Dom av den 23 december 2009 i mål C-45/08, Spector Photo Group och Van Raemdonck. Rättsfallet kommenteras av Sjöman i JT 2009–10 s. 672 ff. samt av Knuts i JT 2010–11 s. 683 ff. 1 2 Se t.ex. Jacobson och Lycke i Europarättslig tidskrift 2005:2 s. 306 f. I både RH 2007:79 och RH 2009:29 inleder tingsrätten sina domskäl med det felaktiga konstaterandet att en förutsättning för ansvar är att den tilltalade har utnyttjat insiderinformation. I RH 2007:79 tillämpades 2 § 1 insiderstrafflagen som i nu berört avseende inte skiljde sig från 2 § MmL. 13 Riksåklagarens överklagande, se AM 2010/0129 (2011-01-17). Den 14 november 2011 meddelades prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 360-11. Se beträffande hithörande frågor bl.a. NJA 2003 s. 486, RH 2000:33, Fitger, Rättegångsbalken (uppdaterad senast den 15 maj 2011, Zeteo) kommentaren till 30 kap. 3 § och 45 kap. 4 § första stycket 3, Nordh, Processens ram i brottmål — Om gärningsbegreppet, ändring och justering av åtal m.m., 2 uppl., Uppsala 2006, s. 38, Heuman i JT 2005–06 s. 563 ff. och Victor i JT 2006–07 s. 760. 14 Prop. 1990/91:42 bl.a. s. 41. 15 Prop. 1999/2000:109 s. 52 f. och 81. 16 Prop. 2004/2005:142 s. 37 ff. och 182 ff. 17 Kommissionens direktiv 2003/124/EG av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller definition och offentliggörande av insiderinformation och definition av otillbörlig marknadspåverkan. 18 Prop. 2004/2005:142 s. 55 f. och SOU 2004:69 s. 75 f. 1 9 Stattin i JT 2008–09 s. 668. 2 0 Riksåklagarens överklagande, se AM 2008/0366 (2008-02-01). Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd i målet. Se Högsta domstolens beslut i mål B 587-08 (2008-04-18). 2 1 Prop. 1990/1991:42 s. 83. 22 Prop. 1999/2000:109 s. 81 23 Prop. 2004/05:142 s. 162. 24 Kommentaren s. 187. 2 5 Prop. 2004/2005:142 s. 66. 2 6 Prop. 1999/2000:109 s. 58. 27 Se bl.a. B 7638-09. 28 Domen överklagades inte till Högsta domstolen. 2 9 B 4911-09 och B 422-09 överklagades av de tilltalade till Högsta domstolen som inte meddelade prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 3100-10 (2010-09-08) och B 5821-10 (2011-03-24). 30 B 174-08 överklagades av den tilltalade till Högsta domstolen som inte meddelade prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 2116-09 (2010-02-15). 31 Se bl.a. B 422-09. Jfr af Sandeberg i JT 2002–03 s. 878 f. 3 2 Domen överklagades av den tilltalade till Högsta domstolen som inte meddelade prövningstillstånd. Se Högsta domstolens beslut i mål B 1276-08 (2009-04-30). 33 Domen överklagades inte till Högsta domstolen. 3 4 Se bl.a. Asp i JT 2004–05 s. 385 ff., Jareborg i JT 2004–05 s. 811 ff., Borgeke i JT 2008–09 s. 283 ff., Ulväng i SvJT 2005 s. 1 ff. samt Asp i SvJT 2010 s. 926 f. 35 Asp m.fl., Kriminalrättens grunder, Uppsala 2010, s. 321 ff. 36 Endast följder och omständigheter är av intresse vid en diskussion om vad uppsåt är. Se om handlingsbegreppet i Asp m.fl., a.a., s. 81 ff. och 309. Jfr dock Berggren m.fl. Brottsbalken (senast uppdaterad den 1 januari 2011, Zeteo) kommentaren till 1 kap. 2 § första stycket samt Wennberg och Leijonhufvud, Straffansvar, åttonde uppl., Stockholm 2009, s. 60 f. och 67. 37 Avsiktsuppsåt kan betraktas som ett specialfall av insiktsuppsåt respektive likgiltighetsuppsåt. Om gärningsmannen ser följden som praktiskt taget säker och samtidi gt ser följden som sitt syfte kan han sägas ha avsiktsuppsåt som specialfall av insiktsuppsåt. Avsiktsuppsåt som specialfall av likgiltighetsuppsåt föreligger om gärningsmannen insett risken för att en viss följd skulle inträffa samtidigt som han ser följden som sitt syfte, se Asp m.fl., a.a., s. 323 f., Ulväng i SvJT 2005 s. 2 och 4 not 8, Jareborg i JT 2004–05 s. 811 ff. Jfr Löfmarck, a.a., s. 65 ff. 38 Se beträffande dessa frågor bl.a. NJA 1907 s. 471, 1956 s. 533, 1970 s. 240, 1978 s. 607, 1979 s. 62, 1985 s. 281, 1991 s. 471, 1999 s. 485, SvJT 1970 rf s. 10, SOU 1988:7 s. 163 ff., Berggren m.fl., a.a., kommentaren till 1 kap. 2 § första stycket och 24 kap. 9 §, Wennberg och Leijonhufvud, a.a., s. 69 ff., Asp m.fl., a.a., s. 390 ff., Fer neman-Heurgren i SvJT 1986 s. 119 ff., Löfmarck i JT 1989–90 s. 667 ff. och Wennberg i JT 1991–92 s. 114. 39 Prop. 1990/91:42 s. 85. Se även kommentaren s. 185 f. och jfr ingressats 18 och artikel 4 i marknadsmissbruksdirektivet. Beträffande den subjektiva täckningen av normativa rekvisit, se bl.a. Asp m.fl., a.a., s. 388 ff. och Thornstedt, Om rättsvillfarelse — En straffrättslig undersökning, Stockholm 1956, s. 287 ff. Jfr dock Wennberg och Leijonhufvud, a.a., s. 68. 4 0 Här kan också hänvisas till Svea hovrätts mål B 2080-06 (2007-09-13) där 2 § i insiderstrafflagen tillämpades. 41 Se B 4911-09 och B 174-08. 42 Enligt 2 § första stycket 3 förordning (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten handläggs mål som avser MmL av Ekobrottsmyndigheten. 43 Se t.ex. af Sandeberg i JT 2002–2003 s. 878 f. och Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, Stockholm 2010, s. 165. 44 SOU 1970:38 s. 46 f. och prop. 1971:130 s. 12. 4 5 Ds 2000:4 s. 46 f., prop. 1999/2000:109 s. 40 f., SOU 2004:69 s. 60 ff. och prop. 2004/2005:142 s. 41 ff. Jfr af Sandeberg i JT 2002–03 s. 879 ff., Samuelsson i JT 2003–04 s. 261 ff. samt Jacobsson och Lycke i Europarättslig tidskrift 2005:2 s. 311 f. 46 Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on insider dealing and market manipulation (market abuse). Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on criminal sanctions for insider dealing and market manipulation. Dokumenten finns tillgängliga på webbadressen http://ec.europa.eu /internal_market/whatsnew_en.htm (2011-11-23).
Hänvisas från p. 6 (s. 386)
6.MmL bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruksdirektivet). Av artikel 2.1 i direktivet följer att medlemsstaterna ska förbjuda varje person som avses i artikelns andra stycke och som förfogar över insiderinformation att utnyttja denna för att förvärva eller avyttra, eller försöka förvärva eller avyttra, finansiella instrument som omfattas av informationen, för egen eller annans räkning, direkt eller indirekt. I det s.k. Spector Photo-målet uttalade EU-domstolen att utnyttjanderekvisitet i artikeln ska presumeras vara uppfyllt om övriga rekvisit för insiderhandel är uppfyllda, förutsatt att rätten till försvar, i synnerhet rätten att kunna motbevisa denna presumtion, iakttas. Enligt marknadsmissbruksdirektivet finns sålunda en möjlighet för den som förfogat över insiderinformation och som handlat med de finansiella instrument som informationen rör att gå fri från ansvar förutsatt att han lyckas visa att han vid handeln inte utnyttjade insiderinformationen. Någon motsvarande möjlighet finns inte vid tillämpningen av straffstadgandet i 2 § MmL eftersom det inte innehåller något utnyttjanderekvisit. Det väsentliga enligt MmL är att gärningsmannen har fått insiderinformation och det är för ansvarsfrågan ovidkommande om beslutet att förvärva eller avyttra finansiella instrument eller att föranleda någon annan till sådan handel har föranletts av andra orsaker än det förhållandet att han har fått insiderinformation. I 5 § MmL återfinns en undantagskatalog för situationer där det typiskt sett inte förekommit något missbruk av insiderinformation. Eftersom det kan tänkas förekomma fall där utnyttjande av insiderinformation inte skett utan att undantagskatalogen äger tillämpning kan hävdas att den svenska lagstiftaren på denna punkt har infört strängare regler än vad marknadsmissbruksdirektivet föreskriver.s. 386