NJA 1999 s. 451 och NJA 2000 s. 345.
Hänvisas från p. 3 (s. 826)
1.3.1 Barnets bästa som individuellt begrepp Barnets bästa är ett begrepp vars innebörd är svårt att bestämma. Art 3 i Barnkonventionen anger att barnets bästa skall komma i första rummet vid alla åtgärder som rör barn. Detta gäller vare sig det handlar om åtgärder som vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner. Den svenska föräldrabalken säger att barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Härefter ges den enda tolkningshjälpen; avseende skall fästas särskilt vid risken för att antingen barnet självt eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa och vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Till sist stadgas det att hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.s. 825
2.Även förarbetena är knapphändiga vad gäller en bestämning av begreppet barnets bästa. I propositionen till 2006 års ändringar konstaterar man i likhet med vad som gjordes i samband med 1998 års vårdnadsreform, att det inte går att i lag ange vad som är bäst för barnet utan att riskera en nödvändig flexibilitet i enskilda fall. Det poängteras således att barnets bästa måste avgöras efter en in casu bedömning som skall bygga på kunskap och beprövad erfarenhet i kombination med att barnet självt får komma till tals. I bedömningen skall man ta hänsyn till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling. När bedömningen skall göras kan man hämta stöd i uppräkningen av barnets grundläggande rättigheter i 6:1 liksom i det som framhålls som särskilt viktigt i 6:2a FB. Det rör sig således inte om någon uttömmande uppräkning.s. 826
3.Ett ytterligare stöd i bedömningen av vad som är det bästa för ett barn står nu att finna i 6:5 2 st. FB. Denna reglering utgör en viktig förändring och uttrycker att rätten, vid bedömningen av om vårdnaden om ett barn skall vara gemensam eller ensam, skall fästa avseende särskilt vid föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor som rör barnet. Den tidigare regleringen kom, genom hur den fick sitt uttryck i praxis, att uppfattas som en presumtion för gemensam vårdnad. I propositionen framhålls att gemensam vårdnad i de allra flesta fall är en ur barnets synvinkel mycket bra vårdnadsform. Gemensam vårdnad får dock inte schablonmässigt bestämmas mot en förälders önskemål och förälderns motstånd mot gemensam vårdnad måste prövas. Vidare bör gemensam vårdnad förutsätta ett någorlunda konfliktfritt samarbete mellan föräldrarna. De måste alltså inte ha samma uppfattning, men de måste kunna hantera sina olika uppfattningar så att inte barnet drabbas. Gemensam vårdnad bör inte användas för att försöka tvinga fram ett samarbete mellan föräldrarna. Detta leder till slutsatsen, att även i fall där konflikten mellan föräldrarna inte är så svår och djup att föräldrarna inte kan samarbeta, kan gemensam vårdnad vara oförenlig med barnets bästa. Det slås i propositionen fast, att någon presumtion för eller mot gemensam vårdnad inte bör gälla. I propositionen betonas också att, i likhet med vad som framhölls vid 1998 års vårdnadsreform, möjligheten att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja, måste användas med stor försiktighet och lyhördhet.s. 826
4.Den förändrade formuleringen av lagtexten, särskilt i den del där denna lyfter fram vikten av att barnet inte far illa, ger en känsla av att fokus nu är starkare på barnperspektivet. Vad innebär då ett barnperspektiv? Propositionens definition adresserar frågor som att försöka förstå barnet, ta reda på hur barnet uppfattar sin situation och eventuella förändringar och att se detta med barnets ögon. Man måste alltså lyssna på barnet och respektera det som en individ som kan ha egna uppfattningar. Den definition som Socialstyrelsen ger uttryck för synes sätta barnet än mer i fokus för intresset i processerna. Den vuxne måste alltså kunna se konflikten med barnets ögon och främst adressera frågorna hur barnets bästa kommer till uttryck, om omsorgs- och samarbetsförmåga hos föräldrarna har betydelse, samt om och i så fall hur barnen kommer till tals.s. 827
5.Barnperspektivet har emellertid också definierats av barnmisshandelskommittén som problematiserar begreppet genom att å ena sidan framhålla respekten för barnets fulla människovärde och integritet som grundläggande; men samtidigt konstaterar att barn är beroende av vuxna som tar ansvar för att skydda deras integritet. Kommitténs mer komplexa syn innebär också att begreppet inte ses som givet, utan i stället som relativt och med olika betydelse för olika människor. Det innehåller dessutom flera dimensioner och kan sägas sönderfalla i tre undergrupper. Det vuxna barnperspektivet grundas i den vuxnes syn på barn och på barndomen. Samhällets barnperspektiv grundas på samhällets syn på barn och barnpolitik. Barnets eget barnperspektiv grundas på barnets egen syn på sin tillvaro.s. 827
6.Den vuxnes roll återkommer i propositionen när det poängteras att vikten av att lyssna på barnet inte betyder att barnets åsikter alltid måste följas. Det framhålles nämligen att det är den vuxne som måste fatta beslutet och ta ansvar för det och att han/hon gör detta utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter. I 1998 års proposition ges också uttryck för en acceptans av svårigheten att objektivt fastslå vad som är bäst för ett barn och att det blir domstolens respektive socialnämndens uppfattningar, antaganden och bedömningar som blir avgörande. Det framhålls vidare att det också handlar om att analysera följderna av olika beslutsalternativ och så långt som möjligt beakta såväl de långsiktiga som de kortsiktiga effekterna för barnet.s. 827
Barnets rätt att uttrycka sin vilja
1.Barnets rätt att uttrycka sin vilja adresseras bl.a. i art 12 i Barnkonventionen. I denna artikel bestäms att barn, som är i stånd att bilda egna åsikter, skall ha rätt att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. I den svenska FB stadgas det att hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Någon skillnad i sak föreligger inte i dagens svenska reglering jämfört med den tidigare. I enlighet med vad som har framgått av föregående avsnitt synes dock lagändringen som trädde i kraft i juli 2006 ha inneburit ett förstärkt barnperspektiv. Detta kommer till synes i förarbetena till lagändringen där barnets vilja adresseras på ett mera uttalat och detaljerat sätt än vad som i propositionen till ändringarna 1998 var fallet. I barnperspektivet lyfts frågan om att förstå barnet och ta reda på hur det uppfattar sin situation fram. Häri ingår att lyssna på barnet och respektera det som en individ med egna uppfattningar, vilket dock alltså inte torde betyda att barnets åsikter måste följas, även om synen på barnet har utvecklats, så att det alltmer uppfattas som en egen individ. Även en ratificering av den s.k. utövandekonventionen skulle stärka barnets rätt i processen; det skulle bl.a. ge barnet en informationsrätt.s. 828
2.Uppfattningen att barns inställning var viktig i samarbetssamtalet kom till uttryck redan i de första förarbetena till regleringen om samarbetssamtal. Vid de olika ändringarna i lagstiftningen har det sedan varit ett återkommande tema. Samtidigt har det dock också framhållits att samarbetssamtal är ett sätt för föräldrarna att lösa sina motsättningar.s. 828