Stycket

8.I rättsfallen NJA 1972 s. 246, 2000 s. 88 och 2007 s. 413 samt NJA 2008 s. 684 bedöms fall där det finns en viss närmare bestämd personunion mellan överlåtare (pantsättare) och förvärvare (panthavare). Innebörden av denna praxis är att en sådan personunion inte behöver hindra att överlåtaren anses avskuren sin rådighet över objektet så att förvärvaren kan åtnjuta skydd mot överlåtarens borgenärer. Avgörande vid bedömningen i dessa fall blir något förenklat i vems intresse den bakomliggande transaktionen har skett. Det kan tilläggas att Högsta domstolen i NJA 2007 s. 413 också slår fast att publicitet i sig inte är av någon avgörande vikt vid bedömningen av om sakrättsligt skydd har uppkommit. I och med det tas avstånd från vad som uttalats i rättsfallet NJA 1986 s. 217 där det vid sidan av kravet på rådighetsavskärande också fästs vikt vid publiciteten. Ett intressant sakligt och rättsligt samband finns också mellan nu nämnda rättsfall och rättfallet NJA 1998 s. 545. Där uttalar Högsta domstolen att det vid överlåtelse av andel av lösöre som är sambesuttet mellan överlåtare och förvärvare inte krävs besittningsrubbning för sakrättsligt skydd. Förvärvarens skydd mot överlåtarens borgenärer uppkommer i sådana fall alltså redan genom överlåtelseavtalet.s. 233