Stycket

1.2.1 Behandling av utländsk rätt I NJA 2008 s. 24 väckte en i Tyskland bosatt person talan vid Helsingborgs tingsrätt mot ett svenskt aktiebolag och yrkade att bolaget skulle förpliktas att till honom betala ett avgångsvederlag med anledning av ett mellan parterna 1999 träffat agenturavtal. Avtalets punkt 28 stadgade att ”[t]his Agreement shall be construed in accordance with and be governed by the laws of Sweden, as such laws shall from time to time be in effect”. Ingen av parterna åberopade utländsk rätt och samtliga rättsinstanser tillämpade svensk rätt, varvid HD ansåg det påkallat att nämna att ”[e]nligt avtalets punkt 28 är svensk lag tillämplig” (s. 44 i referatet). — Utan lagvalsöverenskommelse hade förmodligen tysk rätt varit tilllämplig på avtalet (se avsnitt 4.1 nedan). Att HD inte förbigick lagvalsfrågan med tystnad utan självmant tog upp den torde kunna tolkas så att det för tillämpning av svensk rätt inte var tillräckligt att ingen av parterna under förfarandets gång gjort gällande att utländsk lag skulle tillämpas. Det förekommer dock också att domstolar i sådana fall utan vidare tillämpar svensk rätt när målet är dispositivt, se t.ex. hovrättsavgörandet RH 2007:7 i avsnitt 4.2 nedan. 2.2 Ordre public och internationellt tvingande regler I AD 2006 nr 97 synes Arbetsdomstolen ha intagit den ståndpunkten att reglerna i lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder utgör sådana internationellt tvingande regler vilka när saken har stark anknytning till Sverige slår igenom även när utländsk rätt i princip är tillämplig på rättsförhållandet. — Se närmare om detta rättsfall i avsnitt 4.2 nedan.s. 34