1.(jävsinvändningar mot två hovrättsdomare i det s.k. Pirate Bay-målet) 5.1 Beslutet Högsta domstolen hade att ta ställning till jävsinvändningar mot två av de domare i Svea hovrätt som indelats att handlägga det s.k. Pirate Bay-målet sedan tingsrättens dom i målet överklagats. Grunden för invändningarna var att den ena domaren var medlem i Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd (SFIR) och att den andra domaren bl.a. varit medlem av Svenska Föreningen för Upphovsrätt (SFU) och haft andra immaterialrättsliga engagemang.s. 697
2.HD som ogillar jävsinvändningarna inleder beslutsskälen med några principiella uttalanden: ”3. Med partiskhet förstås att domaren låter partsställningen påverka utgången av målet. Skulle domaren vara beredd att döma på samma sätt även om partsställningen varit den omvända, är domaren inte partisk.” ”4. Fastän punkten 10 i 4 kap. 13 § rättegångsbalken handlar om partiskhet, måste punkten tolkas så att den även omfattar annan särskild omständighet som inverkar på domarens oberoende i målet. Denna tolkning stöds av artikel 6 Europakonventionen, som gäller som lag i Sverige. Enligt nämnd artikel ska var och en vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott vara berättigad till en förhandling inför en oavhängig och opartisk domstol. Med oberoende eller oavhängighet förstås att domaren inte får ha sådana bindningar, eller sådan nytta eller sådant obehag av en viss utgång i målet, att det påverkar domarens ställningstagande.” Sedan domstolen vidare påmint bl.a. om att det för en objektiv iakttagare inte får finnas några legitima tvivel om domstolens opartiskhet och oberoende konstaterar den (punkt 7) att en domare inte är partisk redan därför att han har en åsikt i en rättsfråga och tillägger: ”För att domaren dessutom ska vara oberoende måste han vara beredd att utan sidoblickar ompröva sin åsikt, ifall målet föranleder detta.” HD går därefter över till att särskilt behandla invändningen att den ena hovrättsdomaren varit verksam i Regeringskansliet. HD redogör för ett mål i vilket Europadomstolen menade att en domares ”direct involvement” i ett lagstiftningsärende kunde äventyra domarens opartiskhet. HD konstaterar dock följande: ”10. En domares tidigare deltagande i ett lagstiftningsärende som rättssakkunnig i Regeringskansliet kan inte anses i sig utgöra en sådan direkt medverkan (direct involvement) att den är ägnad att rubba förtroendet för domarens oberoende i ett mål där lagstiftningen aktualiseras.” Domstolen finner inte heller annan omständighet som kan grunda jäv; den godtar hovrättens skäl i den delen. 5.2 Kommentar HD:s beslut är relativt korthugget. Beslutsskälen ger intrycket att domstolen inte har mycket till övers för klagandens jävsinvändningar, ett synsätt som framstår som välmotiverat. Det bör noteras att de bägge domarna bara var medlemmar av föreningarna till skillnad från den tingsrättsdomare mot vilken en jävsinvändning framställdes som var styrelseledamot av SFIR (se nedan 7).s. 698
3.Som framgått gör domstolen inledningsvis ett par principiellt hållna uttalanden. Den definierar först begreppet ”partiskhet” (punkt 3). Denna ges en allmän definition som är oförenlig med såväl rättegångsbalkens jävskatalog som Europakonventionens krav på objektiv opartiskhet. Den kommer inte till bruk i beslutet.s. 698
4.Betydelsen av punkt 4 är inte heller utan vidare uppenbar. Det är svårt att se att domarnas oberoende berörs av målet, låt vara att kraven på oberoende och opartiskhet kan gå in i varandra. Såsom följer av hovrättens beslut handlar det knappast om att de bägge hovrättsdomarna skulle uppfattas vara beroende av de yrkesföreningar, av vilka de är respektive varit medlemmar. Frågan är väl snarare om de p.g.a. sina medlemskap i föreningarna kan ha en förutfattad mening — och därför vara partiska — i linje med den syn på immaterialrätten som präglar dessa samfund, särskilt dessas förment upphovsmannavänliga hållning.s. 699
5.Såvitt gäller den ena domarens tidigare deltagande i ett lagstiftningsärende (punkt 10) är frågan närmast om deltagandet kan skapa en förutfattad mening i ett mål där lagstiftningen aktualiseras. Frågan är alltså knappast huruvida hon skulle vara beroende av t.ex. Regeringskansliet/regeringen utan rör hennes opartiskhet (impartiality), ett synsätt som rimmar väl med ett uttalande av Europadomstolen som HD citerar: ”…the Court considers that any direct involvement in the passage of legislation, or of executive rules, is likely to be sufficient to cast doubt on the judicial impartiality of a person subsequently called on to determine a dispute over whether reasons exist to permit a variation from the wording of the legislation or rules at issue.”s. 699
6.“The applicant therefore had legitimate grounds for fearing that the Bailiff may have been influenced by his prior participation in the adoption of DDP6. That doubt in itself, however slight its justification, is sufficient to vitiate the impartiality of the Royal Court…” 6. Högsta domstolens dom den 9 juni 2010, mål nr T 156-09 (skiljemans obehörighet p.g.a. ett flertal skiljemannauppdrag för parter företrädda av ombud från samma advokatbyrå) 6.1 Domen Frågan i målet var om en skiljedom skulle upphävas på grund av att det förelegat omständigheter som kunde rubba förtroendet för en skiljemans opartiskhet. Den omständighet som stod i förgrunden i målet var det förhållandet att skiljemannen haft ett flertal uppdrag som skiljeman i tvister där parter företrätts av ombud för en och samma advokatbyrå.s. 699
7.HD åberopade NJA 1981 s. 1205 och NJA 2007 s. 841 vari uttalas att ”jävsreglerna syftar till att skydda rättsskipningens [sic!] objektiva handhavande” och tillade (punkt 4): ”…I rättsfallen framhålls att kravet på objektivitet och opartiskhet måste ställas särskilt högt när det gäller skiljemän, eftersom fel som avser bevisvärderingen eller rättstillämpningen inte kan föranleda hävande av en skiljedom.” HD uttalade vidare att ”5. …det bör vägas in bl.a. om skiljemannen fått skiljeuppdrag bara från den ifrågavarande advokatbyrån eller från flera advokatbyråer, och det bör kunna ges en viss betydelse om en och samma advokat eller flera advokater vid advokatbyrån medverkat till att han fått uppdragen. 6. Vid bedömningen bör det göras en skillnad mellan uppdrag som partsutsedd skiljeman och som ordförande i en skiljenämnd...” HD bedömde att det antal uppdrag som skiljemannen haft från parter som företrätts av ombud från advokatbyrån inte utgjorde en omständighet som kunde rubba förtroendet för hans opartiskhet.s. 699
8.HD behandlade även frågan om skiljemannens underlåtenhet att upplysa om de tidigare uppdrag han fått från advokatbyrån kunde vara grund för obehörighet. HD finner bl.a. att upplysningsskyldigheten är omfattande (punkt 11) men inte utgör någon självständig klandergrund (punkt 12). HD påminner om att det i uttalanden i motiven till lagen om skiljeförfarande sägs att det förhållandet att skiljemannen förtigit en viss omständighet kan bli den tillkommande faktor som, om det är tveksamt om jäv föreligger, gör att frågan besvaras jakande. HD fortsätter (punkt 12): ”Uttalandet torde närmast ta sikte på rena gränsfall, där jävsfrågan framstår som särskilt svårbedömd. Att beakta ett sådant förtigande, med det inslag av subjektivt jäv som det inbegriper, ligger inte nära till hands i ett mål som det förevarande, där bedömningen ska göras på objektiva grunder och inte tar sikte på risken för påverkan i det enskilda fallet. Något sådant fall som förarbetsuttalandet syftar på är således inte för handen i förevarande mål.” HD finner därför att skiljemannens underlåtenhet att upplysa om sina tidigare uppdrag inte kan medföra att han varit obehörig. 6.2 Kommentar Domen är klar och upplysande vad gäller bedömningen av huvudfrågan i målet. Den innebär att en person kan åta sig ett uppdrag som partsutsedd skiljeman för det fall han eller hon haft ett begränsat antal uppdrag i mål där ombuden för parterna kommer från samma advokatbyrå. I detta mål rörde det sig om cirka tio procent av skiljemannens skiljeuppdrag under den tioårsperiod som föregick uppdraget, vartill kom att uppdragen från byrån inte kom från en och samma advokat eller ett fåtal advokater vid byrån.s. 700
9.Till skillnad från hovrätten åberopar inte HD IBA:s riktlinjer (se avsnitt 2 ovan). Detta kan överraska med tanke på att dessa innehåller en regel om huvudfrågan i målet. På den brandgula listan upptas nämligen följande omständighet: ”The arbitrator has within the past three years received more than three appointments by the same counsel or the same law firm.” Den brandgula listan är en icke uttömmande lista över omständigheter som kan vara grund för berättigade tvivel (”may give rise to justifiable doubts”) om skiljemannens opartiskhet. Dessa omständigheter har alltså inte samma allvarliga karaktär som de som är upptagna på den röda listan.s. 701
10.Det är tänkbart att HD i detta fall gått förbi riktlinjerna, därför att dessa framstår som alltför fyrkantiga och inte fullt ut medger en samlad bedömning. HD beaktar att skiljemannen haft en omfattande skiljemannaverksamhet under en lång period, att han i många fall inte varit partsutsedd skiljeman och att hans uppdrag för advokatbyråns klienter inte utgjort mer än cirka tio procent av hans skiljeuppdrag under perioden.s. 701
11.Resonemanget i p. 12 innebär att skiljemannens underlåtenhet att upplysa om sina tidigare uppdrag för ombud vid byrån inte skall tillmätas betydelse. Det är inte lätt att tillgodogöra sig detta argument som synes innebära att skiljemannens förtigande helt saknade relevans i målet. Det får anses betyda att hovrätten inte hade skäl att i Pirate Bay-målet beröra domarens underlåtenhet att upplysa om sina engagemang på immaterialrättens område (se avsnitt 7.2 nedan).s. 701
12.HD:s uppfattning ”att kravet på objektivitet och opartiskhet måste ställas särskilt högt när det gäller skiljemän” diskuteras nedan (avsnitt 10.5). 7. Svea hovrätts beslut den 24 juni 2009, mål nr B 4041-09 (jävsinvändning mot tingsrättens ordförande i det s.k. Pirate Bay-målet) 7.1 Beslutet Beslutet avsåg en jävsinvändning som framställdes mot den rådman, som var rättens ordförande i det s.k. Pirate Bay-målet i Stockholms tingsrätt. Invändningen grundades främst på det förhållandet att rådmannen var styrelseledamot av Svenska föreningen för industriellt rättsskydd (SFIR). Hovrätten underkänner jävsinvändningen: ”Även om SFIR får uppfattas som en förening som i första hand ser till rättighetshavarnas intressen och rättigheter, har det inte framkommit några konkreta omständigheter som tyder på att SFIR har ett särskilt intresse av utgången i just detta mål eller att SFIR engagerat sig i de frågor som ska prövas i målet. Det allmänna intresse som SFIR kan tänkas ha av att motverka intrång i immateriella rättigheter ligger väl i linje med vad som följer av grundlag (2 kap. 19 § regeringsformen) och i övrigt av svensk lag på området. Detta intresse är i sig inte sådant att det för Tomas Norströms del grundar jäv i målet på grund av att han sitter i föreningens styrelse.” 7.2 Kommentar Hovrätten tycks inte ha funnit något rättsligt material av omedelbar betydelse för sin bedömning. Målet handlar i väsentlig mån om sakförhållanden och bevisvärdering och hovrätten gör — i den mån som det kan bedömas av en utomstående — en sorgfällig genomgång av dessa omständigheter. Dess argumentation och domslut ligger för övrigt väl i linje med IBA:s ovan nämnda riktlinjer. Det är kutym att domare i likhet med andra kategorier av jurister är medlemmar av föreningar av det slag som SFIR utgör.s. 701
13.Det framgår indirekt av hovrättens beslutsskäl att jävsfrågan i detta fall inte framstod som ”särskilt svårbedömd”. Hovrätten riktade viss kritik mot Norström för att denne underlåtit att upplysa parterna om sitt engagemang på immaterialrättens område; Norström borde ha upplyst i vart fall om sitt styrelseuppdrag i SFIR. Hovrätten skriver: ”Att en domare underlåtit att upplysa om omständigheter som kan antas utgöra jäv torde i och för sig kunna ha betydelse vid en samlad jävsbedömning där den egentliga jävsfrågan framstår som särskilt svårbedömd (jfr hovrättens bedömning i NJA 2007 s. 841).” Domstolen såg dock inget skäl att beakta Norströms underlåtenhet.s. 702
14.Hovrättens beslut är således välgrundat. Jävsreglernas funktion att inte bara tillförsäkra parterna i målet en opartisk bedömning utan även att säkerställa allmänhetens förtroende för rättskipningen kunde dock ha berörts med tanke på den uppmärksamhet som målet väckt och den mycket stora krets av fildelare som gjort sig skyldiga till brott enligt tingsrätten. Nu framstår målet som en angelägenhet bara för de tilltalade och målsägandena.s. 702