1.I RB 13:3 st. 1 regleras förändringar av kärandens yrkande(n) och vissa därmed sammanhängande förändringar av grunden. I RB 13:3 st. 3 regleras — förutom inskränkningar av kärandens yrkande — förändringar av de omständigheter som käranden åberopar till stöd för sin talan.s. 486
2.I NJA 2011 s. 718 lanserar HD en ny metod vid tillämpningen av RB 13:3. I det aktuella fallet tillämpades denna metod när en kärande utökade ett tidigare yrkat belopp och i samband därmed åberopade vissa nya omständigheter. I stället för att i enlighet med tidigare praxis och anvisningar i doktrinen bedöma en sådan förändring mot RB 13:3 st. 1 p. 3 andra ledet — som stadgar att ett nytt yrkande kan vara tillåtet om det stöder sig på väsentligen samma grund som tidigare — valde HD att dela upp förändringen i en ”grunddel” och en ”yrkandedel”. HD kom därvid avseende grunden fram till att de nya omständigheterna inte förändrade saken, varför det inte var fråga om en taleändring i enlighet med legaldefinitionen i RB 13:3 st. 3. HD drog därefter den, enligt artikelförfattarnas mening, felaktiga slutsatsen att det av det faktum att saken inte förändrades följde att även grunden var att anse som oförändrad (dvs. samma grund). Denna slutsats fick sedan konsekvenser i nästföljande led av HD:s prövning, dvs. avseende ”yrkandedelen”. Där antyder HD nämligen att RB 13:3 st. 1 p. 3 — som talar om ”väsentligen samma grund” — inte skulle vara tillämplig om grunden är densamma. HD uttalar emellertid samtidigt att förändringen av talan såvitt avser yrkandet ändå måste vara tillåten — och att det föreligger ännu starkare skäl härför när grunden är densamma (och inte ”bara” väsentligen samma). Frågan inställer sig då enligt vilken bestämmelse en sådan förändring skulle kunna vara tillåten? En tillåten förändring av talan såvitt avser kärandens yrkanden och grunder kan nämligen bara följa av RB 13:3 st. 1 p. 1–3 (tillåten taleändring) eller av legaldefinitionen i RB 13:3 st. 3 (ej att anse som ändring av talan över huvud taget). En annan fråga är att det av systematiska skäl de lege ferenda möjligtvis kan diskuteras om det borde finnas en legaldefinition i RB 13:3 — utformad med bestämmelsens tredje stycke som förebild — avseende vissa ”utökande” förändringar av yrkandet inom ramen för samma sak. Enligt denna definition skulle då en kvantitativ ökning av yrkandet inom ramen för samma sak inte vara att anse som en ändring av talan över huvud taget och därför vara tillåten.s. 486
3.Efter att ha studerat HD:s avgörande kan man fråga sig varför domstolen lanserar ett nytt angreppssätt avseende tillämpningen av RB 13:3. Och vad hade hänt om HD vid prövningen av ”grunddelen” enligt RB 13:3 st. 3 kommit fram till att det inte rörde sig om samma sak och att det därmed i den delen var en otillåten taleändring enligt huvudregeln i RB 13:3 st. 1 första meningen? Hade HD då ändå gått vidare och prövat tillåtligheten av yrkandet mot RB 13:3 st. 1 p. 3 och därvid prövat om det rörde sig om väsentligen samma grund? Ingressen till referatet av rättsfallet i Nytt Juridiskt Arkiv talar möjligen för detta. Där sägs det nämligen att frågan i målet var om käranden hade ”ändrat” sin talan enligt RB 13:3 st. 3 (vilket ju visserligen enligt HD inte var fallet) och om det ”i så fall” var i strid med RB 13:3 st. 1 p. 3. Poängen med att ta ”omvägen” runt paragrafens sista stycke förefaller hursomhelst onödig, när HD i stället omedelbart hade kunnat använda sig av RB 13:3 st. 1 p. 3 och troligen, om domstolen så velat, kunna komma till samma slutsats.s. 487
4.Avslutningsvis inställer sig frågan om hur domstolarna i framtiden ska gå tillväga när en liknande fråga om tillåtligheten av en förändring av talan dyker upp. Om HD hade velat ändra nuvarande praxis borde domstolen ha varit tydligare härmed och närmare redovisat skälen för detta. Vidare ter sig HD:s avgörande svårt att tillämpa i praktiken. Att HD utan att redovisa skälen härför avviker från vedertagen processrättslig systematik, begreppsbildning och metod är bekymmersamt. Sammanfattningsvis måste prejudikatvärdet av det aktuella avgörandet bedömas som begränsat.s. 487