Håstads stöd, s 209 f., är milt sagt ljummet. Och han har, som bekant, numera i NJA 2008 s. 684 torgfört ett uttryckligt avståndstagande från traditionsprincipen, men mer om detta i det följande. Göranson är klart kritisk, men möjligen inte beredd att gå hela vägen mot ett avskaffande av traditionsprincipen, s. 619 f. Gregow i SO U 1995:11 s. 142 f. har också under senare tid förordat en övergång till avtalsprincipen, men mer om detta i det följande.
Hänvisas från p. 2 (s. 225)
1.Modern praxis från Högsta domstolen är otvetydig. Traditionsprincipen är gällande svensk rätt. Avgörandena i ett stort antal rättsfall från Högsta domstolen utgår utan vidare från att traditionsprincipen gäller. Det som diskuteras i många fall är om traditionskravet är uppfyllt eller inte, dvs. principen ifrågasätts inte utan den tillämpas.s. 225
2.Doktrinen har också under lång tid varit enhällig; traditionsprincipen är gällande rätt. Och det med fog enligt de allra flesta, för att inte säga ”alla”. Östen Undén har uttalat. ”Klart är att i fråga om en regel av så gamla anor i olika rättssystem som traditionsregeln, man måste räkna med även andra faktorer än de nu nämnda såsom orsaker till regelns upprätthållande. Icke minst har historisk hävd medverkat. Det kan ju ock sägas att därest vid ett avvägande av fördelar och olägenheter av traditionsregeln dessa icke väga synnerligen olika, invand uppfattning och anpassning i handel och vandel efter en viss regel skall betyda ett starkt skäl för dess bibehållande. Den omständigheten att åtskilliga eljest besläktade rättssystem stå på skilda ståndpunkter i denna fråga vittnar nog om att man under modärna förhållanden kan på ett ganska tillfredsställande sätt reda sig med vare sig det ena systemet eller andra. Helt andra rättsliga anordningar kunna i en viss utsträckning fylla traditionsregelns funktion att skydda borgenärsintresset, så särskilt regler om återvinning i konkurs.” Det är alltså ett klart, men inte särskilt entusiastiskt, stöd för traditionsprincipens existensberättigande som uttrycks här. Henrik Hessler, Knut Rodhe, Torgny Håstad med flera har gett tillkänna ett likartat, dvs. föga entusiastiskt, stöd.s. 225
3.Två sentida författare som mer ingående har behandlat traditionsprincipen är förstås Bo Helander och Ulf Göranson i doktorsavhandlingarna Kreditsäkerhet i lös egendom respektive Traditionsprincipen, båda från 1980-talet. De framför båda kritiska iakttagelser, Göranson kanske de mest långtgående (i vart fall de lege ferenda).s. 226