Se NJA 2009 s. 672 (Allbröd) och NJA 2010 s. 629 (BIGAB). NJA 2009 s. 672 har kommenterats av Ramberg i Uppsägningstid vid långvariga samarbetsavtal SvJT 2010 s. 94–98. Enligt min mening är det däremot väl mycket sagt att påstå att Högsta domstolen tillämpat reglerna i DCFR i de nämnda målen. DCFR nämns på samma fot som vissa standardavtal och lagrum som inte kan tillämpas direkt på rättsfrågan. Kanske vore det mest rättvisande att säga att Högsta domstolen låtit sig inspireras av lösningarna i DCFR.
Hänvisas från p. 2 (s. 1035)
2.Sedan reglerna i DCFR gjordes allmänt tillgängliga 2009, har de fått mycket uppmärksamhet. I grunden är DCFR ett akademiskt projekt, men kommissionen har i den grönbok som offentliggjordes 1 juli 2010 gjort klart att DCFR bara är första steget mot en ”europeisk avtalsrättsakt”. Åtskilliga artiklar har skrivits om reglernas tillkomsthistoria och reglernas allmänna uppbyggnad. Även i svensk rättspraxis har reglerna hunnit avsätta spår och Högsta domstolen har i ett par avgöranden hänvisat till regelsystemet i DCFR. Det finns alltså all anledning att ta projektet på allvar.s. 1035