbegränsningen slår till. En sådan tolkning rimmar väl med NJA 2004 s. 777, men mindre väl med prejudicialbedömningen i NJA 1968 s. 270 (förutsatt att prejudikatet inte skall begränsas till fall av konkludent och definitiv tillgångsöverlåtelse) samt den nyss citerade satsen att "oåterkallelighet" skulle innebära att konkursboet definitivt förlorade sin rätt i och till såväl tillgången som processen. Ytterligare en beaktansvärd aspekt är att det ter sig besynnerligt att tillämpa processrättens återkallelseregler på en processhandling som (om processen inte omvandlas till en sakägarprocess) endast bestämmer subjekten i målet, dvs. inte har någon betydelse i sak. Rätten till partssuccession och intervention är inte instansbegränsad.s. 105