Rättsfall

NJA 1995 s. 430

Citera

NJA 1995 s. 430

BibTeX

@misc{nja-1995-s-430,
  author       = {{Högsta domstolen}},
  title        = {{NJA 1995 s. 430}},
  year         = {1995},
  howpublished = {Rättsfall}
}

Öppna i bibliografi

Dom

Hämtar dom…

Omtalad i rättsvetenskapen

3 hänvisningar i 3 artiklar · 3 stycken/fotnoter

Lån i telefon — dags att hantera vad vi har?1 hänvisning

Claes Martinson · SvJT 2010 s. 245–250 · 1 ställe

I Ds 2009:67, s. 65–66, drar utredaren slutsatsen att det svenska straffstadgandet inte behöver ändras. Motiveringen är att Finland ändrat sin straffregel för att motverka negativa effekter av snabblån och att den ändringen inneburit att man i Finland nått vad den svenska straffbestämmelsen redan innebär genom 2 st. i 9:5 BrB. Beträffande tillämpningen av BrB 9:5 2 st. se NJA 1995 s. 430. I anledning av de nyssnämnda betänkligheterna att ogiltigförklara avtal p.g.a. bristande insikt om gäldenärens förhållande vid avtalets ingående jfr också NJA 1964 s. 213 som handlar om straffbeläggande av ”åtgärder till avtalets fullföljande, företagna efter det långivaren vunnit bättre kännedom om det verkliga läget”.fotnot 16 · s. 248

Kreditsäkerhet i fakturafordringar - en förmögenhetsrättslig studie1 hänvisning

Claes Martinson · 2002, s. 1–656 · 1 ställe

SOU 1983:50 s 201. Jareborg 1978 s 198 (där han anger 25(cid:0)%) och 1986 s 253 (där han anger 30–35(cid:0)%). Holmqvist m(cid:0)fl BrBkom 2001 s 9:59, 1987 s 488. Se även NJA 1995 s 430 där 45–50(cid:0)% effektiv ränta på kortfristiga krediter, och 10(cid:0)% högre kreditkost- nader än för ett typiskt finansbolag, bestraffades. Förhållandena rörde 1987. (Diskontot ersattes 020701 av referensränta och det kan hävdas att referensräntan fyller den funktion hos diskontot som uttalandena avsåg, se SFS 2002:352 om ändring i räntelagen.)fotnot 744 · s. 17

Svensk rättspraxis1 hänvisning

Petter Asp · SvJT 2001 s. 894–942 · 1 ställe

Huruvida kostnaderna för en kredit kan föranleda att kreditgivning är att anse som ocker var föremål för bedömning i NJA 1995 s. 430. HD framhöll att man inte enbart kan ta hänsyn till den effektiva räntan, utan att man även måste beakta bl.a. kreditbeloppets storlek, kredittiden, kreditrisken och kreditgivarens upplåningskostnader. Även med beaktande av dylika faktorer fann domstolen att årsräntor på knappt 50% (kreditbeloppen var 2 940 kr samt 3 916 kr och kredittiden ca ett år) måste anses stå i uppenbart missförhållande till motprestationerna.Straffrättens speciella del · p. 18 · s. 911