Närliggande

4.Peczenik menar att avgöranden i särskilda konfliktsituationer måsta motiveras med en avvägning. Intressemotsättningen i ABU Garciadomen kan liknas vid en sådan konfliktsituation. Vid denna avvägning kan den juridiska argumentationen framställas som en dialog där man lägger fram vissa skäl för en slutsats och andra skäl för en annan. En juridisk slutsats i ett svårt fall anses inte följa av en satsmängd som omfattar enbart ostridiga rättsregler och faktabeskrivningar. Peczenik utvecklar detta på följande sätt: ”Slutsatsen följer emellertid av en utökad premissmängd som därutöver omfattar olika slags rimliga satser. Vissa tilläggssatser är teoretiska, närmare bestämt analytiska eller empiriska. Andra är praktiska, dvs sådana som uttrycker normer eller värdeomdömen.” En analys av domskälen i ABU Garcia-domen visar att den juridiska argumentationen i hög grad grundade sig på värderingar. Värderingar spelar ingen roll i rutinfallen. I särskilda konfliktsituationer däremot utgör den juridiska argumentationen en kombination av s.k. teoretiska och praktiska satser. I domskälen uttryckte Arbetsdomstolen bl.a. att: ”Visstidsanställningar av företrädesberättigad personal, som tydligen var bolagets förstahandsalternativ, kunde inte komma till stånd eftersom verkstadsklubben motsatte sig detta. Det bör hållas i minnet att sådana visstidsanställningar hade inneburit att bolaget hade uppfyllt sin skyldighet att ge de berörda arbetstagarna företrädesrätt till återanställning.” Dessa argument kan anses utgöra värdesatser. De uttrycker ett ogillande av den fackliga organisationens ställningstagande, som innebar att de företrädesberättigade arbetstagarna inte kunde bli återanställda. Värdesatserna är framställda som logiska, korrekta slutsatser utifrån de premisser som domstolen har ställt upp och kan därför inte motsägas på dessa grunder. Argumentationen framstår som rationell och anses motivera den rättsföljd domstolen kommer fram till.s. 804