Stycket

2.I NJA 2011 s. 718 lanserar HD en ny metod vid tillämpningen av RB 13:3. I det aktuella fallet tillämpades denna metod när en kärande utökade ett tidigare yrkat belopp och i samband därmed åberopade vissa nya omständigheter. I stället för att i enlighet med tidigare praxis och anvisningar i doktrinen bedöma en sådan förändring mot RB 13:3 st. 1 p. 3 andra ledet — som stadgar att ett nytt yrkande kan vara tillåtet om det stöder sig på väsentligen samma grund som tidigare — valde HD att dela upp förändringen i en ”grunddel” och en ”yrkandedel”. HD kom därvid avseende grunden fram till att de nya omständigheterna inte förändrade saken, varför det inte var fråga om en taleändring i enlighet med legaldefinitionen i RB 13:3 st. 3. HD drog därefter den, enligt artikelförfattarnas mening, felaktiga slutsatsen att det av det faktum att saken inte förändrades följde att även grunden var att anse som oförändrad (dvs. samma grund). Denna slutsats fick sedan konsekvenser i nästföljande led av HD:s prövning, dvs. avseende ”yrkandedelen”. Där antyder HD nämligen att RB 13:3 st. 1 p. 3 — som talar om ”väsentligen samma grund” — inte skulle vara tillämplig om grunden är densamma. HD uttalar emellertid samtidigt att förändringen av talan såvitt avser yrkandet ändå måste vara tillåten — och att det föreligger ännu starkare skäl härför när grunden är densamma (och inte ”bara” väsentligen samma). Frågan inställer sig då enligt vilken bestämmelse en sådan förändring skulle kunna vara tillåten? En tillåten förändring av talan såvitt avser kärandens yrkanden och grunder kan nämligen bara följa av RB 13:3 st. 1 p. 1–3 (tillåten taleändring) eller av legaldefinitionen i RB 13:3 st. 3 (ej att anse som ändring av talan över huvud taget). En annan fråga är att det av systematiska skäl de lege ferenda möjligtvis kan diskuteras om det borde finnas en legaldefinition i RB 13:3 — utformad med bestämmelsens tredje stycke som förebild — avseende vissa ”utökande” förändringar av yrkandet inom ramen för samma sak. Enligt denna definition skulle då en kvantitativ ökning av yrkandet inom ramen för samma sak inte vara att anse som en ändring av talan över huvud taget och därför vara tillåten.s. 486