Jan Hellner höll fram till sitt frånfälle fast vid sin negativa inställning mot en obehörig vinst-princip som han ansåg vara en olämplig sammanfattning av ett antal heterogena företeelser, se härom Jan Hellner, Metodproblem i rättsvetenskapen, Stockholm 2001, s. 70 och 134 f. Torgny Håstad instämde i Hellners skepsis mot obehörig vinst som en allmän rättsprincip i sin avhandling, se Torgny Håstad, Tjänster utan uppdrag, Stockholm 1973, särskilt konklusionen av diskussionen om HB 18:3 på s. 36. Härvid kan dock jämföras synsättet i NJA 2007 s. 519 där Håstad var referent.
Hänvisas från p. 4 (s. 948)
4.Den rättsvetenskapliga inställningen har inte hängt med i denna utveckling. Detsamma gäller även för andra delar av den juridiska litteraturen (med vilket jag främst här avser lärobokslitteraturen). Det har medfört en märklig diskrepans mellan ”law in fact” och ”law in books”: Samtidigt som lagstiftare och rättstillämpare i allt högre grad börjar rita om sina civilrättsliga kartor till att (åter) inkludera obehörig vinst, så kan en svensk student gå igenom en hel juristutbildning utan att komma i kontakt med obehörig vinst-tematiken eller med intrycket att det är ett kuriosum från svunna tider eller en onödig beståndsdel i kontinentaleuropeiska system. Den senare inställningen överensstämmer även med hur framträdande svenska rättsvetenskapsmän betraktat ämnet. Och i den allmänna obligationsrättsliga litteratur som de flesta juridikstudenter skolas in i systemet med så finns det inte så mycket som tyder på en allmän obehörig vinstprincip.s. 948