Ett i sammanhanget intressant avgörande är NJA 1945 s. 200 där en lärare hade haft ett luftgevär i en slöjdsal. En 8-årig besökare sköt under en rast en pil i ögat på sin kamrat med geväret. Läraren ansågs inte försumlig. Culpabedömningar avseende skolpersonal har därtill i ett flertal fall gjorts där det varit en elev som skadats. I NJA 1959 s. 247 skadades en elev under en gymnastiklektion när hon skulle utföra anbefalld hoppövning, men idrottsläraren ansågs inte culpös. Se å andra sidan NJA 1979 s. 154 där skadeståndsskyldighet inträdde efter att elev skadats vid användandet av en rikthyvel, trots att eleverna informerats om att hyveln enbart fick användas av lärare. En problematik som ur detta perspektiv medfört särskilda överväganden är mobbning som behandlades av Högsta domstolen i NJA 2001 s. 755 (Johanna-fallet). Se angående ämnet Håkan Andersson, Mobbning som skadeståndsproblem, PointLex, 3/12 2001 och Mårten Schultz, Skadestånd vid mobbning, JT 2001–2002, s. 912 ff. Johanna-fallet är också utgångspunkt för en intressant diskussion av mer rättsfilosofiskt slag i Håkan Andersson, Rättspolitiskt inkorrekt — en bra början, i: Familjerättsliga studier: Vänbok till Åke Saldeen, Uppsala 2003, s. 25 ff. HD fann i Johanna-fallet inte att skadeståndsgrundande oaktsamhet förelegat och den skadelidande erhöll således inte ersättning.
Hänvisas från p. 3 (s. 199)
3.Det kan också framhållas att andra än föräldrar kan hållas ansvariga för underårigas skadevållande. I första hand är det skolan eller barnomsorgen som kan omfattas av ett sådant ansvar om vårdslöshet föreligger.s. 199