I Ds 2009:67, s. 65–66, drar utredaren slutsatsen att det svenska straffstadgandet inte behöver ändras. Motiveringen är att Finland ändrat sin straffregel för att motverka negativa effekter av snabblån och att den ändringen inneburit att man i Finland nått vad den svenska straffbestämmelsen redan innebär genom 2 st. i 9:5 BrB. Beträffande tillämpningen av BrB 9:5 2 st. se NJA 1995 s. 430. I anledning av de nyssnämnda betänkligheterna att ogiltigförklara avtal p.g.a. bristande insikt om gäldenärens förhållande vid avtalets ingående jfr också NJA 1964 s. 213 som handlar om straffbeläggande av ”åtgärder till avtalets fullföljande, företagna efter det långivaren vunnit bättre kännedom om det verkliga läget”.
Hänvisas från p. 5 (s. 248)
5.Ur det perspektivet är det förstås intressant att titta på ruinens någorlunda nybyggda annex, AvtL 36 §. Med 36 § kan man åstadkomma justeringar av vad som gått snett i en enskild relation alldeles oavsett SMS-lånegivarens subjektiva insikter om den individuella låntagaren. Ett argument i sammanhanget är BrB 9:5 st 2 som straffbelägger utnyttjanden även om något uppsåt kring gäldenärens situation inte föreligger. Om en gärning är straffbelagd ligger det nära till hands att också behandla den som oskälig.s. 248