1.En viktig milstolpe på vägen mot traditionsprincipens ifrågasättande är Torkel Gregows attack mot den i SOU 1995:11. Efter att i sina överväganden först snabbt på någon sida ha konstaterat att en övergång till avtalsprincipen är det enda alternativet till den gällande traditionsprincipen, redovisar han för- och nackdelar med traditions- respektive avtalsprinciperna. Nio sidor senare har Gregow nått slutsatsen; traditionsprincipen bör överges till förmån för avtalsprincipen. Därefter ägnar han 25 sidor åt att diskutera konsekvenserna och behovet av följdregleringar av en sådan förändring. Avslutningsvis, på tre sidor, framförs förslaget om en övergång till avtalsprincipen endast vid konsumentköp, vilket var den begränsning Gregows uppdrag hade.s. 229
2.Kulmen på traditionsprincipens ifrågasättande kan sägas vara Torgny Håstads tillägg i NJA 2008 s. 684. I själva rättsfallet slog Högsta domstolen enhälligt fast att traditionskravet var uppfyllt trots viss persongemenskap mellan överlåtaren och leasetagaren (en leasegivare fanns mellan dem) och trots att leasingobjektet hade lämnats tillbaka till överlåtaren för reparationsåtgärder (betydelsen av det senare var av processuella skäl inte föremål för Högsta domstolens prövning). Fallet i sig utgör alltså de lege lata ett stöd för traditionsprincipen. I sitt tillägg kommer Håstad — i likhet med Torkel Gregow i SOU 1995:11 — till slutsatsen att övervägande skäl talar för att helt avskaffa traditionsprincipen. För att komma till denna slutsats konstaterar Håstad i huvudsak.s. 229
3.1. Traditionskravet kan inte längre — om någonsin — anses vara sak-s. 229
4.ligt motiverat för att kreditgivare ska kunna lita på att det som finns hos kredittagaren i låneögonblicket ska utgöra underlag vid exekution hos denne. 2. Traditionskravet är inget bra instrument för att motverka skenöverlåtelser. 3. Värdet av traditionskravet ligger uteslutande i att det vid exekution neutraliserar antedateringar och andra falska påståenden om att lösöret var överlåtet innan exekutionen inleddes. Traditionskravet främjar exekutionens effektivitet genom att det då inte behöver prövas om och när ett överlåtelseavtal ingåtts, ifall lösöret lämnats kvar hos överlåtaren. 4. Vad som sägs under 3) vinns emellertid på bekostnad av de köpare som gjort ett verkligt förvärv men som lämnat kvar lösöret i säljarens besittning. Om köparen lämnar kvar det köpta i säljarens besittning lider han en förlust, bara därför att regeln har anpassats till att vissa insolventa personer försöker bedra sina borgenärer. Borgenärerna kan därmed tillägna sig både lösöret och gjord betalning. 5. I de flesta andra länder klarar man sig utan krav på tradition. 6. Det är anmärkningsvärd skillnad mellan köp av lösöre och att köp av fast egendom i det att det senare köpet skyddas mot säljarens borgenärer genom avtalet. Håstad ägnar sedan sitt tillägg åt att först konstatera att en övergång från traditions- till avtalsprincipen kräver lagstiftning och därefter analyserar han vilka frågor som i ett sådant lagstiftningsärende närmare skulle behöva övervägas.s. 229