Se McMeel, Construction s. 126 ff. På motsvarande sätt har Högsta domstolen angett den rättsliga bakgrunden vara relevant vid avtalstolkningen, se NJA 1991 s. 319.
Hänvisas från p. 1 (s. 5)
1.I den andra punkten anges att den bakgrundsinformation som skall beaktas vid tolkningen kan innefatta vad som helst som varit tillgängligt för parterna och som skulle kunna ha betydelse för hur en utomstående förnuftig person skulle uppfatta avtalstexten. I ett efterföljande rättsfall har Lord Hoffman förtydligat att han med ”vad som helst” avsett vad som rimligen kan uppfattas som relevant för den person eller den krets av personer som handlingen riktat sig till. Uttrycket bakgrundsinformation motsvarar närmast vad man i svensk rätt brukar avse med begreppet tolkningsdata och innefattar såväl faktiska som rättsliga omständigheter. Rättsliga omständigheter som kan ha betydelse är exempelvis rättspraxis rörande betydelsen av vissa ord och uttryck.s. 5
2.För en svensk jurist, präglad av principen om fri bevisföring, kan det synas självklart att samtliga relevanta tolkningsdata skall beaktas, något som också framgår av det ovan citerade uttalandet från avtalslagens förarbeten. Denna punkt i Lord Hoffmans votum har emellertid visat sig vara kontroversiell i England. Förklaringen står att finna i den för common law säregna traditionen enligt vilken bevisningen om avtalets innehåll varit begränsade till dem som återfinns inom avtalets ramar, ”the four corners of the contract”. Grundtanken med denna begränsning har varit att främja förutsägbarheten och det skriftliga avtalets integritet.s. 6
3.Enligt ”the parol evidence rule” får muntlig eller annan bevisning som ligger utanför avtalsdokumentet (extrinsic evidence) inte föras i syfte att modifiera, utöka eller motsäga vad dokumentet utvisar. Det är med andra ord endast det skriftliga avtalet som skall läggas till grund för att fastställa avtalsvillkoren. Som en följd av the parol evidence rule har det inte heller ansetts tillåtet att beakta bevisning utanför avtalets ramar vid avtalstolkningen. Trots att beteckningen ”evidence rule” leder tankarna till en processuell bevisregel, synes man numera betrakta the parol evidence rule som en materiell rättsregel.s. 6
4.The parol evidence rule har med tiden kommit att urholkas genom en mängd preciseringar och undantag från regelns tillämpning. För det första är regeln bara tillämplig om det skriftliga avtalet syftat till en fullständig reglering av avtalsvillkoren. Redan detta första undantag har ansetts som förgörande, eftersom undantaget kan sägas reducera regeln till ett cirkelresonemang; om det framgår av avtalet att parterna avsett att fullständigt reglera avtalsvillkoren i det skriftliga dokumentet är ju annan bevisning irrelevant oavsett regelns förekomst. Standardverket Chitty on Contracts anför ytterligare ett dussintal undantag från regelns tillämpning. Något tillspetsat kan man säga att domstolarna i regel finner eller skapar ett undantag från the parol evidence rule om de anser att en tillämpning av regeln skulle leda till ett oskäligt resultat.s. 6
5.Undantagen från the parol evidence rule är i själva verket så genomgripande att regelns existens i engelsk rätt har satts i fråga. The Law Commission kom i en utredning fram till slutsatsen att regeln inte längre existerade i sin förmodade form och att det därför bara skulle skapa förvirring om man ingrep mot regeln genom lagstiftning. Huruvida dokumentet uttömmande skall anses reglera avtalsförhållandet ansågs bero på parternas avsikt och inte på någon rättsregel. Doktrinen har överlag anslutit sig till denna analys. Treitel anser att regeln innebär en presumtion för att vad som förefaller utgöra en uttömmande reglering av avtalsinnehållet också skall anses utgöra en sådan uttömmande reglering. Andra har ansett att regeln visserligen fortfarande existerar, men håller det för osannolikt att den skulle ha någon praktisk betydelse.s. 7
6.Som berördes ovan medförde the parol evidence rule att bevisning utanför avtalet inte heller fick beaktas vid avtalstolkningen. Ett undantag gjordes om lydelsen i avtalsdokumentet var oklar (the ambiguity threshold). I två klassiska rättsfall framhöll Lord Wilberforce att domstolen vid tekniska eller oklara uttryck måste beakta bakgrunden till avtalet eller ”the matrix of fact” vid avtalstolkningen. Lord Hoffman förde rättsutvecklingen ett steg vidare när han i sitt votum dels vidgade definitionen av relevanta tolkningsdata, dels gjorde klart att det inte längre utgör någon förutsättning att lydelsen är oklar för att bevisning utanför avtalet skall beaktas. Det är svårt att se vilket utrymme som då skulle lämnas kvar åt the parol evidence som tolkningsregel.s. 7
7.Efter Investors v. West Bromwich är det inte längre rättvisande att, som Jan Hellner kunde göra i en artikel för drygt femton år sedan, tala om någon ”livskraftig kärna” i the parol evidence rule enligt vilken ett avtal som ger sig ut för att vara fullständigt skall tolkas oberoende av yttre omständigheter. Utgångspunkten i engelsk rätt är nu i stället att alla relevanta omständligheter skall beaktas vid avtalstolkningen. En kvarleva av the parol evidence rule är emellertid den fortsatt restriktiva synen på vissa former av tolkningsdata, vilken kommer att diskuteras i nästa avsnitt.s. 8
8.Den vidgade synen på vilka tolkningsdata som skall beaktas befarades medföra att tvistemålen skulle översvämmas av irrelevant utredning och att rättegångskostnaderna därmed skulle skjuta i höjden. En domare gick så långt som att påstå att: ”It is hard to imagine a ruling more calculated to perpetuate the vast cost of commercial litigation”. I efterhand förefaller betydelsen av avgörandet i denna del ha överdrivits och kritiken har i viss mån avklingat. Även om man väljer att beakta tolkningsdata utanför avtalets ramar undkommer man inte kärnfrågan som även en svensk avtalstolkare ställs inför, nämligen att avgöra vad som är relevant och vad det har för bevisvärde. Man kan säga att the parol evidence rule var ett något fyrkantigt verktyg för att formalisera denna bedömning.s. 8
9.Parterna kan genom en integrationsklausul (”entire agreement clause”) föreskriva att endast det slutliga skriftliga avtalet skall läggas till grund för fastställande av avtalsinnehållet. Sådana klausuler förekommer regelmässigt i kommersiella avtal och får i princip den effekt som tidigare följde av the parol evidence rule, även om verkningarna av en integrationsklausul naturligtvis måste fastställas genom tolkning i varje enskilt fall. En integrationsklausul som föreskriver att utredning utanför avtalets ramar inte skall beaktas vid fastställandet av avtalsinnehållet hindrar inte nödvändigtvis att sådan utredning beaktas vid tolkningen.s. 8