Nu förefaller det som om inte ens ett yttrande i huvudsak stött av alla justitieråd på den dömande avdelningen angående behovet av grundläggande lagstiftning inom ett visst område — i linje med en mängd uttalanden i litteraturen — gör intryck på regeringen. Se NJA 2008 s. 684 på s. 692 ff. rörande traditionsprincipen. Jfr NJA 2009 s. 79 på s. 87 ff., där tillägget gjordes ”för egen del” men där lagstiftningsbehovet knappast är mindre (förfogandemedgivanden vid äganderättsförbehåll och liknande).
Hänvisas från p. 1 (s. 774)
1.Sedan 1970-talet har vi ingen permanent lagberedning, utan kommittéer och utredare tillsätts ad hoc. Det ger flexibilitet vid val av utredare. En nackdel är att lämpliga utredare kan ha svårt att frigöra sig för utredningsarbete på heltid, men detta borde inte vara omöjligt att ordna, åtminstone när utredaren är statsanställd. En annan nackdel är att mer grundläggande och långvariga projekt numera tycks ha mycket svårt att hävda sig inom regeringskansliet vid sidan av behovet av omedelbar implementering av EU:s rättsakter. Med en lagberedning skulle regeringen också få möjlighet att under hand samråda med särskilt sakkunniga personer utanför regeringskansliet om vad som behövs.s. 774