Citat i kontext

2 · Ändring av talan — vissa allmänna anmärkningar

Fotnot 10

NJA 1999 s. 520. För analyser av rättsfallet, se Nordh i SvJT 2001 s. 655 ff. och Pauli i JT 2001–02 s. 394 ff.

Hänvisas från p. 3 (s. 475)

1.Begreppet ”talan” i rättegångsbalken används inte på något enhetligt och konsekvent sätt i RB eller i doktrinen. Numera är den gängse uppfattningen hursomhelst att det i RB 13:3 med detta begrepp avses kärandens yrkande(n) och åberopade grund. Ett yrkande ska motsvara det domslut som parten vill att domstolen meddelar. Med grunden menas de faktiska omständigheter — (konkreta) rättsfakta — som parten åberopar till stöd för sitt yrkande. Dessa rättsfakta ska motsvara rekvisiten i den rättsregel som är tillämplig i målet.s. 475

2.Regeln i RB 13:3 är uppbyggd kring ett generellt förbud mot att käranden ändrar sin talan såvitt avser yrkande och omständigheter. Detta förbud begränsas dock på två sätt. Dels av vissa i paragrafen medgivna fall av taleändring, dels av en legaldefinition som anger att vissa förändringar av talan inom ramen för ”samma sak” inte ska anses utgöra ändring av talan.s. 475

3.Beträffande begreppet ”saken” i RB 13:3 är innebörden av detta densamma som i RB 17:11 (rättskraft) och i princip densamma som begreppet ”fråga” i bestämmelsen i RB 13:6 (litispendens). Hur saken ska definieras har varit föremål för en omfattande diskussion i doktrinen. I motiven till RB sägs att saken i princip bestäms av de grunder som åberopas till stöd för talan. Där uttalas sålunda att det vid ”obligatoriska förpliktelser” i allmänhet gäller att åberopandet av en ”ny grund” förändrar anspråket och därmed saken. HD har dock i ett rättsfall från 1999 bestämt att rättskraften — och därmed omfattningen av vad som utgör en ”sak” — ska begränsas till ”yrkanden som avser samma rättsföljd eller avser en rättsföljd som är alternativ och ekonomiskt likvärdig”. Vad som utgör olika rättsföljder i rättskraftshänseende går emellertid inte alltid att avgöra utan att snegla på den åberopade grunden. Ett exempel på två olika rättsföljder som är alternativa och ekonomiskt likvärdiga är prisavdrag och ersättning för avhjälpandekostnader i anledning av ett visst fel i köpt egendom.s. 475

4.Regeln RB 13:3 är praktiskt mycket betydelsefull och aktualiseras inte sällan i dispositiva tvistemål. Tillämpningen av paragrafen är dock ibland förenad med en del svårigheter. Dessa hänger delvis samman med att de ålderstigna motiven är relativt knapphändiga i vissa delar samt att begreppen ”talan” och ”saken” användes och uppfattades på ett annat sätt vid tillkomsten av RB än vad som är fallet idag.s. 476

5.En ytterligare förklaring till tillämpningsproblemen är att det ibland är svårt att hitta en entydig och klar terminologi för att beskriva den förändring av sin talan som käranden vidtagit. Dels beror detta på att paragrafen innehåller en legaldefinition av vad som inte ska anses utgöra en taleändring. Detta medför i sin tur att det ibland finns ett behov av att undvika ordet ”ändring” och i stället använda diverse synonymer till detta såsom ”förändring”, ”modifiering”, ”justering” och ”korrektion”. Dels beror det på att käranden, när det handlar om förpliktelse för svaranden att betala pengar, alltid bara framställer ett enda ”sammanhållet” yrkande, vilket på motsvarande sätt återspeglas i domslutet. När ett yrkande förändras på så vis att det yrkade beloppet höjs kan det sålunda vara oklart vad som menas med uttryck som ”det förhöjda yrkandet” eller ”det nya yrkandet”.s. 476