Se NJA 2001 s. 99 där HD, för att citera Fitger m.fl., uttalade sig om ”bevisskyldighet[en] för icke-existensen av ett hypotetiskt förhållande” (se Kommentaren till Rättegångsbalken s. 35:13).
Hänvisas från p. 19 (s. 761)
19.Emellertid är Lindskogs premiss felaktig enligt vår mening. Hypotetiska (tänkta) — både framtida och dåtida — förhållanden är omständigheter, rättsfakta, som kan göras till föremål för bevisning (liksom alla rättsfakta). Det som Lindskog kallar för en ”rättslig värdering av bedömningsresultatet” är enligt oss inget annat än just bevisvärdering. I praxis förekommer det sålunda att domstolarna uttalar sig om vilken part som har bevisbördan för existensen av hypotetiska förhållanden. Den gängse uppfattningen i doktrinen är också att det är möjligt att bevisa sådana förhållanden. Enligt Nordh är rättsfakta ”faktiska förhållanden, dvs. omständigheter som har inträffat eller kunnat inträffa i verkligheten”. Lindskog kan dock finna visst stöd för sin uppfattning hos Heuman, som menar att ett påstående om ett hypotetiskt handlande är en ”a-teoretisk sats”, som — i ”likhet med vad som gäller värderingar” — inte kan sägas vara sann eller falsk. Heuman uttalar visserligen att ”[f]rån dessa utgångspunkter kan man tycka att det inte skulle gå att bevisa en hypotetisk handling”. Men av de exempel som han därefter tar upp framgår att hypotetiska handlingar i rättspraxis visst har gjorts till föremål för bevisning. Lindell har kritiserat Heumans uppfattning i detta avseende och menar att både tänkta och faktiska händelser kan vara sanna eller falska och att det endast är bevismöjligheterna som skiljer sig åt.s. 761