AD 2003 nr 4.
Hänvisas från p. 4 (s. 804)
1.Om Arbetsdomstolen valt att värna om skyddet för de enskilda företrädesberättigade arbetstagarna, skulle den juridiska argumentationen kunnat föras på ett annat sätt. Detta hade dock fått konsekvenser för den rådande ideologin och de diskurser som dominerar inom den.s. 803
2.Arbetsdomstolen fäster i domskälen ingen vikt vid att arbetsgivaren hade uttryckt att det fanns ett nyanställningsbehov och en avsikt att anställa på viss tid. Detta var det sätt att tillgodose arbetskraftsbehovet som arbetsgivaren ansåg bäst skulle tillgodose verksamhetens behov. Inte heller berör Arbetsdomstolen det faktumet att arbetsgivaren fritt ingått ett avtal som innebar en inskränkning i företagsledningsrätten att organisera verksamheten. Det är alltså arbetsgivaren själv, genom att ha ingått avtal, som har försatt sig i situationen att ingen annan anställningsform än tillsvidaranställning fanns att tillgå när nyanställningsbehov aktualiserades, om kollektivavtalet skulle följas och parterna inte blev överens.s. 803
3.Om Arbetsdomstolen hade bortsett från kollektivavtalet och accepterat visstidsanställningar, på grund av att arbetsgivaren av företagsekonomiska skäl inte ansåg att tillsvidareanställningar var försvarligt, hade detta stått i strid med viktiga avtalsrättsliga principer. Om Arbetsdomstolen hade funnit att arbetsgivaren fick ta konsekvenserna av att själv ha inskränkt sin företagsledningsrätt, och därför fått en skyldighet att tillsvidareanställa de företrädesberättigade arbetstagarna, hade arbetsgivarens företags- och arbetsledningsrätt inskränkts.s. 804
4.Peczenik menar att avgöranden i särskilda konfliktsituationer måsta motiveras med en avvägning. Intressemotsättningen i ABU Garciadomen kan liknas vid en sådan konfliktsituation. Vid denna avvägning kan den juridiska argumentationen framställas som en dialog där man lägger fram vissa skäl för en slutsats och andra skäl för en annan. En juridisk slutsats i ett svårt fall anses inte följa av en satsmängd som omfattar enbart ostridiga rättsregler och faktabeskrivningar. Peczenik utvecklar detta på följande sätt: ”Slutsatsen följer emellertid av en utökad premissmängd som därutöver omfattar olika slags rimliga satser. Vissa tilläggssatser är teoretiska, närmare bestämt analytiska eller empiriska. Andra är praktiska, dvs sådana som uttrycker normer eller värdeomdömen.” En analys av domskälen i ABU Garcia-domen visar att den juridiska argumentationen i hög grad grundade sig på värderingar. Värderingar spelar ingen roll i rutinfallen. I särskilda konfliktsituationer däremot utgör den juridiska argumentationen en kombination av s.k. teoretiska och praktiska satser. I domskälen uttryckte Arbetsdomstolen bl.a. att: ”Visstidsanställningar av företrädesberättigad personal, som tydligen var bolagets förstahandsalternativ, kunde inte komma till stånd eftersom verkstadsklubben motsatte sig detta. Det bör hållas i minnet att sådana visstidsanställningar hade inneburit att bolaget hade uppfyllt sin skyldighet att ge de berörda arbetstagarna företrädesrätt till återanställning.” Dessa argument kan anses utgöra värdesatser. De uttrycker ett ogillande av den fackliga organisationens ställningstagande, som innebar att de företrädesberättigade arbetstagarna inte kunde bli återanställda. Värdesatserna är framställda som logiska, korrekta slutsatser utifrån de premisser som domstolen har ställt upp och kan därför inte motsägas på dessa grunder. Argumentationen framstår som rationell och anses motivera den rättsföljd domstolen kommer fram till.s. 804
5.Domskälen kan tolkas och förstås som att domstolen värnar om betydelsen av en hög sysselsättning i generell bemärkelse. Det är ett kollektivt värde. En hög sysselsättning är ett starkt politiskt mål inom arbetsmarknadspolitiken i vilken arbetsrätten, LAS och reglerna om företrädesrätt till återanställning är verktyg. Av domskälen framgår följande: ”Att bolaget när detta alternativ inte var möjligt [inrätta visstidsanställningar, min anmärkning] på grund av verkstadsklubbens inställning valde alternativet att hyra in arbetskraft kan uppenbarligen [min kursivering] inte anses innebära att bolaget har kringgått de berörda arbetstagarnas företrädesrätt. Bolaget har alltså inte åsidosatt sina skyldigheter enligt anställningsskyddslagen genom inhyrning av arbetskraft /…/.” För Arbetsdomstolen synes det självklart att värna om arbetstillfällena. Om de företrädesberättigade arbetstagarna på grund av omständigheterna i målet inte kunde få återanställning, var det ur ett samhällsnyttoperspektiv rimligt (rättvist) att andra arbetstagare fick ta del av de lediga arbetena. Det övergripande värdet att värna om sysselsättningen i vid bemärkelse ansågs i detta fall väga tyngre än värdet att skydda rätten till återanställning för några enskilda företrädesberättigade arbetstagare.s. 805
6.I domen nyttjar domstolen rättssystemets flexibilitet på ett sådant sätt att det ser ut som om de normer företrädesrättbestämmelserna vilar på inte ändras, även om de faktiskt gör det. Domslutet visar på en skenstabilitet. Detta kan förklaras av att den rättsliga stabiliteten är en komponent i den samhälleliga stabiliteten i allmänhet.s. 805
7.Om Arbetsdomstolen hade intervenerat i den rådande ideologin vad gäller företags- och arbetsledningsrätten (utflödet av äganderätten), det fria avtalet och den fackliga organisationens rätt att företräda ett kollektivt intresse, hade hörnstenarna i marknadsekonomin och den svenska modellen rubbats. Det hade sannolikt inneburit politiska reaktioner och en instabilitet i samhället. Arbetsdomstolen kan rättfärdiga sitt handlande på grund av att det stämmer med den rådande ideologin. De enskilda företrädesberättigade arbetstagare som inte blev erbjudna någon återanställning fick betala priset för den rättsliga flexibilitet som möjliggör den ideologiska stabiliteten.s. 806