Kontaktprincipen enligt gällande rätt1 hänvisning
Rättsfall
NJA 2000 s. 345
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
NJA 2000 s. 345
BibTeX
@misc{nja-2000-s-345,
author = {{Högsta domstolen}},
title = {{NJA 2000 s. 345}},
year = {2000},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
11 hänvisningar i 7 artiklar · 11 stycken/fotnoter
Barn- och föräldrarätt2 hänvisningar
- rättsfallet NJA 2000 s. 345). Detta kan uppfattas som att det skulle
- lämplig är NJA 2000 s. 345 Även i NJA 2007 s. 382 — och i vilket fall HD tillämpade regeln i 6 kap. 5 § i 2006 års lydelse - ansågs föräldrarnas samarbetsproblem vara av sådan omfattning att gemensam vårdnad inte kunde anses vara bäst för barnet.112 Barnets föräldrar, som inte varit gifta eller samboende med varandra, hade gemensam vårdnad om barnet, en vid HD:s avgörande ca 3-årig dotter. Fadern yrkade i TR att rätten
Barnets bästa och vilja i domstol2 hänvisningar
- Se härför NJA 1999 s. 451. Se även NJA 2000 s. 345, samt Ryrstedt, Eva, Gemensam vårdnad inte alltid de bästa för barn, JT 2000-01, nr. 2, s. 423–429.
- Det går i ett sådant fall inte att bortse från att barnet aldrig har förstått den roll barnet skulle ha kunnat komma att spela i sin egen framtid. HD lyfte sedan heller aldrig i sina domskäl vad tolvåringen hade givit uttryck för och vad denna kunde tänkas ha velat, än mindre adresserades de yngre barnen. 5.4.3.3 Är det alltid bäst för barnen om föräldrarna kan komma överens? Även nästa fall är från HD och också här synes brister i barnperspektivet föreligga, trots att detta är ett fall där bedömningen skedde till synes mera individualiserat. I NJA 2000 s. 345 rörde tvisten två barn, sju och nio år gamla. Föräldrarna var till en början oeniga om såväl vårdnad, som boende och umgänge. Det var dock endast vårdnaden som överklagades till HD, där mamman tillerkändes ensam vårdnad.
Nyare rättspraxis om vårdnad om barn3 hänvisningar
- Sedan den 1 oktober 1998 kan domstol döma till gemensam vårdnad eller vägra att lösa upp en gemensam vårdnad även om en av föräldrarna motsätter sig den vårdnadsformen. Domstolen skall besluta efter vad som är bäst för barnet. Domstolen får dock inte besluta om gemensam vårdnad, om båda föräldrarna motsätter sig det. (6 kap. 5 § FB) NJA 1999 s. 451 (föräldrarna skilda; samarbetssvårigheter): Föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnen (en dotter född 1987 och två söner födda 1991 resp. 1993). Barnen hade sedan föräldrarnas skilsmässa år 1995 bott hos modern, bortsett från att dottern under ett halvår i slutet av år 1997 bott hos fadern. Fadern och barnen hade i övrigt umgåtts i stort sett varannan helg. Modern yrkade år 1997 att hon skulle tillerkännas ensam vårdnad om barnen. Hon gjorde gällande att den gemensamma vårdnaden inte fungerade därför att fadern var dominant och inte respekterade henne. Den vårdnadsutredning som gjorts gav vid handen att föräldrarna representerade två olika sätt att uppfostra barn på; modern var mera tillåtande och nära barnen medan fadern stod för ett mera uppfostrande och gränssättande förhållningssätt. Barnen uppvisade inte tecken på att ha några särskilda problem men det fanns hos utredaren en viss oro för att dottern var indragen i föräldrarnas konflikt. Tingsrätten anförtrodde modern vårdnaden om barnen. Fadern överklagade och yrkade att den gemensamma vårdnaden skulle bestå. Hovrätten konstaterade att föräldrarnas samarbete försämrats alltmer efter skilsmässan; kontakter med de sociala myndigheterna hade inte lett till att samarbetet förbättrats och även inför hovrätten hade föräldrarna visat en tydlig motvilja mot samförståndslösningar. Föräldrarnas konflikt hade också sedan länge pågått helt öppet inför barnen. Vid dessa förhållanden och då inte heller någon omedelbar förbättring kunde förutses i fråga om föräldrarnas benägenhet att samarbeta fann hovrätten skäl att upplösa den gemensamma vårdnaden. Vårdnaden anförtroddes åt modern. Fadern överklagade domen. Enligt HD måste vad som förekommit vid 1998 års ändringar i 6 kap. FB anses innebära, att lagstiftningen numera förutsätter att gemensam vårdnad normalt är till barnets bästa; endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot gemensam vårdnad eller om båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad, skall vårdnaden anförtros åt en förälder ensam. Enligt vårdnadsutredningen var båda föräldrarna engagerade och kompetenta föräldrar och fanns det enligt utredaren förutsättningar för gemensam vårdnad. Utredaren menade också att barnen hade en hel del att vinna på en mer praktiskt engagerad och delaktig far och att föräldrarna tillsammans kunde ge barnen mer än vad var och en av dem förmådde ge med den ordning som gällde interimistiskt och som innebar att modern hade ensam vårdnad och fadern umgänge. HD ansåg att båda föräldrarna fick anses lämpliga som vårdnadshavare. Visserligen förekom meningsskiljaktigheter mellan dem som gjorde att samarbetet inte löpte friktionsfritt. Meningsskiljaktigheterna var dock enligt HD långtifrån av sådant slag som enligt förarbetena skall medföra att domstolen inte bör förordna om gemensam vårdnad mot den ena förälderns vilja. HD förordnade att föräldrarna skulle ha gemensam vårdnad om barnen.
- NJA 2000 s. 345 (vårdnad om barn i samband med äktenskapsskillnad; samarbetssvårigheter): Föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnen (en son född 1991 och en dotter född 1993). Fadern misshandlade i oktober 1998 modern. Han dömdes i april 1999 för misshandeln till villkorlig dom med samhällstjänst, samtidigt som han för tiden t.o.m. den 4 mars 2000 förbjöds att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter modern. I november 1998 dömde tingsrätten i deldom till äktenskapsskillnad. Båda föräldrarna yrkade i tingsrätten ensam vårdnad om barnen. Modern gjorde gällande att fadern var olämplig som vårdnadshavare och att det förelåg en djup konflikt mellan henne och fadern, vilket innefattade att fadern misshandlat henne, och att de saknade all förmåga att kommunicera med varandra. Tingsrätten, som ansåg att båda föräldrarna vara lämpliga som vårdnadshavare, noterade att föräldrarna under stora påfrestningar kunnat genomföra ett tämligen omfattande umgänge. Detta ansågs tala för gemensam vårdnad. Tingsrätten konstaterade emellertid att fadern dömts för misshandel. Detta tillsammans med de uppgifter modern lämnat om hans våldsamheter och hårdhet talade, enligt tingsrätten, med styrka för att konflikten mellan föräldrarna var så djup att de inte kunde samarbeta i frågor rörande barnen. Den gemensamma vårdnaden upplöstes därför och modern tillerkändes ensam vårdnad om barnen. Fadern överklagade domen och yrkade i första hand att vårdnaden skulle vara gemensam. Hovrätten, som ansåg att båda föräldrarna var lämpliga som vårdnadshavare, menade att det visserligen hade rått och nog fortfarande i viss mån rådde ett spänt förhållande mellan föräldrarna men att båda föräldrarna i hög grad var angelägna om barnens välbefinnande. Hovrätten antecknade vidare att faderns umgänge med barnen under det senaste halvåret fungerat bra. De meningsskiljaktigheter som alltjämt kunde finnas mellan föräldrarna var enligt hovrättens bedömning inte av sådant slag att de borde medföra att det inte förordnades om gemensam vårdnad. Visserligen ansågs den omständigheten att fadern var ålagd besöksförbud innebära vissa praktiska svårigheter för honom att tills vidare utöva sin funktion som vårdnadshavare. Detta förhållande antogs emellertid vara av övergående natur och borde enligt hovrätten inte i sig hindra ett beslut om gemensam vårdnad. Vid en helhetsbedömning fann hovrätten att det var bäst för barnen att föräldrarna hade gemensam vårdnad om dem. Modern överklagade domen. Med hänvisning till NJA 1999 s. 451 slog HD fast att lagstiftningen efter 1998 års vårdnadsreform innebär att vårdnaden skall, förutom när båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad, anförtros åt en av föräldrarna ensam endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar mot den vårdnadsformen. En sådan särskild omständighet är enligt HD att en förälder är olämplig som vårdnadshavare, t.ex. därför att föräldern har gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. En annan särskild omständighet som enligt HD kan tala mot gemensam vårdnad är att konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. Det misshandelsbrott som fadern dömts för hade begåtts i en upprörd situation ett och ett halvt år tidigare när fadern skulle hämta barnen i skolan inför ett umgängestillfälle. Misshandeln kunde ansåg HD inte anses innebära att fadern vid prövningstillfället var olämplig som vårdnadshavare. Inte heller i övrigt gav utredningen enligt HD stöd för en sådan slutsats. Misshandeln fick emellertid ses som ett exempel på de svårigheter föräldrarna haft att lösa och samtala om problem som rörde barnen. Dessa svårigheter hade såvitt utredningen visade fortsatt. Det fanns inte heller något som tydde på att relationen mellan föräldrarna kunde komma att förbättras inom den närmast överblickbara tiden. Vad som framkommit visade enligt HD:s mening att det rådde en så svår och djup konflikt mellan föräldrarna att det var omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rörde barnen. Vårdnaden anförtroddes åt modern ensam.
- En särskild omständighet som talar mot gemensam vårdnad är enligt NJA 2000 s. 345 att en förälder är olämplig som vårdnadshavare, t.ex. därför att han eller hon har gjort sig skyldig till våld mot barnet eller den andra föräldern. En annan särskild omständighet som kan tala mot gemensam vårdnad är enligt avgörandet att konflikten mellan föräldrarna är så svår och djup att det är omöjligt för dem att samarbeta i frågor som rör barnet. I det aktuella målet ansåg HD att så var fallet och tillerkände modern ensam vårdnad. Det misshandelsbrott fadern tidigare dömts för ansågs inte innebära att han var olämplig som vårdnadshavare men betraktades som ett exempel på föräldrarnas svårigheter att samarbeta. I RH 1999:100 ansågs gemensam vårdnad olämplig med hänvisning till den långvariga och alltjämt bestående konflikten mellan föräldrarna; viljan att uppnå och stå för gemensamma beslut i frågor som rörde barnen fanns inte.