Citat i kontext

Stycket

Fotnot 8

Se NJA 2007 s. 35 avseende frågan om tolkning av uttrycket ”skada upptäckts” i villkoret § 6.8 i standardavtalet Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet (ABK 96) där HD konstaterade att: ”Med hänsyn till vad BKK [Föreningen Byggandets Kontraktskommitté] anfört kan en lämplig avvägning mellan de motstående intressena vara att det i allmänhet bör gälla att tiden för framställande av krav på skadestånd skall börja löpa när det för beställaren framstår som sannolikt att han är ansvarig mot sin uppdragsgivare och det föreligger skälig anledning för honom att anta att konsulten är ansvarig för skadan.” Justitierådet Kerstin Calissendorff var skiljaktig och anförde i denna del: ”För att reklamationsfristen skall börja löpa krävs således dels att beställaren har fått kännedom om de faktiska omständigheter som är ett element i kontraktsbrottet, dels att beställaren borde förstå att de konstituerar ett fel för vilket konsulten svarar, dvs. sammantaget att denne gjort sig skyldig till ett kontraktsbrott. Vad vidare gäller insikten om att beställaren också lider en ekonomisk skada till följd av kontraktsbrottet, kan det inte anses förenligt med ändamålet med reklamationsbestämmelsen och vad ovan anförts om ordet upptäckt, att reklamationsfristen börjar löpa först när det står klart eller framstår som sannolikt för beställaren att kontraktsbrottet medfört en skada. Det får anses tillräckligt att beställaren borde förstå att han kan komma att lida en skada till följd av kontraktsbrottet. Eftersom det i regel redan i ett tidigt stadium uppkommer kostnader för beställaren för utredning av felet, torde detta sista led sällan vålla svårighet för beställaren vid bedömningen av om reklamationsskyldighet har inträtt.”

Hänvisas från p. 5 (s. 651)

Se NJA 2007 s. 35 avseende frågan om tolkning av uttrycket ”skada upptäckts” i villkoret § 6.8 i standardavtalet Allmänna bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet (ABK 96) där HD konstaterade att: ”Med hänsyn till vad BKK [Föreningen Byggandets Kontraktskommitté] anfört kan en lämplig avvägning mellan de motstående intressena vara att det i allmänhet bör gälla att tiden för framställande av krav på skadestånd skall börja löpa när det för beställaren framstår som sannolikt att han är ansvarig mot sin uppdragsgivare och det föreligger skälig anledning för honom att anta att konsulten är ansvarig för skadan.” Justitierådet Kerstin Calissendorff var skiljaktig och anförde i denna del: ”För att reklamationsfristen skall börja löpa krävs således dels att beställaren har fått kännedom om de faktiska omständigheter som är ett element i kontraktsbrottet, dels att beställaren borde förstå att de konstituerar ett fel för vilket konsulten svarar, dvs. sammantaget att denne gjort sig skyldig till ett kontraktsbrott. Vad vidare gäller insikten om att beställaren också lider en ekonomisk skada till följd av kontraktsbrottet, kan det inte anses förenligt med ändamålet med reklamationsbestämmelsen och vad ovan anförts om ordet upptäckt, att reklamationsfristen börjar löpa först när det står klart eller framstår som sannolikt för beställaren att kontraktsbrottet medfört en skada. Det får anses tillräckligt att beställaren borde förstå att han kan komma att lida en skada till följd av kontraktsbrottet. Eftersom det i regel redan i ett tidigt stadium uppkommer kostnader för beställaren för utredning av felet, torde detta sista led sällan vålla svårighet för beställaren vid bedömningen av om reklamationsskyldighet har inträtt.”s. 651