Stycket

6.När det gäller en notoriskt svårbedömd typ av orsakssamband, följderna av whiplash-skador, har HD bedömt beviskravet i NJA 2001 s. 657. I 2001 års fall utgick HD från ett krav på ”klart mera sannolikt”, vilket i fallet tolkades på ett sätt som framstår som tämligen generöst i förhållande till den skadelidande. Beviskravet och kategoriseringen av orsaksproblem (alternativ kausalitet) De ovan nämnda formuleringarna av beviskravet innebär att bevisbördan relateras till en antingen-eller-situation: Antingen så tar domstolen ställning för kärandens orsaksförklaring eller svarandens. Med en sådan formulering kan domstolen inte finna att båda förklaringarna i och för sig är rimliga — vilket ju är fullt möjligt i de flesta situationer där orsaksprövningen kommer fram till att både kärandens och svarandens anförda orsaksfaktor tycks ha samverkat i förloppet. I sådana situationer så får bevisbördans innebörd istället ta fasta på grundtanken som HD uttryckt, nämligen att det är angeläget att beviskravet inte sätts så högt att den skadelidandes möjlighet till gottgörelse blir illusorisk. I praktiken innebär det att någon form av överviktsprincip eller sannolikhetsprincip som enbart relaterar till kärandens påstående får antas gälla. Det är också den bevislättnad som kommer till uttryck i ett flertal specialskadeståndsrättsliga lagregler i t.ex. miljörätten (MB 32 kap. 3 § 3 st.).s. 488