Ett i sammanhanget intressant avgörande är NJA 1945 s. 200 där en lärare hade haft ett luftgevär i en slöjdsal. En 8-årig besökare sköt under en rast en pil i ögat på sin kamrat med geväret. Läraren ansågs inte försumlig. Culpabedömningar avseende skolpersonal har därtill i ett flertal fall gjorts där det varit en elev som skadats. I NJA 1959 s. 247 skadades en elev under en gymnastiklektion när hon skulle utföra anbefalld hoppövning, men idrottsläraren ansågs inte culpös. Se å andra sidan NJA 1979 s. 154 där skadeståndsskyldighet inträdde efter att elev skadats vid användandet av en rikthyvel, trots att eleverna informerats om att hyveln enbart fick användas av lärare. En problematik som ur detta perspektiv medfört särskilda överväganden är mobbning som behandlades av Högsta domstolen i NJA 2001 s. 755 (Johanna-fallet). Se angående ämnet Håkan Andersson, Mobbning som skadeståndsproblem, PointLex, 3/12 2001 och Mårten Schultz, Skadestånd vid mobbning, JT 2001–2002, s. 912 ff. Johanna-fallet är också utgångspunkt för en intressant diskussion av mer rättsfilosofiskt slag i Håkan Andersson, Rättspolitiskt inkorrekt — en bra början, i: Familjerättsliga studier: Vänbok till Åke Saldeen, Uppsala 2003, s. 25 ff. HD fann i Johanna-fallet inte att skadeståndsgrundande oaktsamhet förelegat och den skadelidande erhöll således inte ersättning.
Hänvisas från p. 3 (s. 199)
1.Promemorians förslag är att ett strikt föräldraansvar för barns brottsliga skadevållande skall införas. Under den diskussion som fördes i samband med att promemorian presenterades kunde man få intryck av att föräldrar idag inte kan hållas skadeståndsskyldiga för sina barns brottsligt orsakade skador. Än mindre framgick vad barn själva har för ansvar. Idag ser det ut ungefär på följande sätt:s. 199
2.Barn som förstår vad de gör ådrar sig ansvar om de begått brott. Vid uppsåtliga brott som begås i tonåren är skadeståndsansvaret som utgångspunkt ”fullt”: Slår fjortonåringen sönder en bil så blir hon fullt ut betalningsansvarig för bilen. Föräldrar kan också ådra sig ansvar. Om föräldern inte har uppfyllt sina plikter som vårdnadshavare så är hon redan idag skadeståndsskyldig för skador som uppstått till följd av dessa brister. Med andra ord: Är man en slapphänt förälder kan man redan idag hållas ansvarig för skador som barn orsakar. (Dessutom, vilket tycks vara förhållandevis okänt, så finns det till och med en lagstadgad och sanktionerad skyldighet att ibland polisanmäla sina egna barn om man vet att de skall begå brott.)s. 199
3.Det kan också framhållas att andra än föräldrar kan hållas ansvariga för underårigas skadevållande. I första hand är det skolan eller barnomsorgen som kan omfattas av ett sådant ansvar om vårdslöshet föreligger.s. 199
4.Av utredningen ges intrycket att den nu gällande lagstiftningen skulle vara ineffektiv. Bristen på rättspraxis tolkas som innebärandes att rättsläget är för tamt. Det är en besynnerlig tolkning. Anledningen till att det inte finns så mycket praxis kan lika gärna vara att reglerna är så effektiva att de inte leder till tvister. Eller så kan anledningen vara att det finns alternativ till juridikens ansvarssystem inom vilka dessa fall av skadevållande hanteras; föräldrar kanske frivilligt betalar för vissa skador som barn orsakar genom brott. Med andra ord: Utredningen ger inte något stöd alls för uppfattningen att det nuvarande rättsläget skulle fungera otillfredsställande, vare sig ur preventionssynvinkel eller något annat perspektiv.s. 200